Resultat:
Är du feminist?
| Jag är feminist |
19,73%
|
58 röster |
| Jag är inte feminist |
72,11%
|
212 röster |
| Vet ej |
8,16%
|
24 röster |
Antal röster: 294
Du får inte rösta i den här omröstningen.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Feminism är ett knepigt begrepp. Det finns ofta två skolor av förenkling angående argumentet om vad det är. Förenkling 1 går ut på att feminism enbart betyder jämställdhet ekonomiskt, politiskt och socialt för könen. Förenkling 2 är de som är kritiska till rörelsen och menar att det handla rom manshat och att kapa mäns möjligheter i samhället.
Förenkling 1 är är svag eftersom det inte säger något om vad man faktiskt vill eller vad som menas med jämställdhet. Jämställd i möjligheter eller i utfall? Vad skulle jämställdhet i möjligheter innebära (samma regler för kvinnor eller män eller anpassade regler för respektive kön eftersom de oftast är biologisk olika i förutsättningar)?
Förenkling 2 är svag för att det vara är reaktivt och uppenbart attackerar en halmgubbe. Nog för att det finns vissa extremfeminister som har denna hållning men de är inte representativa för rörelsen. Däremot bör man vara försiktig så att dessa inte får ökat inflytande, eller kapa det när de får det (se t.ex. SCUM-manifestet som, oavsett avsikt, är ytterst osmakligt).
Jag kallar mig inte feminist eftersom begreppet kommer med flera andra antagna politiska positioner. I Sverige antas man ofta sträva efter lika utfall. 50/50 i bolagsstyrelser och exakt samma löneutveckling (oberoende externa faktorer som att kvinnor oftare jobbar deltid, är tjänstlediga, jobbar inom statliga yrken där lönen är lägre m.m.). Det har också funnits en likartsfeministisk hegemoni i Sverige under lång tid vilken jag förkastar (kvinnor och män är, på gruppnivå, olika biologiskt och det påverkar våra val). Jag ogillar också den konspiratoriska tanken på att det skulle finnas ett uttalat och uttänkt patriarkat som aktivt gör vad de kan för att stoppa kvinnor från att bli det de vill. Detta är för mig, i dagens Sverige, lika orimligt som att judarna skulle styra världens utveckling. Att detta inkluderar strukturalistiska och postmoderna tankar kring hur människor är helt plastiska och att samhället totalt formar dess invånare genom mer eller mindre subtila signaler som begränsar kvinnor ser jag också som ett stort problem för den feministiska rörelsen. I Sverige antas också feminister vara för abort och det kan jag inte acceptera som är pro-life (detta skiljer sig dock mycket olika länder emellan).
Däremot är jag i mångt och mycket meritokrat. Om en kvinna kan göra samma jobb lika bra eller bättre än en man ska det inte finnas några hinder för henne. Är hon bättre ska hon naturligtvis få jobbet före mannen hon konkurrerar med. Jag ser också att kvinnor bör få samma lön om de utför samma jobb, på samma nivå och har varit anställda lika länge som motsvarande man. Det anser jag vara självklart. Och givet våra förutsättningar med parlamentarisk demokrati anser jag att kvinnor borde ha samma rätt till att både rösta fram vilka som styr som lika rätt att engagera sig politiskt.
Så nej, jag kallar mig inte feminist även om jag anser att delar av rörelsen var nödvändig - särskilt då den uppkom. Överlag kan man säga att jag kan uppskatta första vågens feminister som växte fram sent 1800-tal och tidigt 1900-tal medan jag ofta kraftigt ogillar dagens variant av samma rörelse.
Förenkling 1 är är svag eftersom det inte säger något om vad man faktiskt vill eller vad som menas med jämställdhet. Jämställd i möjligheter eller i utfall? Vad skulle jämställdhet i möjligheter innebära (samma regler för kvinnor eller män eller anpassade regler för respektive kön eftersom de oftast är biologisk olika i förutsättningar)?
