För tillfället läser jag första terminen på sjuksköterskeutbildningen, och det är väl ganska intressant.
Men jag har två problem.
1. Det är bara ganska intressant.
Jag har intresse för att vårda människor, men utbildningen har så tung fokus på genusfrågor. Dessutom har jag i princip bara hört att man jobbar ihjäl sig som sjuksköterska, även om man är garanterad jobb. Och det var väl lite för jobbgarantin jag tänkte att det var värt det.
2. Jag måste verkligen lägga mer tid på familjen just nu, och måste avbryta studierna efter den här kursen. Det känns helt enkelt inte värt det att jobba heltid och plugga heltid då jag är borta så mycket från min sambo, som jag älskar så innerligt och som behöver mig just nu.
Men i den här kursen så har jag kommit till insikten att jag gärna vårdar människor (torka bajs är inte så illa i det stora hela ändå), men att jag nog inte vill ha en vardag där jag har människors liv i mina händer.
Så jag kommer hoppa av, och läsa undersköterska på komvux istället då tiderna är helt flexibla. Jag kan plugga medan sambon sover eller går med småbarnet till dagis helt enkelt, och ge henne allt hon behöver resten av tiden, då jag inte jobbar två gånger per vecka.
Men jag har funderat på datateknik istället.
Jag tycker jag har lätt för att lära mig tekniska sammanhang, och det har verkligen noll med etikfrågor att göra då det är döda system det handlar om.
Datorn gör exakt som man säger åt den, och allt handlar om att lära sig befalla den rätt saker i en så effektiv ordning som möjligt.
Tabeller och databaser är fascinerande och intressant.
Hursomhelst vill jag nog läsa datateknik om något år när det i bästa fall är mer öppet för det. Förhoppningsvis mår sambon bättre då, och så har vi hunnit bygga upp en bättre buffert så att jag inte behöver jobba så infernaliskt mycket.
Hur ser jobbmöjligheterna ut efter treårig datateknikutbildning?
Är det helt kört om man inte lyckas landa ett datarelaterat jobb inom ett år, eller ser arbetsgivare med förlåtande ögon på en om man hankat sig kvar på en heltid inom vården efter utbildningen, tills dess att man landar ett relaterat jobb?
Är egentligen inte ute efter karriär som så. Det skulle väl vara kul att kunna klättra upp till 35-40k efter ett tag, men i dagsläget skulle jag vara helnöjd med ett jobb på 28k där jag:
- I bästa fall kan jobba hemifrån ibland.
- Kan vara helt kompetent för min arbetsuppgift, men ändå kan utvecklas i arbetet.
- Kanske sortera och filtrera data.
- Inte behöver behöver göra ett dåligt jobb för att det alltid är ont om tid.
Är arbetsmarknaden i behov även av nyutbildade datatekniker, eller är det ytterligare ett fält där man inte kan komma in på arbetsmarknaden om man inte är sjukt driven med privata projekt eller är helt fantastisk på att sälja in sig?
Och är det stor risk att man blir less på att bara hantera datorer, och dras till fält- eller folkarbete senare ändå?
Men jag har två problem.
1. Det är bara ganska intressant.
Jag har intresse för att vårda människor, men utbildningen har så tung fokus på genusfrågor. Dessutom har jag i princip bara hört att man jobbar ihjäl sig som sjuksköterska, även om man är garanterad jobb. Och det var väl lite för jobbgarantin jag tänkte att det var värt det.
2. Jag måste verkligen lägga mer tid på familjen just nu, och måste avbryta studierna efter den här kursen. Det känns helt enkelt inte värt det att jobba heltid och plugga heltid då jag är borta så mycket från min sambo, som jag älskar så innerligt och som behöver mig just nu.
Men i den här kursen så har jag kommit till insikten att jag gärna vårdar människor (torka bajs är inte så illa i det stora hela ändå), men att jag nog inte vill ha en vardag där jag har människors liv i mina händer.
Så jag kommer hoppa av, och läsa undersköterska på komvux istället då tiderna är helt flexibla. Jag kan plugga medan sambon sover eller går med småbarnet till dagis helt enkelt, och ge henne allt hon behöver resten av tiden, då jag inte jobbar två gånger per vecka.
Men jag har funderat på datateknik istället.
Jag tycker jag har lätt för att lära mig tekniska sammanhang, och det har verkligen noll med etikfrågor att göra då det är döda system det handlar om.
Datorn gör exakt som man säger åt den, och allt handlar om att lära sig befalla den rätt saker i en så effektiv ordning som möjligt.
Tabeller och databaser är fascinerande och intressant.
Hursomhelst vill jag nog läsa datateknik om något år när det i bästa fall är mer öppet för det. Förhoppningsvis mår sambon bättre då, och så har vi hunnit bygga upp en bättre buffert så att jag inte behöver jobba så infernaliskt mycket.
Hur ser jobbmöjligheterna ut efter treårig datateknikutbildning?
Är det helt kört om man inte lyckas landa ett datarelaterat jobb inom ett år, eller ser arbetsgivare med förlåtande ögon på en om man hankat sig kvar på en heltid inom vården efter utbildningen, tills dess att man landar ett relaterat jobb?
Är egentligen inte ute efter karriär som så. Det skulle väl vara kul att kunna klättra upp till 35-40k efter ett tag, men i dagsläget skulle jag vara helnöjd med ett jobb på 28k där jag:
- I bästa fall kan jobba hemifrån ibland.
- Kan vara helt kompetent för min arbetsuppgift, men ändå kan utvecklas i arbetet.
- Kanske sortera och filtrera data.
- Inte behöver behöver göra ett dåligt jobb för att det alltid är ont om tid.
Är arbetsmarknaden i behov även av nyutbildade datatekniker, eller är det ytterligare ett fält där man inte kan komma in på arbetsmarknaden om man inte är sjukt driven med privata projekt eller är helt fantastisk på att sälja in sig?
Och är det stor risk att man blir less på att bara hantera datorer, och dras till fält- eller folkarbete senare ändå?
__________________
Senast redigerad av Bonnatorp 2021-09-10 kl. 22:32.
Senast redigerad av Bonnatorp 2021-09-10 kl. 22:32.