En hatkärlek till benso? Ångrar du att du tog din första tablett?

Benso är en mycket skum drog/medicin. Jag älskar benso, samtidigt hatar jag den.

Jag vet inte hur många dagar benso räddat mig från okontrollerbar oro och panik/rena panikattacker. Jag vet inte hur många dagar den räddat mig från ren misär och ligga i sängen och skaka med kallsvett

Samtidigt känns det som något förändrats i hjärnan sedan man mer eller mindre tog sin första tablett, eller det kanske är att ta i men iallafall sen man började ta någorlunda regelbundet (jag är den som aldrig tar varje dag). Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det generella intrycket är att livet sakta men säkert börjat gå åt helvete sedan man introducerade benson i sitt liv.

Jag kan ta sjukt tunga opiater ibland och känner att jag har mycket mer kontroll över dem, de "sätter" inte sig på hjärnan så att säga.

Sen har man ju råkat ha benso i blodet när man tjaffsat med tjejen, sagt saker som man aldrig annars säger då det är hämningslösande, varit ute och kört i 150km/h m.m. Alltså mina doser benso är aldrig så att man känner av dem dvs att jag är "full" eller "hög", de bara sätter sig i bakgrunden och jag känner mig helt nykter, men de är som sagt hämningslösande.

Sen har man ju haft ett par riktiga psykopatnätter då man varit så jävla dum och druckit samtidigt. Hela väggar har sprutats ner med blod men vi lämnar det där. Blanda aldrig benso och alkohol...

Men när man mår riktigt piss och vet att man har en helvetisk dag framför sig, att bara ta ett par tabletter och sen glida genom dagen med ett leende på läpparna. Det är fan riktigt skönt och vid sådana lägen så känns ju benso känns ju som en medicin från gudarna.
Men sen har vi ju som sagt baksidan att man känner att den "sätter sig på hjärnan" på något sätt, och sakta men säkert drar ner en i ett slags undermedvetet "benso-helvete".

Nu blev detta säkert jävligt flummigt men är det någon som förstår vad jag menar?

Ångrar jag att jag började med benso? NEJ! Den har räddat MÅNGA dagar av mitt liv, men samtidigt så känns det som, förlåt om jag upprepar mig nu - att man bygger up ett slags "monster" i sin hjärna när man fortsätter förse den med fler och fler tabletter, som bara tuggar på. Vi pratar inga drastiska förändringar utan att det sakta men säkert går åt helvete.

Jag är 100% nykter nu och ändå så lyckades detta bli så flummigt. Förlåt.
Nådde jag iallafall ut till någon? Vad anser ni? Är ni glada över att ni började med benso? Har den räddat er vid vissa lägen? Är det värt det i det långa loppet?

Jag ångrar definitivt att jag började bruka och senare missbruka benso, ett jävla rävgift som endast borde skrivas ut om patienten lider av riktigt svår PTSD eller panikångest.
Skiten tog tillsammans med alkohol min fars liv och nästan mitt eget.

Hade det inte varit för benzo hade jag haft ångest under hela min 24 år långa depression. Men det är tillräckligt illa med depression, men ångesten gick att komma undan med hjälp av bensodiazepiner. Så det är inget jag ångrar, det gick att sluta med den när jag blev bättre, om än att det tog sin tid.

Ett bättre alternativ är att sluka en bärs vid ångest. Alkohol har bättre effekt och du behöver inte höja dosen lika ofta. Det ska dock inte bli till en vana, då riskerar du att bli beroeende men risken är mindre vid alkohol än benso att bli beroende utav.

/Läkare

Ångrar det absolut inte. Det är en fantastisk drog så länge man inte missbrukar den.

Far man fraga hur din "benso-resa" gick till?

I unga år så tog jag för mycket och visste inte det egentliga syftet med benzo. Då hamnade jag i situationer som jag önskar att jag inte hade hamnat i. Men nu tar jag endast benzo vid behov, då ångesten kryper på.

Fick Iktorivil utskrivet för ca 5 år sedan a 4 mg per dygn och har stått på det sedan dess och det har räddat mitt liv.

Från grav GAD och PTSD med svåra självmordstankar dagligen så var det som att vända på en tärning och bli helt normal igen inom loppet av ett dygn.

Ångesten puts väck (för det mesta), ingen otäck fyllerieffekt och nada toleransökning.

Innan Iktorivilen kom in i mitt liv var jag mer eller mindre ett vårdpaket under ett års tid och hade nog varit det än idag så jag ångrar verkligen inte att jag började.

Kul med någon med bara bra erfarenheter av benso. Det ger en mer nyanserad balans i tråden.

Jag tror jag kommer behöva ta benso hädanefter också. Är ikto så stabil alltså? Har mest hållit på med diazepam och xanor genom åren.

Enligt mig så är Iktorivil den bästa medicinska Bensodiazepinen som finns, speciellt emot GAD.

Anledningarna är flera tex att du både beter dig och agerar nyktert. Den har långsamt påslag med noll kickeffekt dvs den ger inget rus och är extremt svårt att flumma på.

Jag tog själv 6 mg av misstag en dag med kort intervall mellan intagen och det var mest obehagligt med dålig kroppskontroll och motorik som följd.

Dessutom är toleransutvecklingen långsam eller totalt obefintlig hos vissa personer dvs du kan stå på samma dos i åratal utan att behöva höja dosen, beroende blir du dock.

Varför det är så verkar ingen läkare kunna svara på men jag tror det är för att den ifrån början utvecklades som Profylax att ta dagligen emot svår EP.

Jag ångrar att på olaglig väg börjat bruka benso. Men första gången jag tog 2mg xanor inför ett kalas med mycket folk så försvann den sociala ångesten direkt och jag förstod att ÅNGEST var det jag hade känt under alla år jag mått dåligt. Har GAD. Medicinerar just nu från svarta marknaden och tyvärr kommer det aldrig komma på fråga att jag ska få recept, så jag måste äta xanor när ikto och stress är de som hjälpt mig bäst och på exakt det sättet

Började med lite oskyldiga Oxascand för att dämpa ångest, sedan blandades det in lite Z-analoger för sömnen. Självklart så ökade toleransen effter ett tag och jag tog större och större doser för att senare gå över till alla möjliga benzo jag fick tag på. Det blandat med alkohol gjorde mig till ett sluddrande vrak, skulle varit död idag om jag inte bett om hjälp och lagt in mig på behandling.