Citat:
Låt mig berätta om den första gången han såg henne. Det var en sommardag, närmare bestämt på förmiddagen. Solen lyste klar, lärkan sjöng, blommorna stod på ängen och han tog henne i handen. Från den stunden är han och hon oskiljaktiga. De promenerar, gör utflykter, går på bio, bevistar föreläsningar och konserter, sitter tillsammans vid stranden och pratar. Lindarna i parken bugar sig för vinden, flaggor vajar, böljor kluckar och ångbåtar puttrar. Allt andas söndagsfrid och idyll.
Vad mer? Stadens härskare rör sig ute bland sina undersåtar, stödd på sin käpp och med silverstänk i det yviga håret. En kväll på stadens utvärdshus tillrättavisar härskaren bryskt en utböling som stör musiken genom att högljutt påkalla serveringspersonalens uppmärksamhet. Ibland säger härskaren något uppskattande när han handlar i butiken där vår manlige huvudperson är anställd, vilket förstås värmer dennes hjärta.
Han är proper och ordningsam och får så småningom löneförhöjning. Han börjar då abonnera på ett uppslagsverk, vars lärdomar han ivrigt insuper. Hans vetande tillväxer och det är inte utan att han blir en smula självgod. Valda delar av sin kunskap förmedlar han till henne under deras samtal. Han har en vacker, om än något svag sångröst och blir medlem i stadens manskör, där han anförtros det viktiga uppdraget att hålla reda på noterna.
Himlen är för det mesta blå i hans och hennes lilla värld. Orosmoln saknas emellertid inte helt. En gång blir han svartsjuk efter att hon sagt att en herre som hjälpte henne på med kappan på en tillställning verkade trevlig. Detta föranleder senare ett argt utbrott från hans sida, men när hon faller i gråt ångrar han sig genast och ber om ursäkt.
Vad mer? Stadens härskare rör sig ute bland sina undersåtar, stödd på sin käpp och med silverstänk i det yviga håret. En kväll på stadens utvärdshus tillrättavisar härskaren bryskt en utböling som stör musiken genom att högljutt påkalla serveringspersonalens uppmärksamhet. Ibland säger härskaren något uppskattande när han handlar i butiken där vår manlige huvudperson är anställd, vilket förstås värmer dennes hjärta.
Han är proper och ordningsam och får så småningom löneförhöjning. Han börjar då abonnera på ett uppslagsverk, vars lärdomar han ivrigt insuper. Hans vetande tillväxer och det är inte utan att han blir en smula självgod. Valda delar av sin kunskap förmedlar han till henne under deras samtal. Han har en vacker, om än något svag sångröst och blir medlem i stadens manskör, där han anförtros det viktiga uppdraget att hålla reda på noterna.
Himlen är för det mesta blå i hans och hennes lilla värld. Orosmoln saknas emellertid inte helt. En gång blir han svartsjuk efter att hon sagt att en herre som hjälpte henne på med kappan på en tillställning verkade trevlig. Detta föranleder senare ett argt utbrott från hans sida, men när hon faller i gråt ångrar han sig genast och ber om ursäkt.
Nu tycker jag det finns ledtrådar som pekar på Fridas bok av Birger Sjöberg.