Förenkling 2 är svag för att det vara är reaktivt och uppenbart attackerar en halmgubbe. Nog för att det finns vissa extremfeminister som har denna hållning men de är inte representativa för rörelsen. Däremot bör man vara försiktig så att dessa inte får ökat inflytande, eller kapa det när de får det (se t.ex. SCUM-manifestet som, oavsett avsikt, är ytterst osmakligt).
Jag kallar mig inte feminist eftersom begreppet kommer med flera andra antagna politiska positioner. I Sverige antas man ofta sträva efter lika utfall. 50/50 i bolagsstyrelser och exakt samma löneutveckling (oberoende externa faktorer som att kvinnor oftare jobbar deltid, är tjänstlediga, jobbar inom statliga yrken där lönen är lägre m.m.). Det har också funnits en likartsfeministisk hegemoni i Sverige under lång tid vilken jag förkastar (kvinnor och män är, på gruppnivå, olika biologiskt och det påverkar våra val). Jag ogillar också den konspiratoriska tanken på att det skulle finnas ett uttalat och uttänkt patriarkat som aktivt gör vad de kan för att stoppa kvinnor från att bli det de vill. Detta är för mig, i dagens Sverige, lika orimligt som att judarna skulle styra världens utveckling. Att detta inkluderar strukturalistiska och postmoderna tankar kring hur människor är helt plastiska och att samhället totalt formar dess invånare genom mer eller mindre subtila signaler som begränsar kvinnor ser jag också som ett stort problem för den feministiska rörelsen. I Sverige antas också feminister vara för abort och det kan jag inte acceptera som är pro-life (detta skiljer sig dock mycket olika länder emellan).
Däremot är jag i mångt och mycket meritokrat. Om en kvinna kan göra samma jobb lika bra eller bättre än en man ska det inte finnas några hinder för henne. Är hon bättre ska hon naturligtvis få jobbet före mannen hon konkurrerar med. Jag ser också att kvinnor bör få samma lön om de utför samma jobb, på samma nivå och har varit anställda lika länge som motsvarande man. Det anser jag vara självklart. Och givet våra förutsättningar med parlamentarisk demokrati anser jag att kvinnor borde ha samma rätt till att både rösta fram vilka som styr som lika rätt att engagera sig politiskt.
Så nej, jag kallar mig inte feminist även om jag anser att delar av rörelsen var nödvändig - särskilt då den uppkom. Överlag kan man säga att jag kan uppskatta första vågens feminister som växte fram sent 1800-tal och tidigt 1900-tal medan jag ofta kraftigt ogillar dagens variant av samma rörelse.
__________________
Senast redigerad av InnesI 2021-10-23 kl. 09:42.
Senast redigerad av InnesI 2021-10-23 kl. 09:42.
Citat:
Vi har fundamentala olikheter i våra värderingar och syn på livet så vi kommer aldrig se det likadant. Jag skulle kunna dra upp hundra exempel och vi kan sitta och älta det fram och tillbaka men there is no point. jag märker att jag måste måla upp hur verkligheten faktiskt ser ut för många kvinnor.
Man och kvinna träffas, kärlek uppstår, de gifter sig eller inte gifter sig, de lever jämställt, är rörande överens om att skaffa barn, skaffar barn och så plötsligt! så infinner sig ojämställdheten som et brev på posten. Plötsligt upptäcker hon att han inte gör sin del av jobbet längre, utan hon gör mer än hälften, fast de haft långa sängkammarsnack om vikten av jämställdhet.
Hon reagerar, ställer krav, och blir en gnatig kärring i hans ögon och han finner lyckan på annat håll...där står hon kvar med 2 ungar som han glatt "avsäger sig", eftersom hans nya 20 år yngre "babe" fått en bula på magen.
Du tycker detta är kvinnans fel och ansvar, jag säger att detta faktiskt! är hans fel och ansvar.
