Varför få vi aldrig lära oss om Sanningen?

Jag har själv sett att jorden är välvd, den tesen och att jorden snurrar runt solen, förfaller vara bra på förklara diverse fenomen som årstider mm.

Jag har inte själv verifierat relativitetsteorin, men det förefaller också helt rimlig.

Vissa saker får man anta är korrekta då det finns stor konsensus inom fältet, då kan man ju anta att det, om inte sant, iaf förklara det mesta.

De teser och teorier som ligger till grunden för så mkt i vårt samhälle, gör att man måste förlita sej på andra.

Om du bara vet det du upplevt, vet du således mkt lite. (Om vi bortser från Matrix/drömmar etc.) jag finner ingen större anledning att ifrågasätta Gustav Wasas existens, eller att en hammare och fjäder faller lika snabbt i vakuum.

Jag är i stort positivist och anser att objektiva sanningar finns. Jag vet att newtons lagar, inte är hela sanningen, men jag vet att det är tillräckligt bra för att gå över en bro eller när jag kan förvänta mej nästa fullmåne.

Ok, så sanningen för dig är olika grader av trovärdighet?
Rund jord 99.9% trovärdig sanning.
Månlandningen 76.9%
Holocaust 43.1%
Osv.
Litet otillfredsställande svar på vad sanningen är.
Jag gillar att enbart förknippa sanningen med 100% vad jag vet.

Jag håller med dig, du har en inställning till sanning som ligger nära vetenskapens synsätt.
Kristna kommer hata dig.

Visst finns absolut saker som helt säkert hänt, men det bevisar inte Gud eller Jesus.

Sannolikhet är det näst bästa när vi inte definitivt kan bestämma 100% absolut sann fakta.

Du kan inte med absolut visshet veta att du får napp varje gång du fiskar, men om du vet att de får fisk 6ggr av 10, sannolikheten, då kan det räcka för att du ska vilja pröva en gång till.

Vad pratar vi om i den här tråden egentligen?
Vilken sanning efterfrågar ts? Har du någon idé om det?

Nej, det är 100%. Däremot kan det ändras genom ett paradigm-skifte. Men för stunden är det sant.

För dej är ju inget du inte upplevt sant, det är vad jag kallar otillfredsställande. (Förövrigt kan man ju ha upplevt saker som de facit inte är Sanna.) Hur är det med jorden, månlandningen och förintelsen själv?

Man behöver inte sticka in fingrarna i kontakten för att inse att man får en stöt.

Gravitationen är sann, med det kanske inte är en kraft utan ett fält. Men den är 100% sann.

Jag uppfattar att TS anser att ett synsätt inspirerat av vetenskapen är bra, att om något är sant då måste det gå att faktiskt observera och se att så är det.

Kristna anser att Jesus är sanningen men misslyckas att visa på vilket sätt Jesus är sann. Det är inte observerbart med experiment e d, det är en trosuppfattning. Inget mer.

Vad är 100%. Allt som vi får lära oss idag i skolan? Om alla tycks acceptera det, då är det sanningen? Det accepterar inte jag. Jag är mycket nöjd med att veta att jag inget vet. Det är frihet.

Men han sa att den döljs för oss. Vad tror du han menar med det?

Sanningen kräver väl kunskap ibland.
Jag t.ex vet färgen på mina kalsonger är rosa.
Men ni vet det inte.
Hur skall vi se på sanningen då?
Är sanningen att mina kalsonger är rosa eler är det bara ett påstående?
Samma sak med månlandningen och Holocaust.
För några få så kan dessa saker vara sanningen. Men inte för oss andra.

Vad tror du TS menade?

Jag tror att det är en kritik mot folk som inte tycker det är viktigt att kolla om det man tror och håller för sant stämmer.

Få människor har sin personliga livsfilosofi grundad i vetenskapsteori och statistik, men det är inte ett helt dumt förhållningssätt.

Det är t o m ett ganska bra sätt att läsa och tolka Bibeln så, alltså vilka trosföreställningar hittar jag bevis för i texterna? Vilka trosföreställningar hittar jag bevis för i mitt konkreta liv. Vilka trosföreställningar och budord är konkret testbana i verkligheten. Vad blir resultaten? Går det att kvantifiera?

Men många nöjer sig att bara tro på det som predikas vara " sanningen".

Att inte veta är en annan sak, jag vet inte hur kvantmekaniken funkar, men jag vet att den för alla pratiska syften är sann. Kanske inte i sin nuvarande form heltäckande och i alla delar korrekt.

Jag vet också att könsmaktsordningen inte är sann, då det är en teori som inte förklara något, som en eller flera andra teorier förklarar bättre.

Det är att betrakta som sant att gravitation existerar, och man gör klokast i att förhålla sej till den. Även om nuvarande paradigm är icke uttömmande.

Det är knappast frihet att vara okunnig, oinsatt och likgiltig inför det faktum att man inte kan känna till alla sanningar.

Det förefaller också vara mer produktivt, både för individen och samhället, att anta att objektiva sanningar finns; och en tilltro till en förklarbar och förutsägbar verklighet.

Alternativet är en subjektiv verklighet där inget är sant och den är formbar av dej själv och samhället. Det är bara postmodernism, och löser inga problem.