SVENSKA MORDFALL 1980, 1979, 1978 o. s. v.

Utvidgat självmord alltså. Så fruktansvärt.

Må avskummet till "man" brinna i helvetet för evigt.

Lite speciellt fall:



Annars är det intressant att tänka på vad som gör att vissa mord stannar kvar medan merparten glöms bort och bara är något som passerar. Jag tror inte att det helt och hållet har att göra med vilka media lyfter fram.

Vad som gör det ännu mer märkvärdigt, är att ett liknande speciellt fall tycks ha förövats 11 år tidigare. Också det i Göteborg;

"19 november 1970. BO misshandlades till döds i en lägenhet på Olivedalsgatan i Göteborg. BO:s tvillingbror greps misstänkt för dådet."

Ang din fråga, som är intressant, så tror jag det har att göra med flera saker. Bl a typ av mord, vem BO/GM är, vilken "social status" de inblandade anses ha och hur snabbt mordet i fråga blev uppklarat.

Skribenten på SVENSKA MORDFALL har återigen gjort en uppdatering.

https://svenskamordfall.wordpress.com/1967-2/

Här finns verkligen ett riktigt ordentligt omskrivet fall. Detta nedanstående är bland de mest omskrivna i Sverige.

"9 januari 1967. Uno Helderud (1921.04.23), Lars Birger Wikander (1937.05.07) och Nils Bertil Nilsson (1907.02.06). Poliserna Uno och Lars Birger var tillsammans med väktaren och hundföraren Nils Bertil satta på ett bevakningsuppdrag i Handen centrum söder om Stockholm när de sköts ihjäl. Leif Peters (1938.09.04-2006.07.07) dömdes till internering i minst tolv år."

Detta nedanstående blev mycket omskrivet på sin tid i både dansk och svensk press då de danska morden inträffade. Här handlar det om en seriemördare även om det gick många år mellan de första båda fallen och det tredje.

"22 november 1967. Birgitta Nyckel (1937.11.25) mördades i sin lägenhet i Hägersten i Stockholm. Efter en firmafest bjöd Birgitta hem en kollega som ströp henne till döds. Bertil Svensson (1929.10.10-1975.12.17) dömdes till rättspsykiatrisk vård. Bertil var tidigare dömd till 16 års fängelse för morden på Bjørg Marie Jepsen (1928.10.18) och Clara Petersen (1879.10.10) i Danmark 1953."

Hejsan!

Angående Widegrens mord,1979
så ber jag tusen gånger om ursäkt.
Jag mindes fel.

Har frågat mina syskon,och,
alla 3 säjer samma sak.

Widegrens fru tog livet av sig 1974.
Vi var kompisar med Widegrens granne,
alltså hon som larmade.

Dock var vi ofta inne hos Widegren,
speciellt när våra föräldrar ej var hemma.

Ber igen tusen gånger om ursäkt.

Stort tack för denna tragiska, om än intressanta, information. 5 år efter att hustrun begått självmord, blev alltså A W själv brutalt mördad.

Stort tack för dessa uppgifter 1335991.

Tragiskt att läsa att Widegrens hustru begick självmord och fem år efteråt blev han själv mördad.

Ja, usch, vilken tragisk historia.
Vet du vilken adress det här hände på? Har letat men inte hittat någon information.

Jag har läst att mordet skall ha skett på Ripstigen i Bergshamra.

Juli månad 1967 kan ses som en riktig "mordmånad" då mord begicks hela sju mord, alltså drygt var fjärde dag och dessutom i ett fall begick GM självmord efteråt.

1, 6, 15, 22, 24, 29 och 31 juli.

Det skedde på Björnstigen 20. A W bodde i en lägenhet på första våningen.

Detta var sannolikt inte mord.

9 juni 1967. Jarl Ingebrigtsen (1920.09.29) hittades strypt till döds i sin lägenhet i Norrköping. En 41-åring greps misstänkt för dådet. Han misstänktes även för mordet på Oskar Lindberg (1896.02.10) i Norrköping drygt två månader senare.

Vid tiden för mordet på Erik Hanning i Krokek, den 23 december 1975, listas det som det enda ouppklarade mordet i Norrköping men sedan försvinner det oförklarligt ur rullorna. Jag tror att det kom att graderas om till olycksfall för vid den första besiktningen av kroppen in situ syntes inga skador, det var först vid obduktionen som man upptäckte skadan i halsen.

Mannen låg i en bäddsoffa och dödsfall i bäddsoffor var vanliga vid den här tiden, och forskning under 1970-talet visade att en felkonstruktion kunde leda till att sofflocket föll ner under sömnen och resultera i en livsfarlig skada på halsen. Jag har i alla fall ett vagt minne av att ha läst någon text om detta, kanske i Nordisk Kriminalkrönika eller så.