Och nej, ingen morsa kan avkrävas att bortadopterad sina 2 ungar på 5 och 3, bara för att farsan inte tagit sitt föräldraansvar och ingen kvinna kan avkrävas att ta ansvar för vad henne val av partner kommer bete sig om 10 år.
Du skrev att dessa lusfattiga pensionärer själva VALDE, jag svarade att nej, 1970 ex, så kunde inte kvinnor välja....många kvinnor kan fortsatt idag inte välja att jobba 100%, för deras partner till sina barn finns inte där, eller finns där men gör inte sin del av det oavlönade jobbet, så hon måste jobba dubbelt.
Du hävdar att detta är kvinnans ansvar. jag hävdar att de tär betydligt mer dessa fäders ansvar, eftersom det är MEST män idag som inte tar sin del av obetalt arbete där barnomsorg ingår.
Och de tär politikens ansvar se till att dessa korkade normer ( att det är kvinnors ansvar se till att män beter sig rätt eller att män inte ska avkrävas av samhället att ta sin del) måste väck.
Förmodligen den vägen vi måste gå, eftersom där högst troligt inte finns budget för att höja halva befolkningens löner upp till mäns nivåer.
Arbetsgivare ska tänka på att behandla kvinnor och män lika. Och inte uppvärdera män och nedvärdera kvinnor.
Och jag tycker mer det är du som drar på dig en offerkofta, via att ge dig själv som kvinna ansvar över hur män, samhället eller arbetsgivare väljer att behandla dig.
Att kräva sin rätt, och göra detta via politiskt arbete i samarbete med massa andra, är INTE att likna vid offerkofta....den "koftan" är passiv. Feminism eller feminister har aldrig någonsin kunnat anklagats för att vara passiva.
Försvagar eller försvarar?
Det är ju vad DU påstår....när du hävdar att det är kvinnors eget fel när de får sämre löner, män drar från sitt föräldraansvar eller inte städar toan etc etc.... att kvinnor är svaga.
Den enda "svagheten" här är ju att inte ta ansvar för sitt barn eller sitt samarbete med en partner, eller överskatta sig själv.
Och det är något som alltså män är betydligt mer skyldiga till på gruppnivå än kvinnor.
Att säga ifrån, att kräva att män tar sin del, att kräva att samhället betraktar kvinnor som lika värda på arbetsmarknaden som män är INTE en svaghet. eller att dra på sig offerkofta.
Däremot att sitta och säga att detta är kvinnors ansvar...kivnnor som måste ändra på sig.....kvinnor som
måste välja andra män, kvinnor som måste.....är typexempel på att göra sig till ett "offer" för andra val av beteende.
Man och kvinna träffas, kärlek uppstår, de gifter sig eller inte gifter sig, de lever jämställt, är rörande överens om att skaffa barn, skaffar barn och så plötsligt! så infinner sig ojämställdheten som et brev på posten. Plötsligt upptäcker hon att han inte gör sin del av jobbet längre, utan hon gör mer än hälften, fast de haft långa sängkammarsnack om vikten av jämställdhet.
Hon reagerar, ställer krav, och blir en gnatig kärring i hans ögon och han finner lyckan på annat håll...där står hon kvar med 2 ungar som han glatt "avsäger sig", eftersom hans nya 20 år yngre "babe" fått en bula på magen.
Du tycker detta är kvinnans fel och ansvar, jag säger att detta faktiskt! är hans fel och ansvar.
Och nej, ingen morsa kan avkrävas att bortadopterad sina 2 ungar på 5 och 3, bara för att farsan inte tagit sitt föräldraansvar och ingen kvinna kan avkrävas att ta ansvar för vad henne val av partner kommer bete sig om 10 år.
Du skrev att dessa lusfattiga pensionärer själva VALDE, jag svarade att nej, 1970 ex, så kunde inte kvinnor välja....många kvinnor kan fortsatt idag inte välja att jobba 100%, för deras partner till sina barn finns inte där, eller finns där men gör inte sin del av det oavlönade jobbet, så hon måste jobba dubbelt.
