Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag såg också TV bilderna. Det var hjärtskärande. Hur detta ens kan vara möjligt, med en partiledare för ett kristet parti, som löser sina privata angelägenheter i bostadsbristens Sverige, på så sätt vi nu ser. Ebba Busch kallar detta agerande, raljant för att lösa sitt livspussel.
Prefixen livs- framför problemlösning av bostadsbekymmer ger otäcka vibbar. Men det är Ebba Busch för okunnig och dum för att fatta.
Ja hur kan det vara möjligt att en köpare vill genomföra en påbörjad affär? Det är ju alldeles uppåt väggarna galet och hemskt upprörande.
Tycker det är intressant hur du förringar och förvränger en, från början, rätt enkel situation. Två personer med barn ihop går skilda vägar. Ena personen bor kvar i den ursprungliga bostaden och den andra personen vill bo i närheten så att barnen lättare ska ha tillgång till båda föräldrarna. På grund av det obefintliga utbudet av bostäder i området, så spanar förälder nummer två efter lämpliga, tänkbara objekt på egen hand.
Så långt ser jag absolut inga som helst fel i Ebbas agerande. Vilken annan ansvarskännande förälder hade gjort samma sak. Ebba var nog enbart förälder och inte politiker eller partiledare när hon letade bostad, så att håna hennes "livspussel" är rätt lågt. Det handlar inte om liv och död och jag tror nog att du förstår det också. Jag känner inte dig, men du skulle förstås ha flyttat till annan ort och övergivit dina barn, för att man absolut inte får initiera en affär på egen hand.
Hur många förfrågningar Ebba har slängt ut i området har inte blivit allmänt känt. Kanske är Esbjörn den enda hon frågade, men det spelar ingen som helst roll. Esbjörn, som den rättsförmögne person han faktiskt är, kunde uppenbarligen tänka sig att sälja sitt sommarhus till Ebba, för han gick hem till henne och de fortsatte att träffas under ett par månaders tid och diskutera, planera och komma överens innan det blev till kontraktsskrivning.
Att hävda att Esbjörn blivit lurad och/eller pressad att skriva på, känns som en efterhandskonstruktion. Under de där två månaderna, så hade Esbjörn alla möjligheter att tacka nej till Ebbas inviter och hade han känt att han inte kunde tacka nej, så hade han alla möjligheter att be någon att tacka nej å hans vägnar, eller helt enkelt ducka träffarna med Ebba om det var riktigt illa.
Gjorde han något av detta? Det verkar inte så. Han skrev på och tio dagar efter påskrift, så träffade han Ebba med sällskap när det röjdes sly på tomten. Då var han glad och nöjd med försäljningen, vilket någon vittnade om i en tidningsartikel. Antar att det är det som Ebbas mamma ska vittna om också.
Har man frivilligt kommit överens och skrivit på ett försäljningskontrakt, så ska det också hedras. Ångrar man sig, vilket är helt okay i min bok, så får man väl bete sig civiliserat och föra diskussioner om köparen skulle kunna tänka sig att backa ur det hela. Det är ingenting som verkar ha skett, för tidningsartikeln dök upp istället.