Kan dra en liten fabel från den när jag bodde i hyresrätt, har bytt bostad ganska frekvent genom åren, så jag har nog aldrig hunnit störa mig på någon riktigt mycket (är absolut inte den lätt störda typen, hade en granne som varje lördag brakade lös vid 11:15, Kalle Jularbo på full patte, kompande på eget dragspel samt fylle sjungande på finlandssvenska, sen efter mer lördagsbrännvin blev det mest finska, till finska svordomar, till att avslutas med högljudd gråt…varje lördag, utan undantag, men va fan, smällar man får ta) men jag landade för några år sedan i ett hus med väldigt trevliga grannar, bodde vägg i vägg med en barndomsväns mamma, som var en utomordentlig människa.
Dock såg jag aldrig till grannen ovanpå, men det skulle jag bli varse om.
Jag har alltid haft den stora övertygelsen om att första festen sätter liksom en slags ram eller plattform för hur vistelsen ska bli i fortsättningen, har man grannar som utan knot pallar en fest med tillhörande efterfest till 05 (självklart med skälig ljudvolym, inte full stereo volym mitt i natten) då vet man att detta skall respekteras och inte utnyttjas.
Men gnälls det kl 20:30, rings till störningsjouren innan man gått ner personligen och liknande, då har man ett problem, för då kommer det gnällas över precis allt.
Första festen blev dock en anarkistisk spontan fylla, när alla kära vänner och trälar som burit ens lump och kraftiga hoarding missbruk av onödig skit - skulle få flyttbärs och flyttpizza så brukar man vara rätt less och drypa hem efter en timme kanske, man är bra less på att se varandra efter man agerat flyttfirma en hel dag..
Men den här gången bröt mot normen (varjefall efter man passerat 30 år gammal) och det mynnade ut i en orgie av sprit och bärs och spontan röj av sällan skådat slag.
Ni vet, sån gubbfest när människor springer runt med en lampskärm på huvudet och vettet utsparkat i trapphuset..
Tänkte att nu blir det gnäll..
Men inget gnäll hände.
Av någon anledning så blev det några blöta fester på raken, har även några icke rumsrena vänner som bland annat stod och tutade med en didgeridoo samt akustisk gitarr ner i brevinkastet kl 05:30 en morgon, jag tänkte eventuellt att mina grannar inte skulle uppskatta detta spontan inslag av hyllning till falskspelares i arla morgonstund..
Men inget gnäll.
Tänkte att jag vunnit jackpot!
Det hade jag inte..
En torsdagskväll på semestern tog vi några öl, satt mest och surrade skit jag och en polare, absolut inte högre än en dov tv.
Klockan var väl runt 20:30.
Uppenbarligen var detta lockropet för Dracula på våningen ovanför, för i ett trollslag så stod kärringen (självklart med rött, hemma-krullat, spretigt hår, hy som en lädersoffa, säkert inne på sitt andra paket Gul Blend och sin sjunde sobril för dagen, blandat med ”en hög känsla för rätt och fel” samt hög, skärande röst) hon trycker med ivrig frenesi på ringklockan, samtidigt som hon knackar på dörren.
Jag öppnar och får förklarat för mig att i detta respektabla hus så ska det vara TYYYST efter klockan 19:00!!
Det står i LAGEEEN!!
Hon spott-skriker detta, puttar till mig och stampar iväg.
Jag och polaren rycker på axlarna som att ”okeeej, man måste väl få andas och samtala i normal ton”..
Det fick man inte, för en kvart senare stod störningsjouren där på tröskeln, men fick vända för man tyckte inte det störde..
Efter den dagen terroriserade kärringen oss på vardagarna så fort man släppte en fis, fick lov att förbjuda människor att besöka på vardagar överhuvudtaget.
Sedan gick terrorn över till tvättstugan där hon låg på lur och väntade som en drake på sin drakskatt, när hon tyckte att ”nu har herrskapet tvättat klart”, då slet hon ur tvätten, med en miljard tvättvatten och slängde den i ett hörn av tvättstugan.
Aldrig ett klagomål på helgen, vilket drog mig slutsatsen att kärringen inte vistades i sin lägenhet på helgen..
Tills hon började göra det med, då satte sig henne blekfeta dotter och spelade exakt samma jävla slinga på pianot, om och om igen i timmar, varje söndag.
Spelade fel på samma ställe och började om varje gång, i timmar.
Det var som white noice på Guttanamo tillslut.
Finalen kom dock när det ringde och ringde på min mobil en arbetsmorgon, tillslut svarade jag och det var värden som undrade vad i helvete jag höll på med?
-Ja jobbar..
Men alltså vad händer i din lägenhet?
-Ingenting mest troligt, jag har varit iväg på jobb i fyra dagar, min sambo studerar på annan ort och har så gjort i fyra veckor.
Varför undrar man?
Jo, kärringen hade ringt störningsjouren hela 36ggr och klagat på oljud.
-Jamen, är det något oljud då?
Noll att anmärka på de åtta gånger man gjort kontroll.
Då undrade jag om det verkligen är jag eller den med en uppenbarlig neuros som de ska vända sig till?
Det var ett helvete sista fem månaderna vi bodde där, hon ringde dygnet runt till jouren, kom ner och öppnade man inte dörren skrek hon i brevinkastet.
När jag efter månader av sväljande fick nog och bad henne dra åt helvete, eller i varje fall bort från min dörr, då blev det ”lättkränktas förening” och så polisanmälde hon mig.
Vilket las ner.
Sista veckan innan vi flyttade så kröntes grannens terror med att jag på min balkong fick höra hur hennes dotter blev glatt påsatt och stönade som en Uggla på fyllan.
Trodde det var en fiskmås på fyllan först.
Då ringde jag störningsjouren för första gången i mitt liv.
Uppenbarligen hördes det ända ut på innergården, för han väktaren klev ur bilen, lyssnade, såg ångestladdad ut och drog igen.