Du hävdar att detta är kvinnans ansvar. jag hävdar att de tär betydligt mer dessa fäders ansvar, eftersom det är MEST män idag som inte tar sin del av obetalt arbete där barnomsorg ingår.
Och de tär politikens ansvar se till att dessa korkade normer ( att det är kvinnors ansvar se till att män beter sig rätt eller att män inte ska avkrävas av samhället att ta sin del) måste väck.
Förmodligen den vägen vi måste gå, eftersom där högst troligt inte finns budget för att höja halva befolkningens löner upp till mäns nivåer.
Arbetsgivare ska tänka på att behandla kvinnor och män lika. Och inte uppvärdera män och nedvärdera kvinnor.
Och jag tycker mer det är du som drar på dig en offerkofta, via att ge dig själv som kvinna ansvar över hur män, samhället eller arbetsgivare väljer att behandla dig.
Att kräva sin rätt, och göra detta via politiskt arbete i samarbete med massa andra, är INTE att likna vid offerkofta....den "koftan" är passiv. Feminism eller feminister har aldrig någonsin kunnat anklagats för att vara passiva.
Försvagar eller försvarar?
Det är ju vad DU påstår....när du hävdar att det är kvinnors eget fel när de får sämre löner, män drar från sitt föräldraansvar eller inte städar toan etc etc.... att kvinnor är svaga.
Den enda "svagheten" här är ju att inte ta ansvar för sitt barn eller sitt samarbete med en partner, eller överskatta sig själv.
Och det är något som alltså män är betydligt mer skyldiga till på gruppnivå än kvinnor.
Att säga ifrån, att kräva att män tar sin del, att kräva att samhället betraktar kvinnor som lika värda på arbetsmarknaden som män är INTE en svaghet. eller att dra på sig offerkofta.
Däremot att sitta och säga att detta är kvinnors ansvar...kivnnor som måste ändra på sig.....kvinnor som
måste välja andra män, kvinnor som måste.....är typexempel på att göra sig till ett "offer" för andra val av beteende.
Allt det du skriver bara stärker mina argument för varför jag inte inte är feminist i dagens Sverige. Jag är liberal och helt för människors lika rättigheter och skyldigheter. Feminismen vill flytta över ansvaret kring skyldigheter till männen för att man anser att kvinnors grundsyn på ansvar är den rätta och därför ska män rätta sig i ledet. Jag anser var och en tar ansvar för sitt. Det viktigaste är att alla individer har samma rätt.
Jag kommer från en icke privilegiad bakgrund utan något som helst gratis. Naturligtvis hade vissa saker i livet varit lättare om jag fötts med guldsked i munnen och pengar på banken. Men innebär det att jag ska vara bitter på de som haft det bättre? Ska jag sätta mig och gnälla över att de har haft andra förutsättningar? Nej, jag har samma möjligheter, kanske får kämpa lite mer för att uppnå mina mål men jag KAN.
Och det är min grundsyn medans du (och även feminismen) tänker tvärt om. Projektera ansvaret till andra.
Så jag tror vi håller här, lets agree to disagree.
Citat:
Klipper du håret själv? Inte? Betalar du för tjänsten möjligtvis?Min poäng var naturligtvis att, till skillnad mot rättsväsende, så går det utmärkt att själv finansiera sin utbildning, sjukvård etc.
Gällande ditt nämnande av barndom som en utgiftspost, så hoppas jag verkligen att detta fortfarande åligger föräldrarna.
Citat:
Ytterligare en obildad kvinna som ej förstår skillnaden mellan privat och offentlig finansiering.Du vet att privata skolor förekommer? Likaså privat vård? En ineffektiv, dyr och politiserad offentlig sektor är därför icke en förutsättning för att dessa tjänster kan åtnjutas.
