Jobbigast ett halvår in i realtionen?

Jag har märkt en sak som brukar hända mig i relationer och jag undrar om någon annan har upplevt något liknande.

I början av förhållandet är allting frid och fröjd, mycket eufori och snusk etc.

Efter ett år och framåt har förhållandet blivit mer vardagligt, det känns kanske inte lika spännande och pirrigt, med det känns fortfarande bra och jag brukar njuta av vanan och tryggheten istället.

MEN! Runt 6 månader tycker jag generellt att förhållanden känns ganska jobbiga. Det känns som att det har gått tillräckligt mycket tid för att man ska hinna tänka svartsjuka tankar och kanske hinna bråka lite, men inte tillräckligt lång tid för att "långvarigt förhållande"-lugnet ska ha hunnit lägga sig.

Någon annan som upplevt samma sak?

Try åtta år. Då kan det börja svaja ordentligt.

Håller med Empoisonne... 7-8 år blir det jobbigt. Tar man sig igenom det är det ofta bättre än innan. Sen kan det komma en kris igen om en 7-8 år och likadant där... efter varje kris blir det bättre om man hanterar det bra.

Min erfarenhet också. Min längsta relation svajade rejält efter 7-8 år men fortsatte sedan i sju år till. Min näst längsta relation svajade efter 7-8 år (beror lite på hur man räknar - udda och annorlunda relation) och tog slut då.

Ett halvår? Vad tusan?!

Det kan vara väldigt olika men det vanliga är väl att det inträffar efter tre år då det är då många förhållanden tar slut.

Själv upplevde jag inte det du beskriver förrän efter 11 år, eller om det var 13, jag minns inte.

Ett halvår! 🤦‍♂️ Då har du ju knappt hunnit fista henne och få dessa kvinnor som tror att dom inte gillar analsex, precis att vänja sig vid tanken att få en fb-dase rakt upp i sheriffstjärnan. Kom tillbaka om 8 till 10 år din noob.

Jag menar inte att förhållandet blir dåligt, men att det mer är lite jobbigare just då för att sedan bli skitbra igen. Känns lite som en vinterdepression som bara varar i ett par veckor typ...

Kan ni berätta på vilket sätt det skaver i relationen då ? Jag är intresserad i tips hur man kan motverka att det händer ?

Min smärtgräns har hittills varit ungefär 2-3 år

Jag kan tänka mig att det mycket handlar om att vardagen kickar in. Att det sockersöta romantiska lägger sig. Vardagsproblem, barn, problem med barn, jobb, trötthet etc.

Jag tror inte det egentligen är fel att det händer. Jag tänker att om man tar sig igenom det så blir oftast förhållandet bättre. Så har det varit för mig i allafall, och vi taggar 20 år ihop nu.

Håller helt med. Men tror inte ts haft så långa relationer

Vid 6 månader upphör ju nyförälskelsen i värsta fall, men det tycker jag själv mest är ganska skönt. Man blir ju mer eller mindre psykiskt störd av att vara nyförälskad.

I båda mina långa relationer har det handlat om man (båda två) har börjat fråga sig vad man vill med relationen och sitt liv. Vad gör vi nu? Typ så.

Jag har tyvärr inga tips att komma med. Men allt går i cykler. På något sätt. Och ibland kan/vill man ta sig vidare tillsammans. Ibland inte. Givetvis kan man "jobba på relationen". Och sig själv. Men livet händer liksom.