Ny automatkarbin sökes: Ak 6 (ramavtal med Sako om 5,56 och 7,62 mm AK samt lite annat. Mars -23 /Mod)

Kolven till AK4 handlade om kostnader och att man på 60 talet tyckte att det fungerade. Det ansågs för dyrt att införa varianten som ex fallskärmsjägarna hade på bred front.
Så blir det när volymerna blir stora, AK4 köptes väl in i 200.000 + vapen.
Några hundralappar extra per vapen (säg 400 kr )multipliceras med 230.000 säger vi, då ger det en merkostnad på 92 miljoner kr.
Nu kommer en eventuell AK6 inte ens nå en volym på 100.000 st.
Däremot hade försvaret på 60/70/80 tal redan en massa utrustning och infrastruktur.
Nu finns ingenting av någonting utan allt måste köpas och volym byggas upp.
Så att ändra för att spara pengar kommer inte att försvinna.

Nu menar jag inte att inte alla skulle ha fått varianter på vapnen. Då stora mängder förvarades i mobförråd. Där låt oss säga ca 20 % skulle ha fått dessa förbättringar. Vilket då enligt ditt räkneexempel skulle ge en merkostnad på 18.4 miljoner istället. Där man då skulle ha ca 74 miljoner som sparats. Nya vapen i dagens läge kostar ca 90 % mer mot vad gårdagens vapen har kostat.

Så att spara på kostnaderna är mer aktuellt men inte in absurdum. Där en merkostnad kan göra att vapnets förmåga värderas mer. Där man har i detta forum diskuterat bl.a. treskottsspärr , inskjutbar kolv och riktmedel.

Både vi och Finland har kommit så att vi behöver nya vapen. Där jag tror det bara kommer att landa på 20-30.000 vapen vardera. Där det senare kan bli en kompletterande beställning i form av option. Då vapen numera är så dyra. Dess tillbehör kan komma upp i samma prisklass som vapnen. Så måste man givetvis hålla ner kostnaderna.

Vi sparade 30-40 kr? per magasin till Ak5 för att inte skaffa sista skottspärr. Då man därmed sparade ca 120-160 kr på vapnet. På ett vapen som då kostade 3000 kr? Där plattan i magasinet borde kunna ha flyttas till andra magasin. Om man då ville snåla in på den delen.

Tittar man på Ak4 i dag så var det väl en merkostnad på 2-3000 kr st till hemvärnet med inskjutbar kolv etc beroende om de fick nytt handskydd eller ej. Som de senare kom en kompletterande beställning. Där ca 2000 AK4D som DMR skulle få en merkostnad på 5000 kr st. Med de äldre siktena. Mot att köpa nya DMR på 40-50000 kr st med moderna sikten. Där det inte skulle vara fel att åtminstone köpa in hälften med nya DMR.

Vi kan också köpa begagnade eller nya FNC varianter och delar som passar med våra Ak5 utrustning. Som då kan renoveras i ett visst antal. Vilket gör att vi samtidigt håller ner våra kostnader för fler vapen. Istället för att prata om lösning med nya kpistar för ca 25.000 styck.

Fast mycket av det som kunde vara nice to have är just det, det är inte must have.
Infällbar kolv hade gjort AK4 enklare att släpa runt på men tveksamt om det haft någon egentlig effekt för effektivitet på ett eventuellt slagfält. Samma sak med 3-skottsspärr.
Så att prioritera tillräckligt bra före så bra som möjligt.

Ja men att inte ha sista skottspärr på magasinen till AK5. Som även Rommel var i behov av i WW1. Visar ett exempel på hur man snålade in absurdum. Där det kan vara avgörande på ett slagfält om magasinet är tömt och ingen kula i loppet. Som man då inte vet om i en stressad situation.

Fast i ett krig som WWI så lär en sista skottsspärr vara betydligt viktigare ännu på kalla krigets slagfält eller i dagens operettstyrka.
Under kalla kriget var det indirekt eld, pv-vapen och minor i olika varianter som stod för effekten. AK och KSP handlade mer om att ta hand om avsuttet infanteri eller skjuta ned motsvarande när de lämnar av pv eller minor påskjutna/sprängda fordon.
Eldöppnande skulle ske samtidigt.
Att en sistaskottspärr kan vara väsentligt när kolonialpolis råkar i eldstrid med frihetskämpar i kolonierna är rimligt, men varför skall FM slösa pengar på att optimera varje vapen för några hundra kolonialpoliser?

Det norske forsvaret har drevet utskiftning av maskingevær over noe tid nå. Det er kjøpt nye maskingevær i kalibrene 5,56- og 12,7-millimeter.

Nå er den siste av tre typer bestemt - Forsvarsmateriell (FMA) har inngått en avtale med belgiske FN Herstal om opp til fire tusen gevær av typen FN Minimi Mk3 Tactical i kaliber 7,62 x 51 mm.

Fra før har de FN Minimi i kaliber 5,56 × 45 mm, og M2A2N i kaliber 12,7 x 99 mm Nato fra U.S. Ordnance.

Rommel WW1? Nu blev jag nyfiken, när och var fick den nyexade officerare Rommel akut behov av en sista-skott-spärr under första världskriget med den tidens vapen? Kan ju tilläggas att de flesta repetergevär från den tiden har sista skottspärr, på många modeller går inte det inte att föra fram slutstycket när det är slut i magasinet för att det ska vara enkelt att trycka ner laddramen.

Det kan vara avgörande för den enskilda soldat som har skjutit slut där den befinner sig i en duell-situation där det inte finns 1-2s för att göra en mantelrörelse. Grundutbildning är alltid att magasin ska bytas innan det är slut och gruppen ska täcka upp och understöda magasinsbyten/omladdningar. Skulle man hamna i den unika situationen så har man gjort fel.

Säger inte att sista-skott spärr är dåligt på något sätt, snarare tvärtom, det är ju bättre med än utan men att det skulle ha en avgörande betydelse vid ett slag anser jag är 100% överdrift.

I en stressad situation där man kan få tunnelsedan i en närkamp så kan det vara viktigt. Men ligger man på länge och skjuter så är det inte så viktigt. Men varför gör man då hål i magasinen för att se hur många skott som är kvar. Eller gör magasin av plast för att se hur många skott som är kvar. Så då var det också en onödig åtgärd när AK5 gjordes om. För är det bara för vikten så kunde plasten ha varit färgad. Så att man inte såg skotten.

Nu hittar jag inte någon artikel om det. Men Göta vapen skriver om gevär 98 som inte skulle ha haft sista skottspärr på det vapen Rommel använde. Han blev i samband med det även skadad enligt dem.

Nu var det flera som tillverkade gevär 98 så om alla inte hade sista skottspärr vet jag inte då man tror att ca fem miljoner tillverkades. Det kan ju ha varit från sändningarna som gjordes 1914-1915 som var i betydligt sämre kvalité då de behövdes till kriget.

I ett modernt krig i Europa lär det knappast vara en must have.
I Mali, ja möjligen.

Ett intressant alternativ.

Det kommer att blii en grövre kaliber, då 5.56 är lite klen. Någonstans mittemellan 5.56-7.62.

Dagens kroppsskydd klarar 5.56 lite för bra

Vare sig 5,56x45, 7,62x51, någonting däremellan eller ens med nödväändighet .338 klarar av plattorna på kroppsskydd särskilt bra. Alla kalibrarna funkar dock ypperligt på den överväldigande majoritet av målet som inte skyddas av plattor. Så nej, en ny kaliber är allt annat än given. Tvärtom så är en ny kaliber mycket osannolik. Särskilt som upphandlingen ska ske ihop med Finland.