Citat:
Vi har fundamentala olikheter i våra värderingar och syn på livet så vi kommer aldrig se det likadant. Jag skulle kunna dra upp hundra exempel och vi kan sitta och älta det fram och tillbaka men there is no point.
Allt det du skriver bara stärker mina argument för varför jag inte inte är feminist i dagens Sverige. Jag är liberal och helt för människors lika rättigheter och skyldigheter. Feminismen vill flytta över ansvaret kring skyldigheter till männen för att man anser att kvinnors grundsyn på ansvar är den rätta och därför ska män rätta sig i ledet. Jag anser var och en tar ansvar för sitt. Det viktigaste är att alla individer har samma rätt.
Jag kommer från en icke privilegiad bakgrund utan något som helst gratis. Naturligtvis hade vissa saker i livet varit lättare om jag fötts med guldsked i munnen och pengar på banken. Men innebär det att jag ska vara bitter på de som haft det bättre? Ska jag sätta mig och gnälla över att de har haft andra förutsättningar? Nej, jag har samma möjligheter, kanske får kämpa lite mer för att uppnå mina mål men jag KAN.
Och det är min grundsyn medans du (och även feminismen) tänker tvärt om. Projektera ansvaret till andra.
Så jag tror vi håller här, lets agree to disagree.
Allt det du skriver bara stärker mina argument för varför jag inte inte är feminist i dagens Sverige. Jag är liberal och helt för människors lika rättigheter och skyldigheter. Feminismen vill flytta över ansvaret kring skyldigheter till männen för att man anser att kvinnors grundsyn på ansvar är den rätta och därför ska män rätta sig i ledet. Jag anser var och en tar ansvar för sitt. Det viktigaste är att alla individer har samma rätt.
Jag kommer från en icke privilegiad bakgrund utan något som helst gratis. Naturligtvis hade vissa saker i livet varit lättare om jag fötts med guldsked i munnen och pengar på banken. Men innebär det att jag ska vara bitter på de som haft det bättre? Ska jag sätta mig och gnälla över att de har haft andra förutsättningar? Nej, jag har samma möjligheter, kanske får kämpa lite mer för att uppnå mina mål men jag KAN.
Och det är min grundsyn medans du (och även feminismen) tänker tvärt om. Projektera ansvaret till andra.
Så jag tror vi håller här, lets agree to disagree.
Nej, jag tror inte vi är så "fundamentalt olika" i våra värderingar.
Skillnaden är att i det scenario jag målade upp så tycker du att mäns skyldigheter fortsatt ska vara kvinnors ansvar, medan jag alltså som feminist tycker att föräldraskyldigheten är precis lika mycket ett manligt ansvar som det är ett kvinnligt, och att var och en får bära ansvaret för hur de handlar därvidlag.
Skulden för att en far dumpar sin unge, är HANS och aldrig moderns.
Det feminismen idag sysslar med är just detta, att skjuta ansvaret över mäns sexuella beteende och fäders ansvar för reproduktion etc.. till dit det hör hemma, nämligen på mäns axlar och inte kvinnors.
#Metoo, tystnadskultur, sexköpslagen, samtyckeslagen, pappmånader etc etc allt är exempel på just denna strävan.
Hört talas om liberalfeminism?
Kvinnor och män (och nu talar jag om könens maktposition generellt i världen) föds rakt in i olika roller idag, men milsvida skillnader i privilegier, makt och möjligheter.
Du tycker detta är ok och nånting som individer ska "lösa själva" lite så där på sin kammare.
Jag tycker INTE det är ok, och därför är jag aktiv motståndare till dessa strukturer och förtryck och kallar mig därför feminist.
Citat:
javisst som 7 åring har du ju gott om pengar på banken att finansiera din utbildning med.Klipper du håret själv? Inte? Betalar du för tjänsten möjligtvis?
Min poäng var naturligtvis att, till skillnad mot rättsväsende, så går det utmärkt att själv finansiera sin utbildning, sjukvård etc.
