Citat:
Ursprungligen postat av
Stefan4
Då längdskidåkning är en individuell idrott anser jag att landslagsledningen ska ta ut de formstarkaste åkarna och inte de man har bäst relation med. Börjar ledarna favorisera vissa åkare baserat på uppförande underminerar de samtidigt sitt eget ledarskap. Det handlar ju inte om tebjudningar, utan elitidrott och individer med starka viljor och vinnarskallar.
Självklart ska inte ledarna ta ut de formstarkaste åkarna och inte godtyckliga ”personliga favoriter” men ofta är det ju inte särskilt uppenbart vem som är formstarkast (tänk sprinten i Bruks ifjol, hur ska man värdera Hagströms insats på hopplösa skidor)
MEN
Jag utgår från att landslagsledningen har någon form av uppförandekod (de borde i alla fall ha en) och bryter man mot den så är det ett minus, bryter man tillräckligt grovt så åker man ut (tänk Peter Åslin i hockey-VM för en massa år sen) oavsett vem man är. Vore intressant att veta hur landslagsledningen hanterade Ruka - för man bör ju haft samtal med Linn efteråt. (Men jag tycker inte tränarna direkt imponerar i sitt ledarskap, dåligt språk är det som slår igenom i ”bäst när det gäller”, med något undantag)
På samma sätt - skulle det finnas en åkare som har mycket positiv inverkan på stämningen i laget (tänk en Daniel Ståhl personlighet) så borde det ge viss förtur. Jag kan tänka mig att om åttonde åkare in i OS-truppen bara är med som reserv på plats så kan denne tas ut delvis på ”sociala färdigheter”.
Nu tror jag dock inte det finns nån som beter sig så illa att den förtjänar att kastas ut ur landslaget så den aspekten är mest hypotetisk.
Tillägg: en ”uppförandekod” är lämpligt att ta fram i samtal med landslagsåkarna då man även kommer överens om vilka straff som gäller om man bryter mot dem. Finns landslag som gjort det vilket medfört att det är mycket lättare att hantera eventuella ”regelbrott”.