Citat:
Ursprungligen postat av
se_där...
Bejimo
Magnus Persson
Stefan Rehn
Jens Fjällström
Exemplen är många där dif-ikoner väljer pengarna före dif.
Bland det sjukare, och kanske det mest småaktiga jag har läst?
För det första: hur är Bejimo en DIF-ikon? Ilskan gentemot honom grundades inte i att han hade legendstatus och sedan svek föreningen, utan i att tränade en hel sommar med DIF ute på Kaknäs, sa i intervjuer att han ville tillbaka till DIF och sedan två veckor senare skrev på för mff. Men det är ingen, och då menar jag ingen, som har påstått att han är en ikon varken innan, under eller efter det.
Hur tänker du att MP valde pengarna före DIF, när han som spelare spelade upp oss till Allsvenskan och vann två SM-guld? Som tränare i DIF lyckades han rasera allt han har åstadkommit… han skrev på för MFF efter han lämnade DIF, så vad har det med pengar att göra?
Att Jens Fjällström på något sätt, under någon tidpunkt, skulle vara ikon i DIF? Okej? Det är det bara du som tror.
Sjukaste är nog det som Stefan Rehn. Alltså killen som valde att avsluta karriären med att komma tillbaka till DIF när vi låg i superettan (trots att han hade anbud både från utlandet och samtidens toppklubbar), spela upp föreningen i Allsvenskan, och var oumbärlig för föreningens första guld på över 40 år.
Vi är inte som er, dvs tatuerar in spelares namn efter typ två säsonger (hej Sebastian Eguren) för att sedan se dem gå till gnaget, eller dyrkar spelare som inte gjort en minut i klubben utan är aktieägare (hej Zlatan).
Men så kan det gå när man lever i en låtsasvärld antar jag.