Gällande ditt nämnande av barndom som en utgiftspost, så hoppas jag verkligen att detta fortfarande åligger föräldrarna.
Min poäng var naturligtvis att, till skillnad mot rättsväsende, så går det utmärkt att själv finansiera sin utbildning, sjukvård etc.
Gällande ditt nämnande av barndom som en utgiftspost, så hoppas jag verkligen att detta fortfarande åligger föräldrarna.
En grundskoleutbildning i Sverige idag från 1-9 kostar ju bara sisådär 120 000 per år. 120 000 x 9 år blir alltså den lilla fjuttiga summan på 1 800 000 kr.
En baggis! föds ju alla små barn med.
Samma med en cancerpatient.....kostar säkert nån mille per patient, det klarar ju alla lägga ut ur egen ficka..
inga problem!
Citat:
Det här med kärnfamilj har tydligen undgått dig? Sattes du själv till världen av ett par föräldrar, eller ansvarade Baloo, Bagheera; och de andra vilda djuren för din uppväxt?
Citat:
Som sagt, vi kommer inte längre, men lägg inte ord i min mun. Jag har aldrig påstått att mäns skyldigheter ska vara kvinnors ansvar överhuvudtaget. Jag har sagt att män och kvinnors skyldigheter är de samma. Därefter handlar det om val.Nej, jag tror inte vi är så "fundamentalt olika" i våra värderingar.
Skillnaden är att i det scenario jag målade upp så tycker du att mäns skyldigheter fortsatt ska vara kvinnors ansvar, medan jag alltså som feminist tycker att föräldraskyldigheten är precis lika mycket ett manligt ansvar som det är ett kvinnligt, och att var och en får bära ansvaret för hur de handlar därvidlag.
.
Skillnaden är att i det scenario jag målade upp så tycker du att mäns skyldigheter fortsatt ska vara kvinnors ansvar, medan jag alltså som feminist tycker att föräldraskyldigheten är precis lika mycket ett manligt ansvar som det är ett kvinnligt, och att var och en får bära ansvaret för hur de handlar därvidlag.
.
Visst är det svinigt att lämna sina barn, oavsett om man är man eller kvinna. Men kvinnor har enligt lag absolut inte större skyldigheter än män. Kvinnan kan göra, och det finns det de som gör, precis likadant. Finns män som tar fullt ansvar för barnen med.
Sen har jag inga problem med att lagstadga kring det för att stärka barnens rättigheter och skydda individer. T ex att man inte får lämna ifrån sig vårdnaden utan är skyldig till att ta barnen halva tiden vid separation om inte parterna kan enas om ett upplägg som de båda är bekväma med. Men det är en könsneutral åtgärd.
Däremot är jag helt emot att lagstifta att det SKA vara på ett sätt så att man inskränker på valfriheten, likt det man försöker göra med föräldrapenningen. Jag är helt ok med att man som förälder har laglig rätt att ta ut halva föräldrapenningen var, men inte utan att man som familj har rätten att göra som man vill. Lagen sak alltså endast gälla när man inte kan komma överens.
Citat:
Vi har fundamentala olikheter i våra värderingar och syn på livet så vi kommer aldrig se det likadant. Jag skulle kunna dra upp hundra exempel och vi kan sitta och älta det fram och tillbaka men there is no point.
Allt det du skriver bara stärker mina argument för varför jag inte inte är feminist i dagens Sverige. Jag är liberal och helt för människors lika rättigheter och skyldigheter. Feminismen vill flytta över ansvaret kring skyldigheter till männen för att man anser att kvinnors grundsyn på ansvar är den rätta och därför ska män rätta sig i ledet. Jag anser var och en tar ansvar för sitt. Det viktigaste är att alla individer har samma rätt.
Jag kommer från en icke privilegiad bakgrund utan något som helst gratis. Naturligtvis hade vissa saker i livet varit lättare om jag fötts med guldsked i munnen och pengar på banken. Men innebär det att jag ska vara bitter på de som haft det bättre? Ska jag sätta mig och gnälla över att de har haft andra förutsättningar? Nej, jag har samma möjligheter, kanske får kämpa lite mer för att uppnå mina mål men jag KAN.
