Citat:
Ursprungligen postat av
Kronvraket
Allt var trevligt och genuint svenskt, precis som ett luciafirande ska vara ( jaja, jag vet allt det där om sicilianskt helgon etc etc). Ingen mångkultur så långt ögat såg, gudskelov! Det enda som störde var sångerskan som skulle snirkla till sångerna så att man inte hörde orden, i synnerhet åmade hon bort Topelius/Sibelius julpsalm ” Giv mig ej glans”. Sjung rakt och redigt, då blir det bäst!
Citat:
Ursprungligen postat av
enlevandeman
De sjöng ju inte originalet från den svenska texten. Är väl det enda negativa. Förstår inte varför man ändrar.
Ja, det diskuteras även lite tidigare i tråden. Foxdals behandling av julvisan var den stora plumpen som – åtminstone för mig, i vissa stunder – färgar av sig på hela arrangemanget så att alltsammans bara ter sig som en stor bluff.

Man
imiterar ett traditionellt luciafirande till den yttre formen men förändrar det i själva hjärtpunkten till att enbart bli stämningar och mys och feelgoodfraser utan bäring. Jag talar då alltså inte om framförandet utan om textändringarna som hade samma tendens, texten skall
se ut att vara den dikt av Topelius som i Sibelius tonsättning blivit kristen psalm både i Sverige och Finland, men man byter ut de betydelsebärande nyckelorden – samtidigt som man fortfarande tillskriver Topelius texten. Alltså en mycket lömskare och oärligare förfalskning än när Mikael Wiehe för ett antal år sedan skrev en helt ny text till samma melodi, även om den inte heller var så mycket att hurra för.
Samtidigt finns det något djupt fascinerande i detta. Vad är det som är så farligt och skrämmande i texten? Och i julen?