Lite roligt är det när ni projicerar era egna inre egenskaper på mig, helt omedvetna om det.
Det ena menar att jag bara sprider hat och är korkad.
Den andra menar att jag försöker påskina visdom och och moral.
Båda helt omedvetna om det motsägelsefulla i det.
Det skribenterna glömmer är att de genomgående manifesterar sina egna känslor och personligheter på andra, då de inte står ut med att bära dessa själv.
I detta fall är det väldigt enkelt att se.
För att Q6 genomgående kastat ur sig okvädningsord, aggressivitet och hat på oliktänkande råder det ingen tvekan om. I alla fall för de som inte hemfaller till samma primitiva grupprocesser som han själv.
Inte heller att Armstark delat ut pekpinnar och fatwor mot fiktiva sektledare, närståendes girighet och elakhet, journalistiska odjur, advokaters inkompetens, som han egenhändigt skapat ett nätverk av som han kallar en sekt och självfallet även han - oliktänkande.
Finns egentligen bara en aktör som inte har fått smaka av Armstarks dömande slev, Ebba och de som smeker henne medhårs. Ebba, som oinbjudet knackade på en funktionshindrad ensam åldrings hus, för att sedan med hjälp av influencers bearbetade den äldre mannen att göra något som han verkligen inte ville, vilket ledde till att mannen blev förtvivlad. Den äldre mannen försvarade sig så gott han kunde mot övergreppet han utsattes för, genom att skriva brev, pallra sig till skranket, få stöd av närstående och genom pengar till juridisk hjälp.
Att då Armstark själv sätter sig på den största och högsta hästen och pekpinnar runt sig är rätt härligt paradoxalt. Inte för hans grupptänkande meningsfränder som kom till samma tokiga slutsatser och förutsägelser som han själv såklart, men för alla som ser igenom det gemensamma självbedrägeriet som de hängett sig åt och alla som nu ser att både konspirationerna och slutet på tvisten inte blev som gruppen sa.
För det var ju så när Esbjörn tydligt beskrev vad han tyckte/ville/sa - inget dög för den primitiva gruppen, utan istället ställde de sig högmodigt upp och skrek att Esbjörn var utsatt för andras vilja och girighet. Inte ett ord av vad Esbjörn själv ville/tyckte/sa var av betydelse. Bara Ebbas och hennes lakejers konspirationsteorier om sekter och juridiska ombud som arbetade emot Esbjörn, hade betydelse. Smutskastningen av av allt och alla som inte gick i Ebbas stövelspår visste inga gränser.
Så nu när vi har facit på hand. Esbjörn ville ha tillgång till sitt hus. Han har fått kämpa i ett år för att få som han vill. Han har fått lägga massor av pengar på att Ebba trampade över honom. Till slut efter många tidsödande vedermödor som Ebba utsatte Esbjörn för på hans ålders höst, så pudlade hon till slut. Och vad händer? Esbjörn blev nöjd.
Vad gör den smutskastande gruppen då?
Erkänner de att de hamnade skevt?
Ångrar de den smutskastning som de utsatt oskyldiga människor för?
Blickar de inåt och försöker lära sig något av sina misstag?
Nä, de går på ungefär som tidigare och sannolikt hittar vi dem snart i nya trådar där de visar upp ungefär samma aningslösa beteende.
Det, plus att några kommer med sagocitat och ordspråk som hade fått de som läser barnens bibel att generat skruva på sig: delad glädje är dubbel glädje.
Alltså, hur jäkla högt upp, uppblåst och pekoral får man bli, utan att hen själv behöver ta till en skämskudde?
