Fri vilja - samlingstråd

Den antropiska principen säger att det inte är en slump att vi lever i en miljö som tillåter självreflekterande varelser. Därför är det inget konstigt att vi lever i en sådan miljö även om den är osannolik. Även Boltzmann skall ha resonerat i sådana banor då han ansåg att det var helt rimligt att vi levde i anslutning till ett osannolikt entropiminimum, eftersom vi inte kunde leva annars.

På senare tid har konceptet med Boltzmannhjärnor använts för att såga Boltzmanns resonemang, genom att påpeka att självreflekterande varelser inte alls kräver ett globalt entropiminimum för att existera, utan att det räcker med en förhållandevis liten fluktuation som skapar en hjärna som reflekterar några sekunder innan den löser upp sig igen. Eftersom små fluktuationer borde vara oerhört mycket vanligare än stora fluktuationer så kan inte antropiska principen användas för att förklara varför vi lever strax efter Big Bang. Vi borde snarare vara tillfälliga fluktuationer som uppstår slumpmässigt under den evigt långa värmedöden.

Den enda räddningen blir då att universum förstörs innan den eviga värmedöden, annars borde vi vara Boltzmannhjärnor. Eller också är det något annat som är fel i våra antropiska resonemang.

Kanske kunde blott en fluktuation ändå vara tillräcklig stor i tid och rymd för att inte göra någon större skillnad för oss i hoppet om att utforska tex liv på andra platser i universum. Om vårt tillstånd är ett minimalt optimum eller en fluktuation kan ju spela mindre roll i det stora hela så länge man inte sysslar med kosmologisk dynamik på heltid menar jag.

Vi kan ju alltid spekulera i att vi är vad som helst, men skall man gå vetenskapligt tillväga så måste vi kunna postulera en modell som förutsäger att vi är det vi är och inget annat.

Den statistiska fördelningen av fluktuationer är skev så att mindre fluktuationer kommer vara oerhört mycket vanligare än större fluktuationer. Sannolikheten för en fluktuation som leder till N välordnade partiklar är tiopotenser lägre än sannolikheten för en fluktuation som bara leder till N-1 välordnade partiklar. Är vi resultatet av en fluktuation förutsäger således modellen att vi borde vara den enklast möjliga varelsen som kan vara självreflekterande. Ser vi två stjärnor på himmelen så falsifierar det att vi skulle vara Boltzmannhjärnor, eftersom det räcker att vi ser en stjärna.

Eftersom vi själva inte motsvarar den sortens fluktuationer som förutsägs så bör vi alltså leta efter modeller som inte tillåter större mängder av fluktuationer, exempelvis modeller som förutsäger en kraftig entropiförändring som tillåter evolutionärt liv en begränsad period innan universum förstörs av någon katastrof.

Jepp .. verkar vara en vettig och korrekt väg. Tack för input.

Jag köper att tiden kan byta riktning (i bemärkelsen att entropi börjar minska), men jag köper inte nödvändigtvis att det innebär att min kopp som splittrades när den trillade i golvet kommer spolas tillbaka och hamna hel på bordet igen, eller att människor kommer resa sig ur graven och återgå till spermier.

Jag känner till att mycket fysik borde kunna byta riktning men något som är värt att fundera på är att kvantfysik kan formuleras på följande tre sätt: Tiden går åt ett håll, tiden går åt båda hållen, ingen tid. Även om entropi börjar minska så skulle det kunna ske på många olika sätt.

Gerard 't Hooft använder en cell-automaton-modell där givna kvanttillstånd vid tidsreversion blir superpositioner av kvanttillstånd. Julian Barbour argumenterar för att tiden är ett emergent fenomen inuti universum, vilket skulle betyda att tiden kommer "gå åt samma håll" även om entropin börjar minska. Han har även pratat om ett fenomen där tiden vid Big Bang började gå åt båda hållen så att i princip två fundamentalt skilda universum utvecklas "åt varsitt håll." Susskind har sin syn på saken. Hawking pratar om komplex-värd tid; vet ej om det har metafysiska implikationer eller bara är ett matematiskt ingrepp utan fysisk motpart. Nima Arkani-Hamed får ut både tid och rum som emergenta fenomen eller egenskaper i amplituhedronen; om jag inte missminner mig har samma snubbe pratat om en annan modell där tiden går åt båda hållen inuti vårt universum. Det finns även dom som anser att tids-assymmetri (reversion utesluts) finns inbakat i deras modell, Lee Smolin exempelvis.

Kort utdrag från artikel av Gerard 't Hooft:

In underlying models with information loss [en ovanlig egenskap av hans modell], the act of time reversal takes a very interesting shape: the time reverse of ontological states in Hilbert space (beables) tend to form quantum superpositions of beables in the time-reversed Hilbert space. This may perhaps explain why superpositions follow the same laws of nature as ontological states[...]