Och det är min grundsyn medans du (och även feminismen) tänker tvärt om. Projektera ansvaret till andra.
Så jag tror vi håller här, lets agree to disagree.
Allt det du skriver bara stärker mina argument för varför jag inte inte är feminist i dagens Sverige. Jag är liberal och helt för människors lika rättigheter och skyldigheter. Feminismen vill flytta över ansvaret kring skyldigheter till männen för att man anser att kvinnors grundsyn på ansvar är den rätta och därför ska män rätta sig i ledet. Jag anser var och en tar ansvar för sitt. Det viktigaste är att alla individer har samma rätt.
Jag kommer från en icke privilegiad bakgrund utan något som helst gratis. Naturligtvis hade vissa saker i livet varit lättare om jag fötts med guldsked i munnen och pengar på banken. Men innebär det att jag ska vara bitter på de som haft det bättre? Ska jag sätta mig och gnälla över att de har haft andra förutsättningar? Nej, jag har samma möjligheter, kanske får kämpa lite mer för att uppnå mina mål men jag KAN.
Och det är min grundsyn medans du (och även feminismen) tänker tvärt om. Projektera ansvaret till andra.
Så jag tror vi håller här, lets agree to disagree.
Jag är faktiskt böjd att hålla med Merapi här: män och kvinnor är annorlunda på en del saker, men generellt mer lika än olika. Utom på några få saker, som är tämligen enkla att peka ut.
Det område där män och kvinnor skiljer sig åt mest är (så vitt jag vet) sex: män är biologiskt programmerade att knulla vad som helst, medan kvinnor är biologiskt programmerade att vara långt mer återhållsamma med vem de har sex med. Skillnaden bär ha sin grund i könens olika risker i samband med sex: för män har risken alltid varit i stort sett noll, men för kvinnor har det alltid funnits en risk att de blir med barn, som blir en last för kvinnan att "dras med" i fler år. Historiskt sett har det också funnits en risk att kvinnor dör när de skall föda barn, som också lär ha påverkat kvinnors syn på sex.
--------------------------
Det finns dock ett område inom vilket skillnaderna mellan män och kvinnor, även om skillnaderna är små, blir väldigt tydliga. Det gäller vilka (universitets-) utbildningar män och kvinnor väljer: män tenderar att välja tekniska utbildningar (ingenjör, fysiker och liknande), och kvinnor tenderar att välja omhändertagande/personcentrerade utbildningar (lärare, sjuksköterska och liknande). Skillnaden är ganska slående, om man granskar vilka som söker respektive utbildning, men har tydligen en grund i biologi.
Om man ritar en graf över mäns och kvinnors intresse för teknik respektive omhändertagande/personer så får man en normalfördelningskurva (se första bilden här). Om man tänker sig att teknik ligger längst till höger och omhändertagande/personer ligger längst till vänster stämmer kurvan väl för befolkningen som helhet.
Sedan kan man lägga till två gränser: du lär inte söka en utbildning utan att vara minst så här [måttar med händerna] intresserad av ämnet/ämnena i fråga. Det blir då en gräns till vänster i grafen, och alla personer till höger om den gränsen är inte intresserade av att söka en omhändertagande eller personcentrerad utbildning. Den andra gränsen är liknande, men gäller teknik: den ligger till höger i grafen, och ingen person till vänster om gränsen är intresserad nog i teknik för att söka en sådan utbildning.
För befolkningen i stort gäller en enda kurva, men om man delar befolkningen i de två grupperna män och kvinnor så upptäcker man att de två kurvorna inte ligger över varandra, utan män är mer intresserade av teknik, medan kvinnor är mer intresserade av personer. Därmed kommer antalet kvinnor som söker ingenjörsutbildningar att vara mindre än antalet män, och det motsatta gäller tex sjuksköterskeutbildningen.
