Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Många brukar säga att 70-talet var musikens höjdpunkt. Jag kan inte hålla med.
Början av 70-talet var såklart häftigt med band som Black Sabbath, Sir Lord Baltimore, diverse krautrockband m.m.

Men på mitten av 70-talet, vad hände egentligen där? De psykedeliska influenserna var borta. Även det progressiva började skalas ner, eller försvinna helt. Rocken blev mer ytlig och lättsmält. Band som AC/DC, Queen, KISS och Thin Lizzy blev stora. Säger inte att de är dåliga band, men jämför man dem med den rätt så experimentella rocken som fanns i slutet på 60/början på 70-talet så känns de ganska..."enkla" fast på ett dåligt sätt. Och värre blev det ju inne på 80-talet, inte mycket progressivt och experimentellt då. Bara ännu mer cheesy.

Jag brukar säga att den bästa musiken gjordes ca 1966 - 1973. Finns såklart guldkorn att upptäcka även efter 73, men det är främst skivor av lite äldre band, typ Sabbath.
Men de nyare banden som började bli stora först runt 1974, njae...det är just musiken från mitten på 70-talet som jag associerar med begreppet "gubbrock". Många av dagens unga gillar ju Beatles, Doors, Hendrix och andra artister från sent 60-tal. Vissa gillar även Sabbath och Zeppelins tidiga verk som glider in i 70-talets första år. Men runt 1974-75, där nånstans börjar gubbrockepoken, om man ska generalisera. Inte för att det är något egentligt fel med det, men jag anser att gubbrock är lite tråkigare att lyssna på bara. Sedan kanske vissa menar att Sabbath och Zeppelin hör hemma inom begreppet, men inte för mig, då de har fans i alla åldrar. Men tex albumet Burn med Deep Purple, vilka sitter hemma och lyssnar på den idag? Jag skulle tro att det huvudsakligen är äldre.

Jag brukar säga att den bästa musiken gjordes ca 1978 - 1982. Herregud vad segt musikklimatet var innan dess. Visst fanns det, som du nämnde, ett fåtal undantag... tyska krautband, Velvet Underground, the Sonics, Suicide... men musiken som nådde den breda allmänheten bestod i oanpassningsbara dinosaurer som dog ut en efter en. Sen kom pubrock/CBGB's/punk och sparkade in branschens och medias dörrar. I det förvirrade vacuum som uppstod efter att punkens första tomtebloss glimmat till och brunnit ut riktade många inblandade sökljuset åt andra håll: frijazz, Brian Enos ambienta ljudtapeter, Lee Scratch Perrys studioexperiment, Giorgio Moroders samarbeten med Donna Summer, moderna kompositörer som Stockhausen, etnisk musik från ex.vis Afrika och Nya Guinea.

De här influenserna sammansmälte under sent sjuttio- och tidigt åttiotal i nya riktningar som postpunk, industrimusik och goth. Även tidig techno/hiphop/electro tog fart under samma period med pionjärer som Afrika Bambaataa och Cybotron. Det hände så jävla mycket, det bubblade och sjöd, kokade över och förångades. Snabbt, hetsigt, flyktigt. Ibland utan andra spår än någon enstaka singel eller låt på samlingsskiva.

Svårt att sammanfatta allt detta i ett foruminlägg, jag skulle kunna skriv spaltmeter om det här. Men det är min syn på saken.

Så du tycker inte att 60-talet hade något att erbjuda?

Har aldrig förstått hypen kring David Bowie!

Så fort det är en omröstning på Facebook om vilken död artist som de vill uppliva (allt från Elvis, Freddie Mercury, Bob Marley osv) Så går majoriteten av rösterna till David Bowie.

Kvinnorna är speciellt dragna till honom.

han hade färgstarka plagg, egen stil och sjöng några vanliga låtar men förstår inte att folk tycker han var som en gud och överlägset den största artisten genom tiderna.

Fattar inte.

Bowie är överskattad, ja. Några riktigt bra låtar men han var inte speciellt genuin utan mer som en kameleont.

Det var inte det jag skrev. Jag skrev att den bästa musiken gjordes ca 78-82. Det fanns naturligtvis en handfull band som gjorde bra grejer på sextiotalet, som ofta var marginaliserade och bespottade då, men omvärderade i efterhand. Stooges, Silver Apples, Velvet Underground, Sonics, Kluster, Amon Düül, för att nämna några. De artister som det musikindustriella komplexet ville att du skulle lyssna på - Stones, Beatles, Dylan, Led Zep, Deep Purple, Cream, etc - ger mig däremot ingenting, i den mån jag hört dem.

Punken grundades i norra USA på 60-talet, även om dess musikaliska peak antagligen var i slutet på 70-talet och nåt år in på 80-talet. Jag kan hålla med om att punken var cool. Även band som Talking Heads funkar. Men den musik som var mainstream runt 1978-79 var ju band som AC/DC, KISS, Queen och sådana band. Sanslöst vad tråkiga dessa band är när man tänker efter. Det får slutet på 70-talet att blekna lite för mig.
60-talet är min favoritperiod, särsklt slutet på 60-talet då man började experimentera med allt möjligt. Skivor som Electric Ladyland, Magical Mystery Tour, The Doors debut, mmmm... Såna skivor görs inte längre. 60-talets idéer fortsatte fram till ca 1973, därefter börjar det dala och låtar som Rock And Roll All Night blev den nya grejen. Blä.

David Coverdale var Deep Purples bästa sångare och Burn var deras bästa skiva. Ian Gillans röst har jag aldrig riktigt gillat. Rod Evans är väl helt okej men hans röst kanske passar mer kommersiell musik bättre. Undrar hur låtarna på In Rock hade låtit med Coverdale/Hughes?

UFO:s 2 första skivor, den självbetitlade och "Flying" är för mig musikaliska mästerverk och är ikoniska för hur stämningen i 70-talsrock/ bluesrock/ hårdrock generellt brukar vara. Mick Bolton och Michael Schenker var/ är bägge bra gitarrister men på olika sätt.

Aerosmith har bara gjort en bra låt - Dream on!

Gillar normalt sett inte Aerosmith men den låten är ett guldkorn faktiskt.

Nja, jag skulle säga att deras 4 första skivor alla är riktigt bra 70-tals bluesig hårdrock.

Men sen hände det nånting, när MTV plötsligt tog dem...