ECPAT: Pojkar lägger större ansvar på offren för sexbrott

Nejnej, jag är helt och fullt på det klara med att du är en manshatande sociopat. Det finns flera stycken av er här på Flashback. Merapi, Micro113 osv. Ni brukar ha det gemensamt att det brukar synas på era inlägg när dagens BiB börjar nypa.

I olika grader ja. Men du beskriver istället allting i svart eller vitt. Det köper jag inte.
"Inkörsport" betyder inte heller det du försöker göra det till här.
Det betyder att man börjar med något mindre allvarligt. Inte att man börjar med de allvarliga företeelser som du beskriver ovan. Det är som att säga att heroin är inkörsporten till heroin. Well … yes … ?

Det pågår även en sammanblandning av "ansvar" och "skuld" så att det inte går att föra en vettig diskussion.
Dessa begrepp är två saker som måste separeras.
Så fort någon bara nämner ordet ansvar så kopplas det automatiskt samman med det extrema "skuldbeläggning av offer". Svart eller vitt. Jag köper inte det.

Detta är förvisso humoristisk fiktion, men jag tycker ändå att det är relevant att reflektera över karaktärernas beteenden. Kvinnan med den överdrivna och oproportionerliga reaktionen, den perversa men harmlösa gubben, samt den lugna och ansvarstagande pojkvännen. Bortsett från att pojkvännen dyker upp så är situationen trots allt mer representativ för det typiska sexbrottet än exempelvis Anders Eklunds brott.

https://www.youtube.com/watch?v=OY5kKS6aBVA

Väldigt få män anser att få kuken avkapad är på samma nivå som att en flickvän påbörjade en avsugning utan att först fråga om lov.

Det är alltid upp till den enskilde att avgöra vilka risker som han eller hon vill utsätta sig för. Om man inte är besatt av tanken på att bli utsatt för övergrepp men samtidigt vill undvika de värsta riskerna så kanske man kan undvika fester där det förekommer överdriven alkoholkonsumtion eller kriminella till exempel. Ett annat exempel är att man som kvinna kanske kan skippa att gå runt och tigga drinkar av okända män när man är ute. Som sagt, det är upp till varje människa att bestämma sin egen risknivå.

Jag har talat med mina barn om risker och vad man bör och inte bör göra. Till mina söner så har jag främst talat om att de borde se fattiga ut, samt att inte umgås med psyksikt instabila kvinnor (vill inte peka ut någon, men det finns flera exempel på sådana i tråden). Med min dotter så har jag bland annat talat om vikten av att inte acceptera gåvor från okända män. Med samtliga barn så har jag talat om riskerna med alkohol och andra droger. Om något av mina barn skulle råka ut för något så skulle jag absolut inte försöka odla något offerskap, utan snarare diskutera händelsen sakligt så att de förhoppningsvis lär sig något av den.

Du bör tala om att din syn på stabilitet är våldtäkt inom äktenskapet också.

Extremt illa av dig att hitta på beteenden och sedan hitta på instabilitet med ditt underförstådda "vill inte peka ut någon". Du mer eller mindre, anklagar oss kvinnor i tråden grundlöst för att vara instabila krogluder.

Du har noll av insikter. Majoriteten av dem som utsätts bland pojkar och män är fattiga bland annat. Majoriteten av kvinnor springer inte omkring i livet och tar emot "gåvor" av okända män.

Gissningsvis har dina barn väldigt kluvna känslor inför dig. Bitterhet, aversion och förakt bland annat. Och de inte tränger undan det tillsammans med den skam du som förälder innebär för dem.

Man uppfattar dig lätt som av icke etniskt svenskt ursprung. Du tänker på ett vis som inte riktigt är härifrån. Men såklart, du kan vara en utstött människa som istället gifte sig och fick familj som substitut för att du inte passar in i samhället med dess värderingar.

Att våldta varandra inom äktenskapet tycker jag inte tyder på en särskilt stabil relation.

Att jag anklagar dig för att vara ett krogluder (ditt ordval, inte mitt) är bara dina fria fantasier. Jag pekar som sagt inte ut någon, men det är ju intressant att du känner dig träffad och dessutom använder det ordet.

Jag har aldrig hävdat att en majoritet av kvinnorna lever oansvariga liv och därför blir utsatta för diverse diffusa sexövergrepp stup i kvarten. Tvärtom så har jag betonat att samtliga kvinnor i min bekantskapskrets är vettiga och stabila människor. Fenomenet som diskuteras i den här tråden är som tur är ett marginellt fenomen, i synnerhet i de kretsar där jag brukar befinna mig. Det handlar om trasiga kvinnor och män som har svårt för det sociala spelet, fast på olika sätt.

Jag anar ett visst mått av projektion när du beskriver det du tror är mina relationer. Hur har du det själv om jag får fråga? Lever du ett lyckligt liv med man och barn? Har du ett jobb? Jag försöker undvika personangrepp så långt som det går, men med tanke på att du verkar helt trasig så undrar jag. Sättet som du beskriver dina relationer, alltså att du råkar illa ut och söker konflikter, är inte sunt.