Det r en klar skillnad mellan könen, men grunden verkar vara biologisk. Att då "rätta till den" med diverse politiska ingrepp kommer aldrig att lyckas.
Citat:
Som sagt, vi kommer inte längre, men lägg inte ord i min mun. Jag har aldrig påstått att mäns skyldigheter ska vara kvinnors ansvar överhuvudtaget. Jag har sagt att män och kvinnors skyldigheter är de samma. Därefter handlar det om val.
Visst är det svinigt att lämna sina barn, oavsett om man är man eller kvinna. Men kvinnor har enligt lag absolut inte större skyldigheter än män. Kvinnan kan göra, och det finns det de som gör, precis likadant. Finns män som tar fullt ansvar för barnen med.
Sen har jag inga problem med att lagstadga kring det för att stärka barnens rättigheter och skydda individer. T ex att man inte får lämna ifrån sig vårdnaden utan är skyldig till att ta barnen halva tiden vid separation om inte parterna kan enas om ett upplägg som de båda är bekväma med. Men det är en könsneutral åtgärd.
Däremot är jag helt emot att lagstifta att det SKA vara på ett sätt så att man inskränker på valfriheten, likt det man försöker göra med föräldrapenningen. Jag är helt ok med att man som förälder har laglig rätt att ta ut halva föräldrapenningen var, men inte utan att man som familj har rätten att göra som man vill. Lagen sak alltså endast gälla när man inte kan komma överens.
Visst är det svinigt att lämna sina barn, oavsett om man är man eller kvinna. Men kvinnor har enligt lag absolut inte större skyldigheter än män. Kvinnan kan göra, och det finns det de som gör, precis likadant. Finns män som tar fullt ansvar för barnen med.
Sen har jag inga problem med att lagstadga kring det för att stärka barnens rättigheter och skydda individer. T ex att man inte får lämna ifrån sig vårdnaden utan är skyldig till att ta barnen halva tiden vid separation om inte parterna kan enas om ett upplägg som de båda är bekväma med. Men det är en könsneutral åtgärd.
Däremot är jag helt emot att lagstifta att det SKA vara på ett sätt så att man inskränker på valfriheten, likt det man försöker göra med föräldrapenningen. Jag är helt ok med att man som förälder har laglig rätt att ta ut halva föräldrapenningen var, men inte utan att man som familj har rätten att göra som man vill. Lagen sak alltså endast gälla när man inte kan komma överens.
Fast nu är du direkt oärlig med vad du faktiskt suttit och skrivit.
"Man som kvinna kan bortadoptera! Då har man tagit sitt ansvar.
Ja och jag hävdar att kvinnor istället för att hitta syndabockar i motsatta könet ska fokusera på vad de kan göra annorlunda. Skit i att skaffa barn, gör karriär, live life som ni vill."
Kvinnor ska fokusera påvisar vad de kan göra annorlunda. Varför? När problemet i världen är att MÄN INTE TAR SITT FÖRÄLDRAANSVAR? Varför ska kvinnor tänka på att göra annorlunda när det är män som måste ändra sig? Kvinnor TAR i regel sitt föräldraansvar.
Obegripligt resonemang helt enkelt.
Det kön som på gruppnivå tar MINST ansvar för barn är män. Det feministiska arbetet är inriktat på att förmå män ta detta sitt ansvar.
Och det enda sättet som påvisat ge vettiga resultat härvidlag, är pappamånader.
beakta skillanden mellan ex Danmark och Sverige härvidlag.
Vissa arbeten med att förändra en befolknings beteendemönster måste ske via lagstiftning. Och detta med att bryta normerna kring föräldraansvar är just ett sådant exempel.
Citat:
Mina föräldrar betalade inte min skolgång kära du, utan det gjorde svenska folket gemensamt.
Eftersom ALLA i svenska folket ändå måste gå sina obligatoriska grundskoleår.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera