Medias hantering av Lars Vilks död [3/10-2021, bilkrasch]

[..] vi måste börja, tycker jag ändå, som ansvarsfulla journalister i konstnären Lars Vilks dramatiska död igår, tillsammans med dom poliser som skyddade honom, alla tre igår i en trafikolycka, och mina tankar går förstås först och främst till hans anhöriga, till poliserna och deras anhöriga men, det måste jag medge, är väldigt tagen och träffad i mitt yrke av den här händelsen.

För jag tycker inte man kan komma undan att hans dramatiska död, Lars Vilks alltså, berör oss alla i medierna som har yttrandefriheten som grundfundament i någon mening att jobba efter men också i någon mening att försvara. Lars Vilks hade ett pris på sitt huvud, satt av islamister efter att han har tillverkat och ställt ut dom här så kallade rondellhundarna med en avbild av profeten Muhammed.

Jag tycker att man måste fråga sig hur modiga medierna har varit i Vilksfrågan under dom här åren. Hur tänker du idag kring det?

Alltså jag kollade lite såhär vad har Nordegren & Epstein gjort i den här frågan, och då 2012 så hade vi en debatt där till exempel Mårten Arndtzén som vi ska höra lite senare va med i programmet, och Dan Jönsson de hade lite olika åsikter om hur man ska se på hans konst, alltså vi hade en diskussion, en öppen diskussion med olika åsikter. Och sen, sen, handlade det, har vi också pratat om hur kringskuret Lars Vilks liv blev, vi tog upp Niklas Orrenius bok om just attentatet i Köpenhamn. Så vi har tagit upp det, sen kan man alltid göra mer, men vi har pratat om det.

Men känner du dig också .. reagerar du också att du blev tagen av händelsen helt enkelt i ditt yrke som journalist?

Jag tyckte att jag blev tagen som människa, här är det tre personer, eller ännu fler, hur många det var livvakterna, hur gick det för chauff.. och så är det, lastbilschauffören är på sjukhus, så att det är tre personer som har dött och en person som är skadad, det tänker jag mycket på. Och sedan tänker jag också på att Lars Vilks hade ett väldigt kringskuret liv, han kunde inte riktigt leva som han ville, eller han kunde överhuvudtaget inte leva som han ville. Och att han aldrig fick uppleva att det här tog slut så han skulle kunna leva som en vanlig människa. Det tyckte jag var super .. väldigt drabbande och väldigt olyckligt. Jag tänker också på poliserna som i tjänsten dog på det här sättet.

Och jag, när jag såg den här nyheten igår kväll och skulle släcka lampan och förbereda mig för det här, det är en stor dag för mig idag att leda det här programmet för första gången, lite nervös är man alltid, lite spänd, och så tänkte jag såhär, nu har jag förberett allt, det här kommer att bli bra, så får vi se vad som händer. Så kom den här nyheten väldigt dramatiskt och som också berör mitt yrkesutövande. Jag vill ändå prata om vilket ansvar vi gemensamt har i samhället kanske för yttrandefriheten. Den stora frågan kom ändå till mig när allt var planerat.

Välkommen hit Karin Olsson, kulturchef och biträdande ansvarig utgivare på Expressen. Vi pratade idag med dig och ni sa, eller du sa, att ni på Expressen skulle publicera rondellhunden idag, har ni gjort det ännu?

Det har vi gjort. Vi har publicerat en bild där Lars Vilks håller upp tavlan där man ser rondellhunden. Så det har vi gjort.

Och varför har ni valt att göra det idag, vad vill ni signalera med det?

Det är en fullständigt rimlig nyhetsvärdering att visa det som man rapporterar om. Det blir ju absurt, tycker jag, när man skriver sida upp och sida ner om någon nyhetshändelse och så visar man inte vad det handlar om. Så i första hand handlar det om vanlig simpel nyhetsvärdering, det är klart att vi ska visa det vi rapporterar om, men det är klart också att vi som en liberal tidning med yttrandefriheten som ett av våra kärnvärden naturligtvis också vill markera och visa vad det var som gjorde att Lars Vilks tvingades leva det liv han gjorde.

Funderar ni då på konsekvenserna med tanke på vilket pris som Lars Vilks hade på sitt huvud, eller över sitt huvud kring dom här rondellhundarna? Närn ni publicerar menar jag.

