Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Den uppgiften har jag inte kunnat hitta i varken polis vittnesförhör eller i några artiklar i tidningarna när ”Hanna vittnet” redogjort vad hon hört.
Vet att den uppgiften kommit fram här i tråden av skribenter som säger sig ha pratat med ”Hanna”. Förstår dock inte varför Hanna skulle ha glömt den uppgiften i polisförhören eller i de tidningsartiklar hon medverkat i ?. Påstår inte att uppgiften är felaktig men jag har svårt att verifiera trovärdigheten. Men om den skulle vara sann så stämmer det vad du skriver. Men samtidigt tycker jag också att det är lite osannolikt att den bil som observeras 02:30 skulle vara en annan än den som ”hanna” hört från ekuddenvägen 5-10minuter tidigare . Tycker tiden talar emot ett sådant scenario

Enligt TSL onsdagen den 24 juni 1992 säger "Hanna" följande:


"-Hade jag fått den minsta indikation på att den kvinna jag hörde den natt då Helena försvann varit i nöd, då hade jag naturligtvis reagerat. Jag hörde under de fem minuter jag stod och lyssnade inte någon gång rop på hjälp.

Rösterna som hördes var högljudda. De kom från en kvinna och två till tre män - minst två berättar polisens vittne Hanna, som bor i samma område som den försvunna och natten då Helena försvann var ute och rastade sin hund.

Vittnet, vars uppgift blev allmänt känd först under söndagen, säger att hon uppfattade att det oväsen som skedde på Ekuddenvägen, cirka 100 meter från hennes bostad, kom från en gäng ungdomar som skränade. Inget ovanligt för området.

- Jag hade somnat från Tv:n med kläderna på. Vaknade klockan två och gick ut i köket för att dricka saft och ta en skorpa med smör på. Att klockan var två på natten det observerade jag när jag passerade en väggklocka. Jag tittade efter våra katter och plockade lite i köket innan jag bestämde mig för att gå ut med vår hund, berättar Hanna. Hon gick ut på fastighetens framsida, ned till vändplatsen och upp mot skogsstigen (cykelvägen, min anm.) då hon plötsligt hörde ungdomar skräna.

Flickrösten var ljus och mycket hög, medan mansrösterna föreföll prata i mun på varandra. Ljuden kom från andra sidan skogspartiet där Helenas skor hittades. Hanna hörde minst två män som var mycket aggressiva och hon hörde en flicka som gallskrek och grät.
- Jag hörde flickan ropa: Nej, så får eller kan ni inte göra. Strax därefter blev allt tyst. En bildörr slogs igen. (Senare har Hanna sagt att hon hörde flera bildörrar, min anm.). Jag tror därför att hon fördes bort med våld, fortsätter Hanna.

Efter det som Hanna upplevde gick hon hem. Det som skett trodde hon var ett avslutat kapitel. De skränande hade kommit överens och försvunnit. Söndagen gick och Hanna och hennes man tänkte inte mer på saken. De pratade inte om vad Hanna upplevt under natten. Inte förrän på måndagsmorgonen fick de klart för sig vad som förevarit. Maken kom då hem och berättade att Helena försvunnit, innan Hanna åkte till sitt jobb.
- Trots vetskapen om vad som hänt reagerade jag inte. Jag kopplade inte samman händelserna och även måndagen gick. Vid 17-tiden kom polisen och knackade dörr.

- Har ni sett eller hört något, frågade polismannen. Då klack det till. Visst hade jag hört kvinnoskrik och aggressiva mansröster, men jag kunde inte precisera dag och tid, på direkten. Jag bad polisen att få återkomma.
- Maken och jag gick igenom dagarna och kom fram till att det jag upplevt hade skett natten mot söndagen. Jag har också kunnat identifiera Helenas röst, en röst jag lärt känna i samband med hennes inkallningar av hunden.
Detta meddelade jag polisen.

(Tyvärr har jag inte hela den sista spalten, men jag tror att det ska vara ungefär så här)

Men ändå får man läsa att inga heta tips kommit in.
En ny kontakt togs med polisen, men samma resultat. Inte förrän i midsommar när en kvällstidning fått fatt i Hannas redogörelse för polisen började det hända saker, fortsätter Hanna, som känner sig ???lad för att polisen inte från början tagit hennes uppgifter på allvar och att om hon förstått Helenas situation kanske kunde ha avstyrt det hemska som skett.

