Vuxen man gråter över döende ökenråtta

Tveksam om råtta är något och sörja över. Inte alls säker på att det handlar om empati.
Folk som skaffar tex ormar är i regel autister och det är lite si och så med empati.

Hur stort utbyte har man av en råtta? Inte vet jag. jag skulle inte skaffat ett sådant djur.

Ja alltså, man kan ha mer utbyte av en råtta, än vad gemene man tror. Tamråttan ska vara ett socialt och trevligt husdjur. Som stadsbo anses råttan vara ett sjukdomsspridande skadedjur. Genetiskt är det väl ingen större skillnad på dem.
Den mongoliska ökenråttan liknar mer en ekorre tycker jag, kroppsspråket och sitt kvicka, nyfikna sätt.

Ibland kan sorg komma oväntat, för några år sen begick en sångare, som jag gillade som tonåring, självmord. Jag blev oväntat berörd och grät mig till sängs i tre dagar, det har jag inte gjort över någon annan kändis, varken innan eller efter. Jag hade inte heller ägnat den kändisen en tanke på kanske 5 år så jag blev väldigt förvånad.

Min teori är att jag kunde relatera då jag själv var deprimerad men sörjde att hen inte fått hjälp till skillnad från mig… kanske att det handlar om något du själv går/gått igenom som triggats? För övrigt tycker jag det är fullt normalt att gråta över ett husdjur, även om det är litet.

Jag vet att råttor är social mot varandra, rätt avancerade faktiskt. jag funderar bara över utbytet mellan människa och råtta.

Ungarnas mongoliska ökenråtta blev hastigt sjuk och tynade bort över helgen. Påverkade mig oväntat mycket. Grät när jag förstod att hon inte skulle klara sig och grät ännu mer när hon äntligen somnade in igår. Övriga i familjen var också ledsna men mest påverkad var nog jag. Fick gå undan och gråta en hel del, då jag inte ville att resten av familjen skulle se mig så ledsen.

Ökenråttan, vi kan kalla henne Siri, hade en stor personlighet. Väldigt framåt, helt tam och gillade att klättra på oss. Tål inte att se djur i bur egentligen, så tog ut och satt med henne så gott som varje kväll.

Att sörja förlusten av ett husdjur är egentligen inte konstigt tycker jag, en katt eller en hund, men att förlusten av en liten gnagare slog till med sådan kraft?

Funderade över om jag skulle posta detta i filosofi, då jag även är intresserad av att diskutera händelsen i ett större perspektiv. Har aldrig sörjt eller blivit ledsen över förlusten av något icke-levande, en sak alltså. Tankemässigt skulle jag ge bort alla mina favoritsaker för att få ha kvar just den här ökenråttan en längre tid (bortsett den ekonomiska förlust som skulle drabba övriga familjen på grund av detta). Är absolut en känslig person, men inte mesig.

Det kallas för empati. Du är fullt frisk.



Du är inte som alla andra människor, men du vet redan om det. Ellerhur?

Jag vet att råttor är social mot varandra, rätt avancerade faktiskt. jag funderar bara över utbytet mellan människa och råtta.

Inget fel med att sörja ett husdjur. Man skapar ju ett band mellan dem och sig. Beklagar sorgen, hoppas ni snart får ett nytt djur ni kan älska.

Fullt förståeligt. Det var ju din vän och din vän är nu borta.

Beklagar sorgen, Siri hade nog ett väldigt bra liv med er.