Ni som gav upp och separerade/skilder er, ångrar ni er idag?

Låter som en utmärkt idé.

Bygga upp muskler dvs självkänslan igen efter alla miljontals avvisningar från sambon.
Ligg runt och lev livet .. ditt liv, ditt val, ett liv så varför gå runt och vara olycklig.
Är bara du själv som kan hjälpa dig själv och göra förändring

det där med att inte ha sex..

Visst det är skönt att ha sex ibland men när man är på opiater så tänker jag ibland "är det så extremt nödvändigt egentligen?"
Känner att jag kan fokusera till max på jobb, hobbys och aktiviteter istället för att tänka sex.
Sen är alkohol en drog som ökar sexlusten. Stay away alkohol om er partner inte vill ha sex haha!
Folk gör liksom slut på sina perfekta förhållanden bara för att ens partner har tappat sexlusten. WTF!?

Vad är problemet: Att ens partner har litet sexbehov eller att en själv har för stort sexbehov?

Den svenska kärnfamiljen idag med utgångspunkt det gemensamma barnet:

Jämna veckor
Mamma
Plastpappa #2

Udda veckor
Pappa
Plastmamma
Plastsyster
Plastbrorsa

Några andra fd plastsyskon man träffar i skolan ibland.

Mitt ex ville skilja sig efter att vi varit på roadtrip genom hela Europa 2 dagar efter vi kom hem drog hon lämnade mig med son på 7 månader och dottern på 6år,

Är de ledsamt ja lite mest för man hade sina framtidsplaner färdiga

Hur lever jag nu?

Bor i en beachfront lägenhet I Thailand har en nanny som tar hand om barnen när jag inte känner för det, lever som en fucking kung. Köpte en gammal bmw från 1984 och satte in baslåda och åker runt och lever som en tonåring knullar tränar och äter gott.

Är mitt liv bättre nu? Absolut,

Är man ledsen ändå över situationen ?

Ja lite.

Nej! Klev ut ur en ångestspiral som jag obemärkt vandrat ned i. Tog bara ett par dagar så var jag en ny människa, även om jag i de bästa världar önskat annorlunda fortsättning på relationen.

Du måste tänka på att svenskar är kalla och bortskämda.

Samtidigt verkar de inte förstå hur tragiskt och sorgligt (ja, själsligt fattigt) det ser ut när ni lämnar varandra så lättvindigt.
Hela Sverige är som ett enda långt Sune-avsnitt.

Tragikomiskt.

Kan kanske någon kvinna svara här i tråden angående sex och lusten till sin man/barnens pappa? Väldigt många män här inne verkar ändå ha samma problem som jag och sambon. Att inte få känna sig älskad, åtrådd, attraktiv, sexig. Att bara känna sig avvisad och förminskad hela tiden. Den känslan är vidrig!

Har någon kvinna kunnat vända på det och känt så för honom igen? Eller är det helt kört?

Du begår ett stort misstag att spela med av så många skäl & har absolut ingen stolthet kvar. Har varit med om liknande & löst det perfekt. Terapi är så skämmigt & feminint så det är äckligt. Ryck upp dig & lär dig handskas med detta som en man. Du verkar glömt bort att du är en? En man handskas med kris & uppbrott på HANS villkor, inte hennes. Så länge hon bestämmer är du HELT körd & det kommer sluta med uppbrott oavsett. Men det kanske är försent…

Du har helt missupfattat detta. Det är ingen ”kamp” & skall inte så vara. Du gör något helt fel i så fall…

Jag lider med dig, jag hade aldrig klarat av något sådant. Jag hade dragit direkt. Någon ordning får det vara.

Detta har hänt mig. I ganska ung ålder.

Typ 25år gamla. Vi hade varit tillsammans i 7år. Dom två sista var på det här viset. Oj vad det rev ett djupt sår i hjärtat varje gång. Förhållandet dog och det visade sig rätt snabbt att känslorna var döda, mer från hennes håll men även lite från mitt.

Kommer aldrig tillåta mig själv hamna i samma sits igen. Börjar hon frysa ut mig på det viset så drar jag.

Suck... Fyfan vad jag är trött på flashbacks grottman-machoattiyd där allt är "horans" fel och hon ska "suga min dase så fort jag begär" tugg!

Ja då kanske jag är feminin, då kanske det är försent för allt, inte ditt problem. Jag älskar min familj, mina barn OCH min sambo och då kämpar man TILLSAMMANS. Hoppas du är lycklig med dina val i livet iallafall.❤ Tack.