Bli läkare sådär helt plötsligt? Är det försent?

Är 25 och har alltid velat bli psykiatriker specifikt. Pluggar psykolog just nu men helt ärligt så vill jag inte bli det... vill hoppa av och gå ett naturvetenskapligt basår och sedan blir det läkarprogrammet.

Jag suger på matte och naturämnen, men jag känner att vill man och pluggar man riktigt mycket så lyckas man. Jag pluggade faktiskt upp mina betyg på komvux som gjorde att jag kom in på psykologprogrammet så jag har kämpat jävligt hårt sen innan.


Problemet är då min ålder. Är det för ”gammalt” att börja plugga till specialistläkare (psykiatriker) när man är 26 år gammal? Jag ÄLSKAR att studera så att plugga är inget problem för mig och jag har inte direkt bråttom att jobba.

Vad tänker ni? Psykolog blir jag då vid 33 års åldern men då är jag inte jätte lycklig. Psykiatriker någonting i 40 års åldern. Är det försent?

Absolut inte för sent! Finns en stor styrka i att som egentligen inom alla specialiteter att vara "äldre" än om man gått direkt från gymnasiet. Tycker absolut du ska satsa och söka in till läkarutbildningen istället!

Det är inte försent. Du är ung.
Dessutom kommer du att börja arbeta som ST-läkare i psykiatri mycket tidigare än vid 40. Snarare runt 33-34 års ålder. Specialist blir du runt 40. Sen har du 30-40 år kvar till pension. Om din generation överhuvudtaget får gå i pension vill säga.

Sverige är ju världens bästa land att plugga/inte jobba i, all utbildning är gratis, ja du får till och med betalt för att plugga. Så det är bara att hålla på och ta allsköns kurser i många många år. Allt behöver inte ske när man är 18-22.

Träffade en som börjat plugga till läkare när han var 50, inga problem. Även om han är ett undantag så finns det säkert några 40-åringar i alla kurser.

Jämfört med alla 18-åringar i klassen så skulle du ju ha grymt mycket mognad, erfarenhet och studievana. En stöttepelare. Lite kul att vara "Farsa på stan" åt alla ungdomar. Du skulle säkert bli populär.

Du signalerar dock en hel del osäkerhet och nervositet, vilket är ett betydligt större problem än din ålder. Bara din trådrubrik ger konstiga vibbar. Du undrar om du kan bli lycklig med karriärvalet vid den och den åldern. Det gör att det kan bli en skakig och kostsam resa.

Jag vet en som började läkarlinjen vid 40. Age is just a number.

Absolut inte för sent!

Dessutom är psykiatri en av de specialistinriktningar där det är lite extra stor fördel att inte vara "purung".

Dina val:

1. Du låter tiden gå och om 14 år är du psykiatriker.
2. Du låter tiden gå och om 14 år kommer du att tänka "nu hade jag varit klar om jag läst till psykiatriker".

Åren går ju oavsett om du läser eller inte. Du fyller 40 på din 40-årsdag oavsett om du läser eller inte.

Du kan jobba i 30 år.
Vad är egentligen ditt problem? Vad tvekar du på? Läs.

Det är försent.

"För sent" för vad, att göra vad du vill? Medianåldern för start på universitetet är inte vad man tror, några år mer (kolla första bilden i den här gamla rapporten från 2012).

ditt problem blir snarare, att du lär köra slut på studiemedlen. Du har väl redan studerat några år?

De KAN iofs ge något extra år eller kanske två, om man har fullbordan av utbildningen i klar sikte.

(så var det iaf på min tid).

Men du kan kanske vicka här och där under studiernas gång, och spara in på studiemedlen??

Jag har inte tagit ut något studielån om det är det du syftar på. Men jag planerar självklart att göra det om jag nu skall studera medicin då utbildningen är lång och högt studietryck.

Det finns ett problem. Du skriver att du har svårt med matte och naturämnen. Alltså 99 procent av det som läkarprogrammet handlar om. Blir nog väldigt svettigt att mangla sig genom utbildningen. Däremot tror jag inte själva yrkesutövandet innehåller så mycket sånt. Särskilt inte psykiatrin.