Svår relation till svärföräldrar

Hej,

Jag och min sambo har vitt skilda familjer. Min familj är lätt och ledig. Vi skojar mycket och skrattar. Vi är öppna och intresserade av andra. Inte så ängsliga socialt utan vi kan prata lite med olika människor och tycker om att ha trevligt. Vi är duktiga på att inte anmärka på ord eller åsikter, utan fokuserar på sammanhanget vi möts över.

Min sambos familj är annorlunda. De är ganska fyrkantiga. Man kan inte riktigt prata om vad som helst, då skruvas det på sig. Ironi och skoj kan leda till att det blir spänt. Det är generellt ganska svårt att känna sig avslappnad helt. Det är många människor som anses lite märkliga av dem, och de har svårt att prata med vem som helst. De tittar hellre snett än är toleranta.

Jag blir lätt nervös i min sambos familjs sällskap. Är så ovan vid det där fyrkantiga. Energin tar slut på 1 timma och jag känner mig dränerad. Får känslan av att jag inte lyssnas på eller att det jag säger är fel.

Vad kan jag göra för att orka med? Försökt olika vinklar. Ibland har jag bara varit som jag är och kört på för att slippa förställa mig, andra gånger har jag varit mer återhållsam och försökt hålla mig i bakgrunden.

Tips?

Fortsätt med det, allt annat är i längden ohållbart. Du ska inte behöva slå knut på dig själv för att vinna deras godkännande

Håller med om detta!

Ont. Svåra människor kommer förbli svåra.
Jag kommer fortsätta vara mig själv alltid, skulle aldrig ändra på mig så att en människa, som kanske inte ens betyder ett piss i mitt liv, ska vara nöjd.

Fel sorts människor suger livet ur en totalt, och träiga svärisar är inte kul.

Tack!

Nej, det är segt som tusan.

Svårt att vara mig själv bara, får ju inget gehör. Det är ganska energikrävande!

De nada

Förstår

Hur länge har ni varit tillsammans?
Hur "värd" är relationen för dig? Jag tänker mig att man kan "lära sig att stå ut", om man har en bra partner. Minimera kontakten är mitt råd, annars blir man galen

Vi har barn ihop, så om inte för min sambo, vill de träffa våra barn.

Det är väl okej, förutom att vi är så himla olika. Tar energi varje gång man ska ses.

De är också så pass annorlunda att alla i min familj reagerade på det i efterhand när de hade träffats.

Generellt svåra att umgås med om man inte känner dem verkar det som.

Jag tror inte att du kan ändra på dem. Och det verkar du inte heller försöka göra. Det handlar mer om vilken relation du vill ha till dem, så anpassa din strategi till det målet. Jag tror att de redan dömt ut dig om konstig och avvikande, så du kan nog inte göra om dig själv heller så att du passar in i deras snäva mall.

Jag minns hur det var som barn när min kusins föräldrar var med i släktens sommarstuga. Pappan var hatad av övriga släkten, han var antagligen den fyrkantige i det sällskapet och det var alltid massa hån och gliringar om politik och dittan och dattan. Det var skitjobbigt som barn att ständigt höra dessa nötande konflikter. I vår släktkonstellation så var ingen sida mer sympatisk än den andre, inte när de möttes i alla fall. Så kan du klara av att visa dina barn hur man umgås med annorlunda människor, med respekt och medvilja så tror jag att det skulle vara en fin lärdom att ge dina barn. Men det får ju inte ske på bekostnad av din hälsa och välmående, ta inte skit från svärföräldrarna.

Du kan inte förändra dem, undvik att vara där istället. Säg som det är till sambon att du inte trivs där. Ska den dit får den åka själv.
Gå inte på BS om att du ska göra det för ”dennes skull” osv. Du ska inte offra dig för sambon om du mår skit av det heller.

Det är ju bra att du trivs hos din egen familj, se till att hänga där när de tillfällena ges.

Aha, då blir det knivigare :/

Har du berättat för din partner hur du känner?

Fan låter som ett helvete. Varit med om samma men jag gjorde slut så det är kanske ett dåligt tips..

Du är säkert en kille och de gillar inte att du knullat deras dotter.

Ursäkta jag bumpar en gammal tråd…
Hur fan gör man då man vill slippa sina svärföräldrar? De är ett rent helvete att ha en relation med dem.
Ignorera, ställa till med storbråk, terapi?