Fenomenet ''Incel'' - störda, troll eller verklighet?

Intressant att ni snackar statistik, har själv lite svårt med fakta som baseras på känslor och bedömningar.

T.ex. hur stor andel incels finns det? (Och vad är en incel per definition?)

Så män får inte knulla lika mycket som förr i tiden, är det egentligen så farligt då? Vilka problem kan egentligen uppstå?

Klart det existerar.

Sedan skulle jag vilja säga att jag tror att detta är en naturlig utveckling. Detta då mycket av vårt liv historiskt har handlat om familj, relation etc. Även om kärnfamiljen som sådan fått allt mindre betydelse, så måste jag ändå säga att det här med relation, familj etc. har någon form av status och "kasam" (enligt socialpsykologin, dvs en känsla av mening, meningen med livet etc). I takt med att religion och familj som sådan fått mindre betydelse, ser vi en större grupp kvinnor genom sin frigörelse allt mindre behöver en man i sitt liv. Det som tidigare kan ha varit stundtals svårt för en man, där det inte "funnits kvinnor till alla män", så blir läget nu ännu svårare. Dvs kvinnor kan skaffa barn utan man, det är mindre tabu (med all rätt, om ni frågar mig) att inte vara i relation med en man, att vara singelförälder eller liknande.

Och detta kommer skapa en utbredd incel-kultur så att säga. Arga män som känner sig avvisade. Jag skulle vilja påstå att incel-kulturen är det som i mångt och mycket är en motsvarighet till 3:e och 4:e vågens feminism. Dvs kvinnor som aldrig känt sin roll i det gemensamma, med mannen som en medpart.

Samtidigt ser jag hur 3:e och 4:e vågens feminism gör det ännu svårare för de här ensamma männen. Det drevas, mobbas och klankas ner å det grövsta! Det gör det knappast mindre utbrett med incels.

Fast...du förstår väl att all forskning och statistik utförs av etablissemanget? Det låter ju lite konstigt om du förhåller dig religiöst till etablissemangets siffror, men anser att de oftast är ohederliga.
Men, du tror ju okritiskt på vilka siffror som helst. Det är väl ändå stor skillnad på att vara öppensinnad och att tro på vilket strunt som helst?
Men, det är ju etablissemanget som skriver siffrorna.

Det blir ju lite egendomligt när du anser att rapportering från etablissemanget är opålitlig, därför vill du inte läsa på vad de faktiskt skriver om situationen. Däremot anser du att alla siffror som etablissemanget publicerar är 100% oklanderligt pålitliga. Trots att de ljuger och har sig, med en dold agenda. Och du känner dig trygg med att dra helt ovetenskapliga för att inte säga bisarra slutsatser som vem som helst kan se inte stämmer.

Om du läser att 100% av alla bilar i Sverige är rosa, så borde du rimligtvis själv kunna avgöra att det helt enkelt inte stämmer. Eftersom det räcker med att titta ut genom fönstret för att avgöra att det inte kan vara sant. Problemet är att du alltså inte vill titta ut genom fönstret. Istället postar du okritiskt att alla bilar i Sverige är rosa. Det är vad statistiken säger, så då måste det vara sant.

Så det är en konspiration enligt dig?

"Med all rätt". Fy fan så egoistiskt det är. Barn minsann, från en sperma-donator och barnet ska växa upp utan pappa. Den sortens pojkar som gör det riskerar ju ofta bli dåliga medmänniskor, men det skiter ju de inseminerade kvinnorna i. De ska ha sin unge ändå, som en statuspryl.

Politiker vare sig kan eller vill skapa bra samhällen. De är där för sin egen skull. Ibland dyker det upp en bra person, tex Trump. Men då motarbetas de utav bara helvete.

Det behöver väl inte finnas en biologisk pappa i en relation för att barnet ska få en vettig uppväxt (ej synonymt med att det inte finns manliga förebilder i barnets omgivning)?

Motbevisa mig gärna...

Det är nog inte särskilt kul alls med tillfälliga "pappor" som avverkas en efter en att knulla med men är man en slyna så tänker man inte någonting. Allt för den egna fittan bara då och då. "Mysigt".

Kul och kul.
Jag hade haft roligare i livet om jag hade varit ekonomiskt oberoende och inte arbetat.

En singelkvinna behöver inte knulla med alla män som existerar i hennes vardag. Jag förstår din ganska fördomsfulla poäng, men du behöver nog bevisa den lite mer än att basera det på att DU tycker att ett barn behöver en biologisk pappa i sitt liv.

I mitt fall delade min morsa och min biologiska farsa på sig ganska tidigt. Jag hade ett par år utan min pappa. Såhär i efterhand är jag mest glad över det, eftersom att min farsa är en jävla idiot (alkoholproblem, drogproblem, diverse psykotiska diagnoser och annan skit).
Istället träffade min mamma när jag var omkring 3 - 4 år gammal en annan snubbe som hon fortsatt är tillsammans med. Den här mannen har varit mer farsa än vad min biologiska farsa någonsin varit och det är nog mer p.g.a. honom än av min biologiska farsa (OCH mer än p.g.a. min morsa), som jag lyckats bra i livet.

Det är då många trådar och diskussioner på nätet om ”incel” som om det är något helt nytt. Ok, begreppet är nytt, men företeelsen är gammal.
Jag som växt upp i en liten by minns att det fanns ofta fanns ett antal ”gammpojkar” som de kallades i varje by. De gifte sig aldrig, de hade inga direkta kontakter med kvinnor i lämplig ålder, annat än byhoran när de garden slant över. Det var inte på grund av att det var ett överskott av män, de fick helt enkelt aldrig till det. De var ofta socialt klumpiga, berodde kanske på det.
Och ja, det fanns även ett antal ”gammjänter”. De gifte sig ibland, men då med en äldre man, oftast änkling som behövde någon som tog hand om hushållet, billigare att gifta sig än att betala en hushållerska.
Det är alltså inte invandrarnas fel, eller feministernas fel att några aldrig får till en fungerande relation. Det är en del i att vara människa.

ja jag tror vissa föds till ensamhet hur man än gör.

Det har du kanske rätt i, det är kanske normen att alla ska ingå i något slag av tvåsamhet som är problemet.
Tidigare generationer bestod ofta av en mer utökad konstellation. Husbonde, husmor, ogifta faster, gamla mormor, föräldralösa syskonbarn samt pigor och drängar. Kanske är andra kulturers klaner en för oss människor naturligare sätt att leva.