Citat:
Ursprungligen postat av
Locifer
Min fru. Pigg och glad, har blivit trött och grinig. Gått upp ca 40 kg på 4-5 år. Somnar alltid i soffan, snarkar högt. Luktar svett, BMI på 40. Typ 100 kg på 160 cm. Hon har liksom hängmage nu. Är så tragiskt och hemskt. Törs inte tänka på hur mycket hon kommer våga om ytterligare 5 år. Men det värsta är att hon redan nu har diabetes typ 2, fettlever, högt blodtryck, sömnapné...
Hur fan ska man göra? Har försökt prata med henne under årens lopp men det är så känsligt och hon blir extremt arg. Jag tror jag har gett upp. Står ut några år till för barnens skull eftersom vår lilla bara är 6 år. Om ca 5 år tänker jag att det kanske är dags att bryta upp. Då är barnen så stora att de fixar det bättre än de skulle göra nu.
Samtidigt, jag älskar henne och vill rädda henne från det här hemska som tagit över hennes kropp. Det här beroendet. Den här "cancern". Men hur? Hon skulle behöva en gastric bypass eller dyl. Men det är ett stort ingrepp som gör att man inte längre kan äta normala portioner. Dvs gå på restaurang osv är inte att tänka på...
Har ångest. Vill bara att hon ska bli sitt gamla jag. Förstår verkligen hur det är att se sina nära och kära gå under i missbruk.
Det finns bara en grej som funkar och det är att vara rakt igenom ärlig med hur du känner om alltihopa. Inget konstigt att du vill lämna henne, men ge henne en chans att ändra sig först. Kanske längtar även hon tillbaka till sitt gamla jag, men just nu inkapabel att ta tag i sig själv.
Viktigt när du gör det här att inte mesa. Säg att du inte står ut med att se henne förstöra sig själv fysiskt och mentalt. Antingen vaknar hon upp och tar tag i sig själv, eller så går du.
Jag är ingen psykolog, men det låter som att hon ångestreglerar via att äta, vilket leder till mer ångest osv. Hon måste dock se det och vilja ta tag i sig själv för att komma ur det.
Funkar det inte så ska du lämna direkt, inte slösa fem år till av ditt liv som du aldrig får tillbaka. Bättre även för dina barn att du bryter upp och träffar någon ny (eller lever som singel, oavsett ger du dem ett hem där de slipper se sin morsa i misär).
