Citat:
Ursprungligen postat av
Månsan
Vad bra, då vet vi. Ålder samt problem med språket berättigar alltså till de speciella reglerna vid affärsuppgörelser. Blir det inte gränsdragningsproblem? En somalier som bara kan fem ord på svenska ska solklart ha ångermånad, men hur gör vi med en arab som bott i Sverige i 10 år och som förstår hälften av vad folk säger?
Kommer utlänningar och pensionärer kunna sälja något överhuvudtaget? Kommer inte folk avstå att göra affärer med folk som har rätt att ångra sig under lång tid efter genomförd affär? Dina regler om ångermånad för vissa blir då istället djupt diskriminerande för de utvalda grupperna. Skulle du själv köpa en bil av en invandrare som riskerar att dyka upp om en månad och vill ha tillbaka bilen eftersom han fått ett bättre pris av nån annan.
En bilaffär går oftast till så att köparen letar efter en bil att köpa, och säljaren letar efter någon att sälja sin bil till, och sen hittar de varandra. De har båda därför oftast tänkt igenom köpet/försäljningen en längre tid innan affären, och därför är risken för missnöje mycket mindre, iallafall för säljaren. Och därför är behovet av ångerrätt då inte lika stort, iallafall inte för säljaren.
Men i det här fallet är det annorlunda, om det stämmer att det var Ebba som bad om att få köpa fastigheten av Esbjörn. För han har då kanske inte tänkt så mycket själv på affären, och därför är risken större att han blir missnöjd.
Och därför är det viktigt att man strävar efter att de man gör affärer med ska bli långvarigt nöjda med affären. Och därför är det också viktigt i sådana här fall, att man börjar med att lära känna de man gör affärer med, så att man vet vad som gör dem nöjda.