Rikskuponger, vilka socialgrupper använder dessa?

Kom just att tänka på detta fenomen, rikskuponger. Hade någon kompis som nån gång betalade med rikskuponger nån gång. Förstod aldrig var dom kom ifrån och vad poängen var. Sen dess har jag varken sett eller hört om dom.

Finns rikskuponger fortfarande? vem använder dessa och varför? Var får dom dessa ifrån? är det wt med rikskuponger? Typ Sveriges motsvarighet till food stamps?

Berätta allt ni vet om rikskuponger samt dess brukare!

Eftersom du är så uppenbart obildad, så ska du börja med att läsa denna text, varenda ord, återkom sedan!
https://www.edenred.se/om-edenred/rikskuponger-rikskortet-var-historia/

Löneförmån. Arbetsgivaren subventionerar anställdas lunch.

Innan 90-talet gick det att byta ut delar av sin lön till riskkuponger vilket var skattemässigt väldigt förmånligt.

Använde det några gånger under tidigt 2000-tal, min far hade ett rikskuponghäfte som en löneförmån på jobbet (tjänsteman som åt ute dagligen) och inte allt för sällan blev det några hundra över som jag fick ta i slutet av månaden. Tror kupongerna ersattes mot ett kort för 10+ år sedan eller så? Har inte sett någon använda varken kort eller kuponger på flera år.

Så vad var det för typer som använde RK? såg man ner på deras kuponger? En lyckad entreprenör skulle väl inte använda dessa? Tydlig lågstatusmarkör säger jag. Kanske wt.

Varför används de inte längre? Pga socialt stigma?

Hur funkar det med växel när man betalar med kuponger?

Sur för att du är ett wt som kan allt om rikskuponger?

Framför allt tjänstemän

De används, men eftersom lösa kuponger är lika osmart som sedlar, så är det numera i form av ett plastkort, Delicard. De användes som skatteförmån och för att stimulera restaurangnäringen.

På 80-/90-talet var det som nämnts en riktig löneförmån. Har för mig att kostnaden drogs från bruttolönen och man fick alltså runt 30% rabatt eller nåt sånt.
Med tiden blev det allt mindre förmånligt och sista gången jag använde en kupong tror jag det gav kanske 5-10 kronor billigare lunch, alltså inte längre värt besväret.