Hur höga kan dessa vågor vara?

Ett klipp med vågor på Lake Superior. Är dom mellan 5-10 meter höga? Läste att det kan vara svårare att åka båt på den här sjön än ute på havet.

https://youtu.be/sI7jVYlu6Us

Klipp saknas ..

Men sökte
"Waves 6 to 9 feet occasionally to 11 feet building to 8 to 11 feet occasionally to 14 feet, then subsiding to 6 to 9 feet occasionally to 11 feet. ."

"On Oct. 24, 2017, the NOAA lake buoys recorded 29-foot high short-period waves on Lake Superior north of Marquette, Michigan. These are the highest waves ever reported on the Great Lakes."

Sorry!


https://youtu.be/sI7jVYlu6Us

Ja, det kan vara värre att åka på dessa stora sjöar i en storm än i havet vid lugnt?????

Även vänern och vättern kan generera dåligt sjöväder. De flesta känner till att konstnären John Bauer dog vid en förlisning även om det nu var ett tag sedan.

Men dåligt väder vid havet slår naturligtvis dåligt väder i the great lakes. Fast det är egentligen inte havet som är farligt utan kusten. Ett annat exempel är nordsjön och bescaybukten. Stora krafter (havet) trycks in i en tratt (tex engelska kanalen). För att inte tala om klippor som i filmsnutten.

Jepp stora insjöar får väldigt krabb sjö. Det bilds inget 'ground swell'.

Samma fenomen kan f.ö. bevittnas på Östersjön (e.g Hanöbukten).

Vättern är riktigt urdjävligt, pga sin långsmala form. Betydligt grisigare sjögång där än på Vänern.

Skulle vilja lägga till hur bottnen ser ut samt hur djupt det är och extra lurigt blir det om det är en omfattande uppgrundning, då kan det bli rejält stökiga vågor.

Mja, men det är ju inte uppgrundningar som är det huvudsakliga problemet i Vättern...

Visst är bränningar ett problem, men det är ju inte samma fenomen.

Nä tänkte mer på hur fenomenet höga vågor uppstår förutom vind och inte vättern specifikt.

Vågor uppstår, och drivs, pga vinden.
Beroende på vilket håll det blåser åt, så kommer vattnet i den riktningen att börja vecka sig, och drivas upp mer och mer, högre och högre.
SÅ det är alltså aldrig "hela havet" som har höga vågor, utan det är i det område som vindriktningen är.
Men givetvis så fortsätter vågorna att gå vidare, även utanför vindens inflytande.
Den högsta våghöjden minskas då, men själva vågrörelsen fortsätter - ända tills den stöter på land på andra sidan havet.

Därför blir inte högarna lika höga i sjöar som Lake Superior, eller Vättern. För det är inte lika lång startsträcka ... så att säga.
Dessutom så krävs det ju att vinden verkligen blåser ihållande från precis rätt väderstreck, för att vågorna ska få så långt som möjligt att växa till sig på.

Tex om det hade varit i Vättern, så hade det ju krävts en ihållande stark vind från Norr, för att vågorna ska kunna röra sig längst med hela Vätterns längd, och växa till sig under hela sjöns längd.
Det duger ju inte om det är en sne och ving vind, eller om det är från väster ...


Helt rätt och riktigt är att bottentopografin kan påverka.
Det är ju det man ser på platser som är berömda för riktigt jävla höga surfvågor, som Nazare utanför Portugal, eller Jaws utanför Kalifornien.
Där finns djupa, och långa, undervattenssprickor, som både leder och koncentrerar det inkommande vattnet in till en specifik punkt vid kusten, och de kan då bli riktigt höga.
Men bara om vågorna kommer från rätt håll, så att de kan passa in i sprickdalen alltså.
I många fall går det att följa vågorna från det att de först bildas ute i stora havet, och sen följa deras fortsätta färd hela vägen tills dess att de börjar smälla mot land.

Hur kommer det sig att Östersjön kan få rejäla vågor som är både ett litet och grunt hav?

Finns ett par parametrar som spelar in.

Först och främst -- man måste skilja mellan vindvågor, dyning (ground swell) och bränning (surf).

'Surf' är det som uppträder när en våg kommer in på grunt vatten och börjar bryta (som exemplifierades med exempelvis 'Jaws' utanför Maui, det är i själva verket inte vid kusten utan ett undervattensrev en bit ut).

Ground swell är den faktiska vågrörelsen, när vågen inte bryter. Det som bygger vågrörelsen är s.k. 'fetch' alltså hur länge vinden påverkar vattnet och tillför energi till vågrörelsen.

Fenomenet som uppträder vid innanhav och stora sjöar är krabb sjö, alltså vindvågor med väldigt kort period. Det ger kanske inte nödvändigtvis exceptionellt höga vågor men det gör att det är väldigt kort avstånd mellan vågorna.

För att ytterligare komplicera det hela så får vinden vågor att halvbryta (alltså det som brukar kallas för 'vita gäss') utan att något uppgrundning är inblandad.

Så, man får på Östersjön och på Vättern (samma sak i Öresund, btw) korta halvbrytande vågor som överför (mycket) energi till de farkoster som stöter i dem (vilket då inte ground swell/dyning gör).

Dessutom är såväl Östersjön som Vättern förvånansvärt djupa.

Nu har jag överförenklat en smula (förvänta er inte en master-uppsats i tillämpad våglära).
--

Men visst, en storm på Biscaya exempelvis har ju betydligt mycket högre vågor än en på Östersjön. Dock är det mycket längre mellan vågorna, som regel.

I Vättern skapar äver reflexionsvågor problem.