Det verkar inte finnas någon hejd på mediapsykosen kring denna whigger. Idag bjuder Peter Kadhammar på några godbitar i en närmast parodisk artikel (man undrar om han är full?). Skämtar han med oss?
Citat:
Jag läser några sångtexter av den mördade gangsterrapparen Einár och ser ett par inslag på Youtube. Vilken säregen begåvning. Hur han behärskade språket! Ett snille? Hans konst fyller mig med sorg. Destruktiviteten. Allt det svarta. Denna tomma dyrkan av mammon, dyra bilar och dyra kläder. En ung Dylan för en ond tid?
Citat:
Jag läser den svenska borgerlighetens traditionella husorgan Svenska Dagbladet. Rubrik på förstasidan:
”Gas från kobajs flödar till småländska klimatmackar”
När blev barnspråk en del av journalistiken? Offentligheten blir allt mer korkad. Språklig oförmåga och brist på fantasi. Einár borde ha blivit journalist. Han hade haft mycket att tillföra.
Citat:
I radion hör jag en flanerande krönikör skämmas för att hon tittar på Lars Noréns prylar innan de klubbas på Bukowskis. Jaha? Varför gick hon dit då? Alla som skriver borde studera Einárs texter som har hög densitet och dramatik.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/OrzQW1/en-bob-dylan-for-var-tid