- Folk tror att jag ljugit och att det jag upplevt är en efterhandskonstruktion. Så är det inte. Något har gått snett i behandlingen av mina iakttagelser och det får jag nu lida för, avslutar en förtvivlad Hanna, som känner sig utpekad som vittnet som sju dagar efter försvinnandet gav sig till känna."

Just det sista stycket tycker jag säger allt: På onsdagen den 24 juni 1992 får Hanna hjälp av TSL att få ut sitt budskap. Redan då kände hon alltså en upprördhet över att ha blivit typ missförstådd i media samt inte tagen på allvar av polisen.

Om Bengt Sethsson är död har inte hittat någon info om honom ingen dödsannons inget. Någon som vet ?

Hanna säger själv i Fallet Helena att hon tyckte det var skönt att det löste sig och att de åkte iväg.
https://sverigesradio.se/avsnitt/898313 11:20-11:50

Även i tidningen kort efter försvinnandet nämner hon att gänget "försvunnit":



Att bilen vänt är en uppgift från Gatsten. Denna uppgift är högst trovärdig eftersom Gatsten i tråden återger Helenas Å nej på exakt samma sätt som Hanna gör i radiointervjun. Den uppgiften är Gatsten först med, alltså har han verkligen talat med Hanna.

Jag har reflekterat över inlägget. Mest spännande är om namn nummer fyra skall be namn nummer tre om ursäkt. För egen del har jag inte pekat ut någon av namnen på listan.

Hanna säger själv i Fallet Helena att hon tyckte det var skönt att det löste sig och att de åkte iväg.
https://sverigesradio.se/avsnitt/898313 11:20-11:50

Även i tidningen kort efter försvinnandet nämner hon att gänget "försvunnit":



Att bilen vänt är en uppgift från Gatsten. Denna uppgift är högst trovärdig eftersom Gatsten i tråden återger Helenas Å nej på exakt samma sätt som Hanna gör i radiointervjun. Den uppgiften är Gatsten först med, alltså har han verkligen talat med Hanna.

Ursäkta om jag är petig men håller inte riktigt med. I radiointervjun säger hanna vittnet:
”Så hörde jag kvinnan säga ååh neeej, sen hörde jag henne inte mer. Åå vad skönt att det löste sig tänkte jag å att de åkte iväg”
Att tänka att de åkte iväg är ju faktiskt inte samma sak som att hon faktiskt "Hörde" en bil åka iväg. Samma gäller ju med tidningsartikeln där framgår inte att hon hört en bil åka iväg. Hanna har heller inte redogjort i något polisförhör att hon hört en bil åka iväg. Dock en bildörr som smälts igen.
Kan inte verifiera Gatstens trovärdighet men att han återger tråden vad "Hanna vittnet" hört kan han ju läst i tidningen innan han skrev här på tråden 20 år senare. Bilen vittnen ser 02:30 på cykelvägen talar ju tidsmässigt för att det är samma bil. Finns ingen tidsmarginal för något annat

Enligt mig så låter detta som ett troligt scenario. Som jag skrev tidigare, det känns som att bara några små små pusselbitar fattas. Som att ’nästan ha bingo’ men sista siffran kommer liksom inte.

Jag är absolut inte övertygad att CL är oskyldig, för att lugna ner några här inne, men jag håller det för troligare - faktiskt mycket troligare - att det var personligt, alltså bekanta till HA som gjorde detta.

Hade man bekräftat att hon legat i gräset vid lekplatsen? Sa du det?

Är det inte lite märkligt att Hanna pratar om att Helena skrek högt och ganska länge men ingen annan verkar ha hört henne? Ett skrik som är hjärtskärande kan ej mätas med helgfirare och man kan vakna av mindre. Har ingen annan hört detta skrik?

Jo enligt TSL 1992-06-23 finns ett annat kvinnligt vittne som hört skriket vilket styrker "Hanna vittnets" trovärdighet