Eliezer Yudkowsky skriver om Barbours modell där t inte används:

Det finns alldeles för många fria parametrar för att uttala sig hur tid, entropi, och kausalitet ska definieras i modern fysik. Man brukar kunna hänvisa till konsensus men jag tror inte det finns ett konsensus i det här delämnet.

Tack för länkarna!

Det finns en nypublicerad modell—från Robin Hanson som hittade på "the great filter"—som hävdar att det finns betydligt fler tillfällen att dyka upp tidigare än senare. Det ska förstås tas med en nypa salt, men poängen är att det kan finnas skäl att civilisationer dyker upp närmare entropiminimum. Skäl från högre abstraktionslager än fysik.

Sammanfattning av artikeln (12 minuter youtube): Humanity was born way ahead of its time. The reason is grabby aliens.

Oavsett diskussioner om vad tid egentligen är så gäller att hjärnan inte skulle kunna minnas vad som hände tidigare om inte entropin var lägre då, eftersom hjärnans nuvarande tillstånd skulle vara förenligt med många olika tidigare tillstånd, precis som det är förenligt med många framtida tillstånd. Minns vi vad vi gjorde tidigare så måste entropin ha varit lägre innan eller så återspeglar inte minnena vad som faktiskt hände (vi är Boltzmannhjärnor). Däremot medför inte entropiförändring att vi minns. En sten minns inte vad som hände innan även om entropin var lägre då.

Det ger oss fyra möjligheter:
(a) Vi minns varken vad vi gjort eller vad vi kommer att göra. Entropigradienten kan se ut hur som helst.
(b) Vi minns vad vi gjorde men inte vad vi kommer att göra. Antingen stiger entropin eller så är vi Boltzmannhjärnor.
(c) Vi minns inte vad vi gjorde men vi minns vad vi kommer att göra. Antingen sjunker entropin och vi upplever tiden baklänges, eller så är vi Boltzmannhjärnor.
(d) Vi minns vad vi gjorde och vi minns vad vi kommer att göra. Vi måste befinna oss vid en entropiplatå och därmed vet vi att vi är Boltzmannhjärnor.

De flesta gånger tiden byter riktning så finns det kanske inga självreflekterande varelser, men givet att vi är självreflekterande varelser som inte är Boltzmannhjärnor, då måste vi befinna oss i antingen (b) eller (c), men kan själva inte avgöra vilket av alternativen som gäller. Är vi evolutionära varelser så gäller samma sak, eftersom gener har minnesfunktion och så vidare.

Betyder det att det kommer uppstå liv innan nästa entropiminimum? Nej, men om evolutionärt liv alls uppstår så måste det ske på någon sida av ett entropiminimum, och vi kan själva inte veta på vilken sida vi är.

Finns det något som helst bevis för att tiden verkligen kan gå baklänges? Vad jag förstår är det bara något som man förutsätter för att fysiken menar att alla processer är reversibla.

Tror vi på materialismen så är naturlagarnas symmetri avgörande, tror vi att vi fått våra själar från Gud så torde naturlagarna vara mindre viktiga.

En del fysiker ser tiden som en rörelse och andra ser den som en fjärde dimension i en befintlig rumtid som inte alls är tidsberoende.

Att vi inte kan veta vad som gäller beror på att det inte finns någon observerbar skillnad. Oavsett hur tiden fungerar så måste vi uppleva våra liv i entropigradientens riktning. Vad som är framlänges eller baklänges kan vi inte själva avgöra.

Även om diskussionen är intressant så har den ganska svag koppling till trådämnet. Själv anser jag mig ha fri vilja helt oavhängigt tidens faktiska riktning.

Så det är bara något som man förutsätter. Om jag googlar så verkar det inte finnas någon riktigt uttömmande definition av vad som menas.

Att du låtsas ha fri vilja övertygar mig ännu mindre.

All fysik bygger på att man förutsätter saker under ordnade former. För min del kan vi gärna diskutera fri vilja utan att blanda in naturlagar, men väljer vi att blanda in naturlagar så måste vi hålla oss inom fysikens ramverk där naturlagarna är definierade.

Att jag skulle låtsas ha fri vilja är för övrigt ett påstående du behöver motivera, annars gör sig den typen av argument bättre inom politik-forumet. Beskriv lämpligen ett experiment som utfaller på ett sätt om jag låtsas och på ett annat sätt om jag faktiskt har fri vilja.

Jag förnekar sanningskonceptet då jag menar att det bygger på subjektiv perception som potentiellt kan vara felbar.

Alla agenter kan handla utifrån deras personliga värden och intressen. Vi dras dock till vissa moraler för att säkra artens överlevnad.

Jag håller med om att du inte kan veta om min utsaga är sann eller falsk, men din okunskap är väl knappast ett bevis varken för det ena eller det andra?