Citat:
Ursprungligen postat av
TantRossin
Och den dagen han tröttnar, då är det 'tack och hej'. Sen står man där på gatan, det gjorde min mamma, utan kontakter eller något användbart CV.
Att kan flytta efter jobbet, kräver att ni inte har barn med i bagagen. Jag vet vad jag pratar om, har försökt emigration till New Zealand, med min son i bagaget, och det gick inte. Ungen skulle passa skolan, och då kunna jag inte 'röra' på mig.
Kan bero på att om man strejker inom vården, då är det de svageste, de sjuka, som lär ta smällarna. Det är alltså ett fråga om samvete, tacka vårdpersonal att de står ut.
Ja, du har rätt. Han kan dra när som helst. Det kan min sambo med göra. Utbildning är ett utmärkt sätt att inte stå på bar backe. Jag förstår inte riktigt vad din lösning är, är det att tvinga män att alltid stanna med sina tanter?
Eller är det att se till att kvinnor kan försörja sig själv och blir oberoende?
Ja, har du barn så får du ta ansvar, det säger väl sig självt. Tror du det hade vart annorlunda för en ensamstående man att flytta till andra sidan jorden? Tror du att hans barn också hade vart tvungen att passa skolan? Jag ser ingen diskriminering för att du är kvinna i den historien. Män och kvinnor är exakt lika på den punkten. Men faktum är att män flyttar oftare för jobb. Både när de har barn och när de inte har det.
Jag är utan tvekan extremt tacksam för all vårdpersonal, jag kan inte föreställa mig att jag skulle klara ett sådant jobb. Att de inte kan strejka är ju på grund av deras jobb. Men även de gångerna när de har strejkat så blir det en lustig situation, för arbetsgivaren behöver inte ha så bråttom med att få dem tillbaka. För de förlorar inga pengar på det. Tvärtom blir det överskott i deras budget. Strejkvapnet är svårt att ta till för dessa grupper, tyvärr. Inom näringslivet är det precis tvärtom.