Hej!
Jag undrar om juridikkunniga kan tolka frågan, om ifall Penningtvättlagen är korrekt överförd från det EU-direktiv det baseras på.
Enligt min bedömning har Sverige tagit bort ett betydelsefullt undantag som direktivet har.
- -
Det är så att Penningtvättlagen anses ge bankernas penningtvättgranskare fria händer att avsluta kundförhållanden om det finns misstanke om penningtvätt, det vill säga att vissa pengar misstänks härstamma från brott. Den misstänkte behöver då bevisa sin oskuld genom att förklara pengarnas ursprung och vidare mål och syfte med transaktioner, samt visa skriftlig dokumentation om det.
Denna rätt och/eller skyldighet baseras på Penningtvättlagen (3kap)
Penningtvättlagen är dock allmänt hållen och anger inte beloppsgräns eller beviskrav (utöver uttrycket "skälig grund" vilket de tolkar rätt fritt) eller liknande.
Bankerna hänvisar till lagen och Finansinpektionens föreskrifter, och Finansinpektionen hänvisar till lagen.
Alla hänvisar till EU-direktivet 2015/849 som sägs innebära att reglerna ska följas likadant i hela EU.
- -
Nu står det följande i Penningtvättlagen (2017:630). 3 kap 1§
1 § En verksamhetsutövare får inte etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna
1. hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen, och
2. övervaka och bedöma kundens aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 och 2 §§.
vilket verkar vara baserat på EU-direktivet (2015/849) artikel 14 punkt 4
Om en ansvarig enhet inte kan uppfylla de krav på kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a, b eller c
ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte utför en transaktion via bankkonto, ingår en affärsförbindelse eller utför transaktionen,
och att denne ska avbryta affärsförbindelsen och överväga att rapportera en misstänkt transaktion när det gäller denna kund till FIU i enlighet med artikel 33.
som har hänvisning till artikel 13.1
1.Åtgärder för kundkännedom ska omfatta följande:
a) Identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet etc
b) Identifiering av den verkliga huvudmannen , inbegripet att förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer etc.
c) Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda natur.
d) Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar den ansvariga enhetens kundkännedom, verksamheten och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna eller informationen uppdateras.
och hänvisning till artikel 33.
Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter samarbetar fullt ut genom att
a) självmant underrätta FIU (=finansunderrättelseenheter=finanspolisen?)
b) på FIU:s begäran ge den all nödvändig information
Jag har skrivit förkortade utdrag ur lagtexterna. Länkar för hela lagtexterna:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2017630-om-atgarder-mot-penningtvatt-och_sfs-2017-630
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32015L0849&from=sv
- -
Nu undrar jag:
EU-direktivet artikel 14 punkt 4 anger att banker kan avsluta kunder vid tillfällen enligt 13.1 a, b eller c men inte d.
Svenska Penningtvättlagen verkar inte ha begränsningen enligt punkt 13.1 d
Det vill säga rätt att helt spärra och säga upp befintliga kunder som gör transaktioner.
Om jag har rätt har Sverige överfört EU-direktivet fel eller har på eget bevåg gjort det hårdare än EU-direktivet, trots att man skyller på EU.
Lagen och direktivet är mycket längre än ovanstående utdrag, så ni får väl fördjupa er.
Jag undrar om juridikkunniga kan tolka frågan, om ifall Penningtvättlagen är korrekt överförd från det EU-direktiv det baseras på.
Enligt min bedömning har Sverige tagit bort ett betydelsefullt undantag som direktivet har.
- -
Det är så att Penningtvättlagen anses ge bankernas penningtvättgranskare fria händer att avsluta kundförhållanden om det finns misstanke om penningtvätt, det vill säga att vissa pengar misstänks härstamma från brott. Den misstänkte behöver då bevisa sin oskuld genom att förklara pengarnas ursprung och vidare mål och syfte med transaktioner, samt visa skriftlig dokumentation om det.
Denna rätt och/eller skyldighet baseras på Penningtvättlagen (3kap)
Penningtvättlagen är dock allmänt hållen och anger inte beloppsgräns eller beviskrav (utöver uttrycket "skälig grund" vilket de tolkar rätt fritt) eller liknande.
Bankerna hänvisar till lagen och Finansinpektionens föreskrifter, och Finansinpektionen hänvisar till lagen.
Alla hänvisar till EU-direktivet 2015/849 som sägs innebära att reglerna ska följas likadant i hela EU.
- -
Nu står det följande i Penningtvättlagen (2017:630). 3 kap 1§
1 § En verksamhetsutövare får inte etablera eller upprätthålla en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion, om verksamhetsutövaren inte har tillräcklig kännedom om kunden för att kunna
1. hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen, och
2. övervaka och bedöma kundens aktiviteter och transaktioner enligt 4 kap. 1 och 2 §§.
vilket verkar vara baserat på EU-direktivet (2015/849) artikel 14 punkt 4
Om en ansvarig enhet inte kan uppfylla de krav på kundkännedom som fastställs i artikel 13.1 första stycket a, b eller c
ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte utför en transaktion via bankkonto, ingår en affärsförbindelse eller utför transaktionen,
och att denne ska avbryta affärsförbindelsen och överväga att rapportera en misstänkt transaktion när det gäller denna kund till FIU i enlighet med artikel 33.
som har hänvisning till artikel 13.1
1.Åtgärder för kundkännedom ska omfatta följande:
a) Identifiering av kunden och kontroll av dennes identitet etc
b) Identifiering av den verkliga huvudmannen , inbegripet att förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer etc.
c) Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda natur.
d) Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar den ansvariga enhetens kundkännedom, verksamheten och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna eller informationen uppdateras.
och hänvisning till artikel 33.
Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter samarbetar fullt ut genom att
a) självmant underrätta FIU (=finansunderrättelseenheter=finanspolisen?)
b) på FIU:s begäran ge den all nödvändig information
Jag har skrivit förkortade utdrag ur lagtexterna. Länkar för hela lagtexterna:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2017630-om-atgarder-mot-penningtvatt-och_sfs-2017-630
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32015L0849&from=sv
- -
Nu undrar jag:
EU-direktivet artikel 14 punkt 4 anger att banker kan avsluta kunder vid tillfällen enligt 13.1 a, b eller c men inte d.
Svenska Penningtvättlagen verkar inte ha begränsningen enligt punkt 13.1 d
Det vill säga rätt att helt spärra och säga upp befintliga kunder som gör transaktioner.
Om jag har rätt har Sverige överfört EU-direktivet fel eller har på eget bevåg gjort det hårdare än EU-direktivet, trots att man skyller på EU.
Lagen och direktivet är mycket längre än ovanstående utdrag, så ni får väl fördjupa er.