Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Nej, jag skrev inget "om förstörelse".
Jag skrev att man ska "be dem som man själv har skadat om förlåtelse" och då avsåg jag både fysisk skada och mental skada. Hur fick du det till att handla om materiell förstörelse?

Och, bara så du förstår vad jag menar, det går utmärkt att gottgöra för materiell förstörelse utan att någon förlåtelse är inblandad och det är skillnad på att bli tvingar att gottgöra på grund av "lagstadgade regler" och att göra det därför att man anser det vara det rätta att göra, utan att någon behöver påminna en om det.

Är bibeln bara sann för kristna?
För mig framstår den som en fin berättelse som inte nödvändigtvis behöver vara sann.

Smesco skrev;
Och det står absolut inget om att man skulle behöva gottgöra dem som man betett sig illa emot på något sätt. Det är problemet med Bibelns sätt att beskriva förlåtelse.

Jag postade;
"5 “If someone lets a field or vineyard be grazed bare and lets his animal loose so that it grazes in another person’s field, he shall make restitution from the best of his own field and the best of his own vineyard. 6 “If a fire breaks out and spreads to thorn bushes, and stacked grain or the standing grain or the field itself is consumed, the one who started the fire must make restitution."
(Levictus 22)

Förstår du nu vad jag svarade på? Bra! Adjö!

Edit;

Jag postade så även denna, och du har fel igen;
Detta handlar alltså inte om att vi ska förlåta, utan om ifall vår broder har någonting emot oss.

23 Therefore, if you are presenting your offering at the altar, and there you remember that your brother has something against you, 24 leave your offering there before the altar and go; first be reconciled to your brother, and then come and present your offering. 25 Come to good terms with your accuser quickly, while you are with him on the way to court, so that your accuser will not hand you over to the judge, and the judge to the officer, and you will not be thrown into prison. 26 Truly I say to you, you will not come out of there until you have paid up the last quadrans."
(Matt 5)

För materialister är det förstås det materiella som gäller.
Att såra någon är att göra så att vederbörande blöder - i det materialistiska schemat.
Det går utmärkt med en sådan gottgörelse som du talar om - i ert schema.
Det är därför du inte förstår Bibeln ens så mycket som söndagsskolelever, som fruktar och älskar Gud, gör.
Utan Gud och hopp i världen - hur känns det?

Min poäng är att gottgörelse inte nödvändigtvis är öga för öga och tand för tand, som den materialistiska Bibeln förespråkar.

Jag menar att om någon råkar döda en ko så är korrekt gottgörelse inte nödvändigtvis att ge en annan ko istället, även om det ju är det minsta man behöver göra. Gottgörelse behöver även ges för eventuell förlorad mjölk under tiden tills den nya kon levererats och även för de besvär och kanske även mental plåga som förlusten av kon lett till (om det t.ex. var en favoritko eller den ko som barnen älskade). Men gottgörelsen skulle även kunna vara något annat, t.ex. att plöja och så ett fält som ersättning, om de inblandade kom överens om att det skulle vara en skälig ersättning. Strikta regler om gottgörelse är alltså inte nödvändigtvis något som är bra och kanske inte leder till faktisk förlåtelse.

Å andra sidan kan krav på en alltför överdriven gottgörelse leda till agg från andra sidan, så det är inte alls något som strikt borde vara "en ko mot en ko".

Jaha? Jag skrev "gottgöra dem som man betett sig illa emot" och gav flera exempel (att någon t.ex. har rånat, kidnappat och mördat).

Du bröt dig in sent i diskussionen och tog upp olyckor som orsakar förstörelse och hur de ska gottgöras. Inte riktigt vad jag skrev om och hänvisade till.

Och jag skrev också om att problemet är att det inte står någonstans att man skulle be om förlåtelse efter en gottgörelse. Tydligen bara be Gud om förlåtelse.

Du har ju helt enkelt fel.

Synd mot min syster är synd mot min syster, och all synd är synd mot Gud.

Om jag "går bort och förlikar mig med min broder" är jag förlåten av min broder, men min broder kan inte förlåta mina synder mot Gud. Dessa måste jag givetvis be Gud förlåta.

Där emot bör vi som kristna överlåta domen åt Gud, eftersom vi genom att så göra lämnar domen åt Han Som Vet och då inte riskerar att dra på oss ytterligare synd. Tar jag en motpart till domstol är det förstås inte säkert att jag vinner målet, och jag vet ju som sagt inte allt i målet vilket Domaren gör.

Du måste ha hängt i någon märklig sekt på tiden det begav sig.

"Whoever steals an ox or a sheep and slaughters it or sells it must pay back five head of cattle for the ox and four sheep for the sheep.

2“If a thief is caught breaking in at night and is struck a fatal blow, the defender is not guilty of bloodshed; 3but if it happens after sunrise, the defender is guilty of bloodshed.

“Anyone who steals must certainly make restitution, but if they have nothing, they must be sold to pay for their theft. 4If the stolen animal is found alive in their possession—whether ox or donkey or sheep—they must pay back double."

(Exodus 22)

Men det är ju för det första inte tillämpligt annat än i de fall då det finns en tydlig "tvist" mellan två personer och det handlar för det andra om att uttrycket "gå bort och förlika dig med din broder" är att förlåta brodern, inte att be denna att förlåta en själv.

Det är tydligt vad som avses på raderna ovan om att man inte ska vara "arg på sin broder". Det är i samma anda som att man själv ska förlåta andra för vad de har gjort emot en själv (man brukar ju vara arg på den som man anser ha gjort en oförrätt mot en själv och inte på någon som man själv gjort något illa emot).

Annars har du rätt i att vi ska lämna dömandet åt Gud och alltså i stället för att ta motparten till domstol "gå bort och förlika sig med brodern".

Förstår du nu?

Bra att du visar exempel på det jag skrev om att krav på en alltför överdriven gottgörelse inte heller är bra och kan leda till agg från andra sidan.

"
“ ‘Do not hate a fellow Israelite in your heart. Rebuke your neighbor frankly so you will not share in their guilt.

18“ ‘Do not seek revenge or bear a grudge against anyone among your people, but love your neighbor as yourself. I am the Lord."
(Levictus 19)

Detta handlar inte alls om att vi inte ska be våra syskon om förlåtelse eller inte gottgöra dem. Det handlar tvärtom om att vi ska förlåta den som gör oss illa när han "lyssnar på oss" (när vi rättar honom). Hur många gånger ska vi förlåta när han ångrar sig? Oändligt

Ånger innebär gottgörelse, för lagen kräver gottgörelse. Kan han inte betala skulden bör vi minnas att Gud efterskänkt vår skuld, ja, men det tar inte bort lagen om gottgörelse.

Ditt fokus är helt bakvänt, eftersom fokus inte är vad vi ska få andra att göra utan vad vi själva ska göra.

En broder som vägrar lyssna till Guds ord bör uteslutas, för övrigt.

Edit:
Dessutom är det alltså inteså att förlikningen handlar om att förlåta sin broder. Är du alls inte läskunnig?

"Om du där åminner dig att din broder har något emot dig, gå först bort och förlika dig med din broder..."

Du uppför dig som en gnällig treåring.