Främmande undervattensverksamhet i Stockholms Skärgård.

• I U137s loggbok har man vid en tidpunkt en timme efter grundstötningen skrivit in en i stort sett korrekt positionsuppgift.

• Som underlag för ÖB rapport till regeringen, gjordes två utredningar av ubåtens förflyttning fram till grundstötningen. Dessa var helt oberoende av varandra.
- Den ena baserad på anteckningarna i loggboken, som hade ändrats för att ge intrycket att man helt tappat kontrollen över navigeringen.
- Navigationsjournalens ”mycket prydliga bestickprotokoll” visade ”att det funnits underlag ombord för en mycket noggrann uppföljning av positionen.” Detta bestickprotokoll utgör grund för rekonstruktionen av ubåtens förflyttning under dygnen före grundstötningen.

• S-363:s uppdrag pågick i flera veckor.
- Av företagsordern framgår att ubåten skulle spana mot västubåtar i ett område i södra Östersjön.
- Efter mottagande av en viss signalorder skulle fartygschefen öppna ett orderkuvert, vilket med största sannolikhet innehöll ordern som innebar att tränga in på Gåsefjärden. Den 25 eller 26 oktober mottogs det kodord som innebar att Gusjtjin skulle bryta paketets sigill (det finns FRA-uppgifter gällande detta). Att ordern mottogs ungefär då, står klart om man studerar ubåtens färdväg.

• Den högste officeren ombord, Josef Fjodorovitj Avrukevitj (kommendör, och därmed i rang med överstes grad), medgav senare i samtal med överstelöjtnant Per Andersson, att hans bakgrund var GRU. Han presenterades sig initalt som 'Ich bin der Navigationsexperte (Jag är navigationsexperten).'

• För att komma in till grundstötningsplatsen krävs två medvetna kursändringar samt uppstigning till övervattensläge för att undvika grundstötning. Det är osannolikt att lyckas navigera fel men ändå rätt och komma långt in på svenskt territorialvatten samt militärt skyddsområde.

• Sista kursändringen före ingående i Gåsefjärden skedde på en punkt som kan bestämmas exakt genom att fyrarna Flöjten och Flundrebådan ligger ens, samtidigt som ljuset från fyren Utlängan övergår från röd till grön sektor.

• Operationen med S-363 (.137 är skrovnumret) pågick i flera veckor och man kan ha haft en mängd syften med den:
- ett av uppdragen kan ha varit att testa den tekniska möjligheten att fjärrutlösa en mina, sannolikt med kärnladdning; enligt kommendör Avrukevitj var det första gången som denna typ av kärnvapen medfördes ombord. Han nämnde också att detta var skälet till att han som högre officer följde med ombord.
- ett av uppdragen kan ha varit att hålla ett öga på de svenska proven av en ny ubåtsjakttorped.
- man kan ha velat kontrollera de fasta mineringarna i Gåsefjärden.
- att låta dieslarna gå för att ladda batterierna i Gåsefjärden, vore långt klyftigare än att försöka ladda dem till havs, där risken för upptäckt hade varit betydligt större.

Så det fanns många skäl att medvetet ”åka på 'spionuppdrag' med en ubåt”.

Spoiler

För övrigt låter ditt inlägg i tråden som hämtat ur baksidestexten/förlagspresentationen av Ola Tunanders nyligen utgivna ”Navigationsexperten”.
Tunanders hållning, i artiklar och böcker, har sedan 80-talet varit tydlig: 'De var här av misstag.'
Vilket är en märklig slutsats om man sätter in S-363:s uppdrag i en större kontext. Och tar i beaktande de olika uppgifter som kommit fram - från andra sidan, den ryska – under årens gång.
På det sättet skiljer han sig inte nämnvärt från Rolf Ekéus.
Tunander tror sig kunna sätta varje skott mitt i prick, genom att skjuta först och måla sedan.
Det imponerar inte.

”Under U 137 patrullering i södra Östersjön följde man noga de sambandsinstruktioner som var fastställda i företagsorden. Det innebar att man relativt regelbundet gick upp mot ytan och skickade upp radiomaster för att motta eventuella meddelanden.

På lördagskvällen den 24 oktober klockan 21.35 bröts denna rutin och under tre timmar hissade man masterna tre gånger för att lyssna. Vid det tredje tillfället (söndag 25 oktober klockan 00.58) mottog man en signal innehållande bland annat ett kodord.

Enligt min personliga uppfattning, med det nu tillgängliga underlaget, är det vid denna tidpunkt som orden som innebar att ubåten satte nordlig kurs mot Blekinge påbörjades. De ryska ubåtarna var försedda med förslutna order av olika slag som medfördes under gång och som var inlåsta i kassaskåp. Dessa handlingar kallades ”paket”. Av U 137 företagsorder framgår att man hade tre olika paket ombord.

Paket Nr 1 (Grön). Detta paket omfattade stridsordern och övergång till näst högsta beredskap. Den innebar också att från och med att ”Grön” började gälla skulle nya order till ubåten sändas med sambandssystem från Moskva.

Ubåten hade också paket Nr 4 (Gul). Det var order från generalstaben för bruket av ubåtens kärnvapen. Efter det att denna order öppnats och börjat gälla ska efterföljande order till ubåtens sändas med särskilt kryptosystem. Paket 1 och 4 skulle öppnas samtidigt.

Utöver dessa två paket hade ubåten paket nr 14. Vad detta innehöll har flera ryska ubåtsofficerare tillfrågats om men ingen har kunnat ge ett säkert svar. Min egen bedömning är att detta paket kanske var underrättelseorden/operationsorden för den verksamhet som ubåten påbörjade i och med mottagandet av kodordet.”