Lång intervju med Arikas gällande HK 2021 i gårdagens DN.
Arikas bekräftar återigen berggrund på havsbotten vars form matchar intryckningen på SB-sida, men de har ännu inte slutgiltigt fastställt vad deformation orsakats av.
Det ska göras försök att hitta atlantbulten samt kartlägga övriga metallföremål på botten samt mer exakt fastställa Estonias rutt under haveriförloppet.
Finns inga tecken på att bogrampen lossats av yttre kraft och havsbotten ser orörd ut.
Nya, detaljerade intervjuer med överlevande genomförs.
Några urklipp:
Undersökningarna [HK 2021] visar att hålet som avslöjades i tv-dokumentären [Dplay E&A 2019] ingår i en större skada där skrovet buktar både inåt och utåt.
– Längden på deformationen är cirka 22 meter och deformationens höjd är åtminstone 4 till 4,5 meter. Den är längre, men vi kan inte mäta länge ner, säger Rene Arikas.
/.../
– Mittsektionen av fartyget vilar på en klippa. Det är berggrund. Deformationen följer berggrundens form. Så vi behöver bekräftelse på att deformationerna på styrbordssidan har orsakats av kollisionen med bergrunden i havsbotten, säger Rene Arikas.
Men utredarna ska också pröva en annan hypotes: att det var det lösslitna bogvisiret som slog i och deformerade skrovet innan visiret sjönk en sjömil från vraket. Därför ska visirets flytkraft och hastighet beräknas.
/.../
bulten till visirets bottenlås, Atlantlåset, och andra delar kastades tillbaka i havet av en svensk haveriutredare, avliden 1997.
Varför kastades delar tillbaka i havet?
Det är för närvarande ganska svårt att förstå eftersom föremålen inte heller var bra dokumenterade. Vi kan se att det fattades beslut om dem, men vad var skälen, vad var bakgrunden till det?, frågar sig Rene Arikas som nu ska leta rätt på dem.
Vi planerar att göra en magnetisk undersökning för att hitta metallföremål. Detta för att få fram fartygets väg när det det sjönk. Låset och gångjärnen till bogvisiret lossnade. När fartyget slog i botten så föll troligen också föremål av. Vi kommer att registrera deras läge eller också lyfter vi upp dem, säger han.
/.../
Vid undervattensfilmningar 1994 och 2019 var rampen [bogrampen] nästan helt stängd med en öppning på cirka 80 centimeter högst upp. Nu har rampen rivits loss och vilar mot skrovet och havsbotten så att bilvägen in på däck är helt öppen.
Har någon försökt komma in i fartyget?
– Nej. Vi kunde inte se några tecken på att någon använt yttre kraft. Sjöbotten runt rampen och främre delen av fartyget var helt orörda vad gäller sedimenten på sjöbotten och det finns inga spår av utrustning eller något annat, svarar Rene Arikas.
/.../
– Det finns massor av rykten. Vår uppgift är inte att kontrollera vartenda rykte utan att svara på frågan: varför vi har hål på styrbordssidan. Men om vi får fram nya fakta, då bestämmer vi om uppgiften ska förändras, säger Rene Arikas.
/.../
Genom att lägga samman data från sommarens mätningar med ritningar på Estonia ska man skapa en ”digital tvilling” till fartyget. Den ska användas för att med olika datorprogram testa haveri- och sjunkförlopp. Dessutom görs nya, 4–6 timmar timmar långa, intervjuer med överlevande för att reda ut haveriförloppet ”sekund för sekund”.
Vad har ni för teorier om varför fartyget sjönk?
– Hittills, måste jag säga, är slutsatserna som rapporten 1997 slog fast fortfarande giltiga. Men det kommer säkert att vara några påståenden och fakta som vi kommer att justera, svarar Rene Arikas. Om en ny stor haveriutredning behövs, det avgörs senare
https://www.dn.se/sverige/estonia-utredare-ska-soka-foremal-pa-havsbotten/
