Vilket svenskt ord ser märkligast ut i skrift?

Ett nytt ord vars skriftbild också, kanske iofs främst här på forumet, kan leda tankarna i alldeles fel riktning är betalapp.

S:et är inte nödvändigt om de senare leden syftar på det första - men det skulle onekligen bli tydligare och språkligt helt rätt.

Det är faktiskt sant! Möjligheterna till underhållning är oändliga.

Sammansatt ord. Ser värre ut särskrivet och i pluralis: "Kassa apparater"..

” Ju närmare man betraktar ett ord, desto avlägsnare blickar det tillbaka.”( Karl Kraus ) I s.k. litteraturteori kalls detta ju "entfremdung", förfrämligande....

Nattablå.

Borde skrivas Natt-tablå?
eller ska det vara Natta-blå?

Mest ologiska ordföljden är både och. En marsian som lär sig svenska språket kommer aldrig bli klok på den.

Märkligaste ord: kebnekaise (jag kom inte på något annat).

Marschschlager får man fundera lite på innan man säger det.

Tråden handlar alltså om ord som ser märkliga ut i skrift, inte om ord som låter konstiga eller som betecknar företeelser vi ogillar i största allmänhet.

/Moderator

L:et i omständlig har inget existensberättigande.

Det är väl klart att det har eftersom det är ett inlån som etymologiskt härrör från tyska umständlich.

Naturligtvis, och det vore framförallt förödande om vi i svenskan inte skulle skilja mellan omständigheter och omständligheter. (Dock finns det säkert en och annan som inte kan det.)