Gränsen fanns redan 1734, men av någon anledningen vill staten straffa för ångervåldtäkter.
Den rätta formuleringen är följande:
Citat:
§1
Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen, miste lifwet, och qwinnan ware saklös. Ej må ock någor henne thet förwita, wid fyratijo dalers bot. Gitter han ej fullborda sin onda wilja, böte äntå för wåldet hundrade daler. Warder han i thy dräpen, ligge ogild. Häfdar man afwita qwinno, eller then, som ej fyllt tolf åhr, ware lag samma.
Som du ser var gammal lag väldigt primitiv och innehöll "oaktsam" våldtäkt helt automatiskt.
Det är så enkelt; tager envar med våld eller hot om våld sin parter mot dennes vilja för sin onda lusta så är det våldtäkt.
"Gitter han ej fullborda" = försök till våldtäkt
"som ej fyllt tolf år, ware lag samma" = Våldtäkt mot barn.
Men den gamla lagen hade också följande preskriptionstid:
Citat:
§2
Nu är qwinna wåldtagen, och gifwer thet ej genast tilkänna, och kärer ej ther å wid nästa Häradsting, eller inom en månad in för Rätten i staden, hafwe sedan ej macht at öfwer wåldet klaga, ther hon ej laga förfall wiser.
Kvinnan kunde således inte komma dragandes med en våldtäkt 6 månader efter, som de kan nu.