Ja ansvarig utgivare måste ju ta in säkerhetsaspekterna naturligtvis för en redaktion när man gör en potentiell kontroversiell publicering. Och så har det sett ut genom åren, och inte minst genom de här väldigt extrema åren när det var Charlie Hebdo, det var terrorattentatet som planerades mot Jyllandsposten där terroristerna togs på bar gärning på väg till redaktionen; vi har haft karikatyrkrisen i Danmark under dom här åren när det var som fruktansvärt brännbart, det är fortfarande brännbart, men det är klart att det här blir väldigt påtagligt för en ansvarig utgivare och det gäller ju då att man [djup suck] dels vågar följa sina publicistiska principer och se till så att det finns en miljö som gör att journalisterna på redaktionen ändå kan känna sig trygga.

Men hur uttrycker era anställda någon slags oro för eventuella konsekvenser som ni kan få när man publicerar?

Jag har inte hört någon diskussion vad gäller publiceringen idag, men genom åren så det är klart på redaktionen att man blir, vissa visar oro, vissa är mer oroliga än andra. Dom flesta tycker att det är jätteviktigt att stå upp för principen om yttrandefrihet, stå upp bakom Lars Vilks, som när vi hade en Charlie Hebdoteckning på ettan på Expressen. Att det här är en jätteviktig markering ..

Hur vill du fortsätta sedan och ha en diskussion om yttrandefriheten, så det här händer idag det är jättetragiskt, men vad blir fortsättningen?

Ja men dom här frågorna dom dyker ju upp hela tiden; jag tycker nästan .. det är så mycket av vår offentlighet som handlar om vilka får vara med och vilka får inte vara med, vem blir kancellerad, vem släpps in i värmen. Var är smärtpunkterna i det här brokiga konfliktintensiva samhället vi lever i. Vi publicister, och konstnärer och alla journalister; alla som på något sätt [suckar] jamen har yttrafriheten som grunden för sitt yrkesutövande tycker jag har ett särskilt ansvar att hela tiden markera, hela tiden vara observant på de här frågorna.

Vi frågade också Ekots ansvarige utgivare Klas Wolf-Watz om Ekot också skulle lägga ut dom här bilderna idag och vi fick svaret att citat: "Frågan har inte kommit upp än på redaktionen, om det bedöms som viktigt och relevant i vår nyhetsrapportering så får vi ta en diskussion då. Det är svårt att resonera om

Det är det här tycker jag är det livsfarliga med detta för att det vi har ägnat oss åt i hög utsträckning inom medierna är en självcensur. Som har blivit så internaliserad att vi inte ens reflekterar över det. Frågan har inte ens diskuterats, är inte det ganska konstigt? För att vår nyhetsredaktion som ska rapportera nyheter, att frågan inte ens har ställts, ska vi visa det här konstverket som gjorde att Lars Vilks fick sitta i en bil med livvakter i går kväll?

Men du skrev i din krönika i natt att det sorgligaste med Lars Vilks historia är att islamisterna vann. På vilket sätt vann dom menar du?

Ja den här självcensuren som vi har lagt på oss själva, den är väldigt, väldigt utbredd. Vi har förstått, vilket fruktansvärt högt pris man kan få betala om man retar fel extrema krafter. Och se på redaktionerna idag. När jag började på Expressen, då kunde man lätt komma in på redaktionen. Idag är det skalskydd på skalskydd och detta är en konsekvens av framförallt terrordådet mot Charlie Hebdo .. alla dessa händelser som har varit under tiotalet, och det gör någonting med journalister när man går in varje dag genom dom här säkerhetsdörrarna, det gör någonting..

Det är bara en sak jag undrar, var går din gräns för Expressen, innebär det att allt kan publiceras närsomhelst?

Självklart inte.

Men var drar du gränsen?

Den är en omöjlig fråga att svara på, Varje sak måste bedömas för sig, och sätta saker i en nyhetskontext. Då tycker jag att man kan gå ganska långt med vad man publicerar, för att visa vad det är man rapporterar om; men vi för ju massor av publicistiska diskussioner om när vi med alla kontroversiella bilder, på vilket sätt ska man visa dom. Jag tycker det är jätteviktigt att sätta kontroversiella saker i en kontext och inte bara fläka ut dom utan verkligen ge publiken en chans att förstå vad det är som då upplevs provokativt eller känsligt. Men jag tycker att man som nyhetsmedia måste, måste kunna visa väldigt mycket.