Psykologiskt fenomen: drivkraft att känna sig lyckad innan självmord

Go' kväll kära vänner och kollegor

Jag skulle vilja diskutera ett psykologiskt fenomen som handlar om hur vissa människor har ett behov av att "lyckas i livet" innan de begår självmord. Exempel på detta kan vara människor som försöker uppnå vissa mål i livet innan de begår självmord, såsom att resa till andra sidan jorden, göra karriär eller skriva en bok. Målen kan vara mer triviala också, som att fixa med testamente, avsluta bankkonton och liknande innan man begår självmord. Varför gör människor detta? Vilket psykologiskt fenomen ligger bakom detta?

Det kan tyckas märkligt att människor försöker "lyckas" med saker i sitt liv innan man begår självmord, för vad spelar det för roll när man väl är död. Detta fenomen kanske är som mest synligt när det kommer till kändisar. Avicii begick självmord, men innan dess gjorde han allt för att skapa fantastiskt musik, det var hans mål i livet. Robin Williams tog sitt liv, men innan var hans mål i livet att lyckas som komiker och skådespelare. Byron "Reckful" Bernstein begick självmord efter att ha uppnått målet att bli en av världens största twitch-streamers.

Hur kommer det sig att människor har en enorm drivkraft - livslust - att uppnå mål som för många kan vara omöjliga att nå upp till, väljer att begå självmord? Jag tvivlar på att dessa kändisar ovan blev självmordsbenägna efter de uppnått dessa mål, utan den psykiska ohälsan har antagligen hängt med sen barndomen. Varför begår dessa människor självmord efter att ha "lyckats" i livet och inte innan?

För att dra detta till mig själv är jag relativt självmordsbenägen, men känner att jag inte vill begå självmord förrän jag lyckats i livet. Jag vill ha vänner, en partner och en sjyst jobb innan jag lämnar denna värld. Det är som att jag hellre begår självmord om jag vet att jag kommer vara saknad, än om ingen bryr sig. Förstår ni hur jag menar?

Allt gott

Tror att om man vet när man ska dö. Då är inte livet lika läskigt. Man har accepterat döden och vet att vad som än kommer hända är man ändå död snart.

Konsekvenser blir banala helt enkelt. ” vem bryr sig om jag gör bort mig jag är ändå död om en månad”.

Läst någonstans att ett varnings tecken på folk som är/varit självmordsbenägna /deprimerade är att de verkar tillsfreds och ”lyckliga ” då de har accepterat sitt öde och verkligen bestämt sig.

Finns ju en del vitnessmål från anhöriga att de verkade så lyckliga och glada dagarna/dagen innan.

När jag försökte kände jag också en viss ro över det hela.

För självmordsbombare är målet att ta livet av sig och lyckas med sitt mål samma sak.

Det är en typ av perfektionister. De kan inte leva utan att saker och ting är som det ska vara, och när det är så kan man stämpla ut, innan skiten går åt helvete.

Det är ungefär som att gå på en fest med vänner och dra vid 22:00. Alla har trevligt, de har fina minnen med en, men man har ingen lust för den kommande missären där man fyllar runt med folk.
Det kan ju vara kul men dessa människor tänker inte så.

Du är förstås ute och cyklar när det gäller Avicii, Robin Williams osv.

Förstår din poäng. Jag har också hört att människor som bestämt sig helt plötsligt kan upplevas väldigt glada av sin omgivning.

Men detta är ju tillfälligt, precis i anslutning till självmordet. När jag tänker på ex. Avicii kan jag inte förstå varför han inte begick självmord tidigare i sitt liv. Ni som har sett dokumentären vet om att han led av ganska hemska demoner. Dessa demoner har säkerligen alltid funnits där, men det var efter att han blev känd som han begick självmord. Kan det ha varit för att han kände sig "klar" med livet, att han lyckats och således kunde vila i frid?

Hur då?

En intressant fundering är om inte självmordsbenägna personer egentligen ser livet som meningsfullt. Att skapa musik, få folk att skratta eller beröra människor känslomässigt på djupet. Detta är meningsfulla mål i livet.

Är ju som Robin Williams verkade ju vara världens gladaste och lättsamma människa. Men tog ju livet av sig. Finns ju fler komiker som gjort det Greg giraldo

Mfl
https://www.ranker.com/list/famous-comedians-who-committed-suicide/celebrity-lists

Tror själv att jag anses som lättsam och glad som människa. Men sen utåt visar man inte det som finns inåt.

Snarare att hans depression förvärrats.

Okej, man varför förvärrades den? Kanske är det så att han kände att han uppnått de mål han ville, det fanns inte längre något att kämpa för.

Dina exempel är helt åt helvete. Reckful vägrade medicin och han var bipolär. Deprimerad hela livet och valde att hoppa i stundens hetta, det kallas för mani. Hans mål var aldrig att bli största streamern utan det var bara något han blev. Robin Williams var gammal och han hade redan åstadkommit det mesta för länge sedan innan han begick självmord. Med Avicii så vet ingen varför han riktigt begick självmord men det ryktas om att han inte pallade trycket från omgivningen längre.

Men om jag ändå ska hålla mig till den röda tråden du försöker projicera på dessa personer så tror jag att det handlar mycket om att folk tror de ska bli glada och lyckliga när de äntligen når x och y mål. Det är en vit lögn den deprimerade intalar sig själv. Man blir inte frisk om man inte jobbar på det som orsakar problemet till att börja med. Om du inte jobbar på själva orsaken som gör dig deprimerad kommer den inte plötsligt försvinna av sig själv i framtiden oavsett vad du försöker kompensera med. Det molnet kommer alltid sväva över huvudet på dig oavsett hur känd du är eller hur mycket pengar du har på kontot.

Man kan ju enbart spekulera . Men skulle gissa stressen, konstansta pressen att prestera , hantera media , fans , agenter , affärer , göra musik , alltid bli förföljd + depression + presentations ångest sömnsvårigheter m.m