Iron Maiden - officiell tråd

Jävla synthare.

Sparka Bruce och plocka in Paul.

Skit i gitarristerna och dra in Ace Frehley.


Vill höra gatumetall med en käftsmäll.

Om jag lyssnar på progg kan jag höra på In the Court of the Crimson King.
Step up Maiden! Senjutsu var bra, men vi måste döda den oortodoxa musiken med kraft för fan!
Heja Hammarby!

Somewhere in Time är solklar på topp 3 i Maidenhistoriken, exakt var kan variera men utan tvekan topp 3.

Häer en version av Wasted Years utan sång:

https://www.youtube.com/watch?v=tcPsEcx7Tk8&list=PLnICO3-Zjxa-NxvyCEvh-c3Ja9WcOTn2Y&index=26

Har Somewhere in time som nummer 3.

sjung grattis https://www.youtube.com/watch?v=abiy-INhr4E

Det landar alltid i samma 5 album för mig, men den inbördes ordningen blir magkänsla/humör för dagen-vilket är roligt (alltså att det finns så många kandidater till bästa albumet).

1. Piece of mind
Första 6 låtarna håller sån hög klass och rent allmänt älskar jag energin och ljudbilden på skivan.

2. Somewhere in time
Mest underskattade albumet kanske bland allmänheten. Jag älskar varje låt och jag älskar soundet. Enda som rent objektivt kan dra ner den är att det är få "hits. Skulle jag bara gå på magkänsla blir denna oftast etta men inte om man går låt för låt med typ Piece.

3. 7th son
Sån jämnhet i att alla låtar är bra. Att veta vad varje låt står för i storyn om den sjunde sonen förhöjer upplevelsen att lyssna på skivan. Sen är det väl runt 3-4 låtar som jag gillar betydligt mer än resten, men då den är ett konceptalbum hänger allt väldigt bra ihop.

4. Powerslave
För många är detta verkligen deras peak. Jag tycker det är 4st låtar som är 5/5 men sen är alla utom Flash of the blade ett betydande snäpp svagare i sammanhanget, plattan förlorar lite momentum när dessa ligger i rad.

5. The number of the beast.
Solklar etta bland många som rankar albumen, för mig lider den kanske av att vissa låtar är så överexponerade. Det är säkert något psykologiskt att man blir trött på de "uppenbara" fan-favoriterna när man gillar ett band så mycket och kan så mkt om dem. Visst kommer man inte runt att Hallowed är deras kanske allra bästa låt osv, dock är Invaders och Gangland svaga låtar för att vara Maiden på 80-talet.

Väldigt nära dessa topp 5 är debuten och Killers, kanske även Brave new world. Jag gillar någonting med varje platta men de från 90-talet ligger definitivt i botten tillsammans med typ Final frontier.

Lost in a lost world gav jag ett rätt kasst betyg. Men... den växer som fan och är väldigt beroendeframkallande... helt jävla magisk vers och pre-chorus (även om det är ett generiskt riff och mähä-refräng) och outrot är bland det vackraste de har gjort. "the people warshipping the sun!!!"

Vi Har diskuterat deras bästa å sämsta skivor med Iron Maiden. Vilken skiva är underskattad enligt er.

NO prayer for Dying skulle jag nog säga & Fear of the dark

Håller med om Fear of the dark, no prayer kan jag inte riktigt hålla med om. Den är dessvärre ingen höjdare i mitt tycke, skulle nog säga att brave new world är nog av dom mest underskattade skivorna. Annars så är det som 3 första som är bäst i mitt tycke.

Jag tycker "Somewhere in time" får för lite kärlek, framförallt från bandet själv. Några av bandets mest underskattade låtar finns på den här skivan där "Alexander the great" och "Caught somewhere in time" är två absoluta favoriter. "The final frontier" är också underskattad och jag håller med om att "Fear of the dark" var ett rejält lyft efter "Prayer"-skivan. Men "Prayer"? Mja, nån låt kanske men skivan som helhet är fortfarande ganska platt i mitt tycke.

Den sämsta skivan utan konkurrens är "Virtual XI" i min bok. Låtarna är långa och tråkiga och tycks sakna både fantasi och engagemang, dessutom är produktionen platt och opersonlig ungefär som Bayleys röst/sångstil som bara tycks ha ett tonläge. Alla originallåtar med Bayley har blivit bättre med Dickinson live, som om man fortsatte att skriva låtarna för Dickinson även efter att man bytt sångare.

Det här är inget originellt påstående men den bästa skivan är "The number of the beast", vilken jag diggade skarpt långt innan jag började gilla Maiden som band. Inte förrän mitten av 2000-talet började jag fatta hela grejen med Maiden. Men bättre sent än aldrig.

Båda de albumen är en intressant tid i bandets historia. Bruce som sjunger med en annan stil, back to basics-tänket.
Tycker fear of the dark är deras mest ojämna album. Dels några riktigt bra, men tyvärr en hel del mediokert material också.
Men Judas be my guide, vilken underskattad låt!

No prayer for the dying har faktiskt några intressanta låtar. Running silent..running deep, fates warning.
Tyvärr rätt allergisk mot bring your daughter och Hooks in you...blir lite buskis-feeling.

Iron Maiden har samarbetat med Ghost för den senaste delen i deras Legacy Of The Beast -mobilspel. Episoden, kallad Mascarade Diabolique, tar med sångaren Papa Emeritus IV för en konceptuell sammanställning av Iron Maidens album 2003 Dance Of Death och Ghosts spår från 2018 "Dance Macabre."

I händelsen inbjuds Eddie och Papa Emeritus IV till en mystisk fest i Transsylvanien som naturligtvis går snett.
"We are pleased to introduce our Collaboration between Iron Maiden: Legacy of the Beast and Swedish metal band, Ghost!Check out the video below to hear from Tobias Forge on his experiences with Iron Maiden and more!"

https://youtu.be/ClS12O3Sxmo

Tja, Maiden och Ghost är ju ungefär lika barnsliga så detta blir antagligen "bra"...