Att du inte uppfattar mig som svensk kan jag förstå. Nu är jag visserligen svensk, men eftersom att de flesta svenska män är rädda för social utfrysning om man ger uttryck för det som jag skriver så undviker de detta. Jag är även medveten om att det finns de män som på allvar tycker som du, det vill säga att kvinnor är lägre stående varelser som måste skyddas från övergrepp av modiga män som inte ens vågar säga negerbulle.

1. Du har uppgett att du "avskaffat" samtycke mellan dig och din fru.
2. Nej jag känner mig inte träffad. Däremot har vi citerat varandra tidigare, stor skillnad.
3. Nope, inga projektioner vilket torde vara omöjligt då jag är singel by choice, utan äldre barn osv. Föreslår att du slår upp projektioner. Enda möjligheten vore om jag känner ett djupare förakt för dig. Min pappa är som sagt inte i livet och vår relation såg annorlunda ut. Vi var helt distanserade rörande varandras liv utöver vår relation.

Jag råkar inte illa ut. Jag har råkat illa ut. Jag har dessutom full kapacitet till att skada den som skadar mig så mycket kan jag säga. Jag är Karl nog för mitt hus. Och jag saknar allt ansvar i att jag råkat ut för dåliga män, enda ansvar jag har är när jag svarat genom att låta dem råka ut för mig. Jag är definitivt inte den schablonbilden ni avarter till människor klär över brottsdrabbade kvinnor med.

Lägg ner detta med att hela tiden hitta på påståenden kring mig. Jag är en snäll, mjuk kvinna som äcklas av minsta våld och faktiskt upplever det rent fysiskt när jag ser sådant på TV och med största sannolikhet är särskilt mycket mer känslig än andra för våld,blod och lidanden med en mycket hög empatisk förmåga som innebär att jag knappast sitter och ser på våldsammare filmer och liknande här hemma. Det innebär inte att jag inte är kapabel att döda dig rakt av. Men jag är inte bara mjuk och lugn, jag har en mycket högre intelligens än genomsnittet vilket i korrelation till att jag inte är psykopat, har en högre tolerans för andra människor än vad jag hade haft utan empatisk förmåga och den faktiskt höga sympati jag känner. Ni bör se mig som kall snarare. Om jag hade haft de problem ni påstår felaktigt,hade jag suttit inne, innan jag klev ut ur tonåren. Jag är definitivt behärskad. Och det är ni män som projicerar era egna känslor på mig. Jag är inte ett skit imponerad av er. Ingen behöver er och ingen har någonsin gjort. Vi lever i ett civiliserat samhälle och där är det sympatiska män som är empatiska och högre utvecklade än vad du och de dina är, som är samhället behövliga.

Ingenting du säger eller skriver är imponerande. Du gör dig bara löjlig som ens sammanställer mod med att bruka ord som härskartekniker mot människor. Det krävs feghet för att så grovt felberäkna vad det innebär med att vara modig. Att inte ge upp. Att avstå från att ge igen. Att fortsätta leva sitt liv utan att lämna sitt värde till förövare eller åsiktsmaskiner likt dig. Att våga vara svag, sårbar osv.

Att jag inte uppfattar dig som svensk har givetvis enbart med att göra det att du propagerar för våldtäkt inom äktenskapet och ser din dotter som en sak som precis som din fru ska sakna känslor kring sexuella övergrepp. Givetvis menar jag inte att det är så för alla invandrare, utan bara att vissa är så vana vid patriarkala strukturer att de inte ser kvinnor som riktiga människor utan objekt att verka och känna efter mannens regi

Det modigaste jag gjort i mitt liv var att välja att vara svag. Jag förlitade mig till min omvärlds godhet och lärde mig att varken världen eller människan är god rent generellt. Man kan vända och vrida på det men två fakta kvarstår. Orubbligt.

1. Jag skadade aldrig någon.
2. De flesta män flyr under mindre hot än vad jag levt under.

Men dina barn rör sig i offentliga miljöer? Är det särskilt ansvarigt av dem?

Tänk när dina söner blir misshandlade av ett gäng som glllar att ge sig på fattiga och uteliggare, var inte det då jävligt oansvarigt av dem?

Och igen då; vad är det för mening med att anpassa sig för att slippa bli utsatt för nåt som inte ens spelar nån roll? Varför hakar du upp sig på nåt som inte ens har hänt och om det händer är det inte ens nån nog deal?

Fast det var väl fortfarande oansvarigt och korkat att utsätta sig för den risken?

våldtäkt är något mycket obehagligt för offret, kränkande, smärtsamt i både kropp och själ. Precis som ett blodigt bett i en snopp är mycket obehagligt för offret, kränkande, smärtsamt i både kropp och själ.

Våldtäkt kan inte jämföras med härligt sex.

Våldtäkt jämförs bättre med ett blodigt bett i en snopp. De liknar varandra till stora delar.

Och som du själv då förstår så är varken våldtäkt eller blodigt bett i snoppen önskat av den som utsätts för det. Inte ens om offret är flirtig eller klär sig sexigt, så är det önskvärt för offret med våldtäkt eller bett i snoppen. Och den som är skyldig till våldtäkten/det blodiga bettet i snoppen är givetvis förövaren: den som våldtar/den som biter.