Citat:
Ursprungligen postat av
honn
Att offra en annan människa för att rädda sig själv.
Är inte det höjden av feghet?
Liksom dessa monster som var ute efter att mörda.
Pengar är för dem mer värda än andras liv.
Den ene, Peter, hade redan mördat, fast blivit dömd för "dråp" och ändå var han ute i samhället och kunde mörda igen. Jag vill tro på det goda i människan, att det går att rehabilitera. Men när det är sådana fall, så måste det väl ändå vara djupt stötda personer utan förmåga till empati. De njuter av att skada andra för egen vinning, och hur skulle de kunna förändras på några år i fängelset?
Peter är psykopat/sociopat (troligtvis båda delarna). Han går inte att rehabilitera, och borde finnas inom rättpsyk istället så att någon har koll på honom för evigt. Tror även de andra T, O och I är personlighetsstörda individer. Peter kommer att begå brott igen så snart han kan. Mycket troligt de andra med, undantaget O tror jag. O verkar mer vara en vanlig pundare som inte kan säga ifrån och är lite udda som person, dock har han vissa personlighetsstörningstendenser som att ändra historien för att "det inte ska verka på ett speciellt sätt för polisen".
Sjuk FUP, läste igenom hela igår efter att ha lyssnat på någon av poddarna med Felix berättelse. Tycker väldigt synd om Magnus, oavsett vilket person han var. Ingen förtjänar dö på det sättet.
Jag tycker Felix historia är relativt trovärdig. Tycker sättet han berättar på är dissocierat, inte skådespel. Jag tror att hans metod för att överleva i hans tankevärld var att bli en del av gänget under dagen och verka inför dem som han var med på det hela, för att klara livhanken. Ett ganska vanligt sätt att klara av traumatiska händelser. Jag tror att han undviker berätta att han gjorde detta för att han kanske skäms. Inget tyder på att han stod det här gänget nära. Möjligtvis kan han ha känt dem via drogkontakter, men det betyder inte att man mördar för dem frivilligt.
Det är lätt att säga för utomstående att man inte kan vara så feg och så styrd, men ni har ingen aning om vad ni skulle göra och tro i samma situation. Det finns ju en orsak att det skapas en gruppdynamik runt tex mobbare. Här är Peter huvudmobbaren som dessutom tar det ett steg längre, men han får knappt något straff trots att han varit i en liknande situation förut. Sjukt som fan att han kommit undan så pass som han har.
Jag tycker Felix historia är trovädig, jag har själv varit i en situation där någon nästan mördade mig. Nu var jag iof ett barn, men jag låter ungefär som Felix när jag berättar om händelsen, pga att händelsen känns overklig och jag känner mig helt avstängd inför den, som det handlar om någon annan. Någon gång kan känslor av sorg komma upp hastigt, för att inom 30 sekunder helt försvinna igen och jag blir avstängd igen. Jag minns även detaljer på ett sätt som Felix också gör, oväsentliga detaljer som hur det var skräp på golvet där jag var och vilket skräp, hur glödlampan såg ut, vad som stod i en bokhylla i närheten, hur vädret var etc. (alltså har minnen från allt detta samtidigt som någon begår kraftigt våld mot mig)