Citat:
Mycket av diskussionen kring bidrag handlar egentligen ur vilken kassa pengarna ska tas. Försörjningsstödet, det gamla socialbidraget, är en kommunal angelägenhet och är en mycket stor post i socialbudgeten för vissa kommuner och en rätt liten för andra. Siffran du nämner är per vuxen person och exklusive en rad kringkostnader som anses nödvändiga, som hyra, hemförsäkring, el, tandvård mm. För en familj så kan det sammantaget bli betydande belopp, till och med överstigande nettolönen för enklare jobb som undersköterska.Det här är en svepande deklaration från S. Där de talar om ekonomiskt bistånd (inte försörjningsstöd). Försörjningsstöd är ju en mycket begränsad ersättning för de som knappt överlever. Riksnormen för försörjningsstöd är inte högre än 4180:-/månad.
Hur mycket ska en försörjningsmottagare som erhåller 4180:- arbeta egentligen enligt »arbetspliktsivrarna«?
Om det ska vara någon mening med åtgärder som går från bidragsberoende till aktivering så måste ju den som aktiveras åtminstone få betalt för sin insats. Förr fanns det något som hette beredskapsjobb, vilket var en insats som gav arbetssökande möjligheten att komma in på arbetsmarknaden och få en ersättning i nivå med ett låglöneyrke, alternativt högsta ersättningen från a-kassan. På något underligt sätt verkade de borgerliga partierna för att avskaffa detta, vilket ledde till det så kallade FAS3. I denna åtgärd fick den arbetssökande mest delta i meningslösa aktiviteter.
Nu finns tydligen någon ny sorts moderna beredskapsjobb. Hur de exakt fungerar vet jag inte, men om de bistånd ska bygga på arbetsvillkor så måste ersättningen ligga på en rimlig nivå. Ingen kan kräva att en person ska jobba fem dagar i veckan från 8 till 17 och endast få 4180:-/månad.
Om bidrag ska villkoras behöver det ske genom att meningsfulla sysselsättningsalternativ erbjuds med ersättningar som går att leva på.
Hur mycket ska en försörjningsmottagare som erhåller 4180:- arbeta egentligen enligt »arbetspliktsivrarna«?
Om det ska vara någon mening med åtgärder som går från bidragsberoende till aktivering så måste ju den som aktiveras åtminstone få betalt för sin insats. Förr fanns det något som hette beredskapsjobb, vilket var en insats som gav arbetssökande möjligheten att komma in på arbetsmarknaden och få en ersättning i nivå med ett låglöneyrke, alternativt högsta ersättningen från a-kassan. På något underligt sätt verkade de borgerliga partierna för att avskaffa detta, vilket ledde till det så kallade FAS3. I denna åtgärd fick den arbetssökande mest delta i meningslösa aktiviteter.
Nu finns tydligen någon ny sorts moderna beredskapsjobb. Hur de exakt fungerar vet jag inte, men om de bistånd ska bygga på arbetsvillkor så måste ersättningen ligga på en rimlig nivå. Ingen kan kräva att en person ska jobba fem dagar i veckan från 8 till 17 och endast få 4180:-/månad.
Om bidrag ska villkoras behöver det ske genom att meningsfulla sysselsättningsalternativ erbjuds med ersättningar som går att leva på.
Med detta i bakhuvudet så försöker kommunerna att vältra över dessa kostnader på staten så långt det går. Ett tydligt exempel har varit Solna som i ett slag anställde så många det gick som hade försörjningsstöd på ett år. De fick göra enklare saker, exakt vad vet jag inte. Meningen var att de efter ett år skulle ha kvalificerat sig för statliga a-kassa och nästa år så slapp kommunen betala försörjningsstöd, (ett fåtal fick dock kompletterande försörjningsstöd). Efter a-kassa i ett år våntade en ny kommunal anställning och så gick det runt. I ett slag hade man halverat kostnaderna genom att få in staten på ett hörn.
Staten å sin sida lanserar olika projekt för att underlätta för de kommuner som har stora kostnader för försörjningsstöd, genom olika statliga sysselsättningsprojekt. Fas 3 har du nämnt, det finns många andra. Gemensamt är att kostnaderna flyttas till staten för ett tag. Det ser bättre ut i statistiken än att bara vräka ut pengar direkt till kommunerna för att täcka deras kostnader för försöjningsstöd.
Jag undrar om det inte ligger någon nytt projekt och lurar här bakom Anderssons ord. Att staten i någon ny aktivitet ska lindra kommunernas börda och förbättra arbetslöshetstatistiken, snarare än att kommunerna ska ordna med pyssel dagtid.