Är inte begreppet ”Narcissism” väldigt paradoxalt?

Älskar verkligen en narcissist sig själv?

Om man genuint tycker om sig själv och finner sin egen person betydelsefull, så är man ju inkännande och lyhörd inför sig själv. Och i den processen krymper såklart egot(som ju bara är en tankekonstruktion, mer eller mindre).

Narcissister kör ju istället över sig själv och andra utifrån identifikation med tankar. Som att de är rädda för att lära känna sig själva på djupet och istället önskar ta kontrollen över sig själva(och andra).

De människor som jag träffat som verkligen utstrålar värdighet och som ger sig själva äkta kärlek är också väldigt lyhörda och ödmjuka inför andra.

Narcissister är ju cyniska och okänsliga både i relation till sig själva och andra. Medan de som har en god relation till sig själva ser hela tillvaron som mer helig, vacker och ömtålig(inklusive dem själva).

Ofta får jag också känslan att det är just narcissister som använder uttrycket om andra.

Det är svårt att begripa begreppet tycker jag. Som att det rymmer en stor paradox på något sätt. Hur tänker ni?

Ehm.. har du ens läst på om narcissism? En narcissist hatar sig själv och känner sig värdelös.

Ja, så har jag också förstått det. Trodde dock inte att det var det som avsågs med ordet? Därav att jag fann det paradoxalt kanske.

Ja, det kanske bara är jag som har en väldigt grund förståelse för ordet. Ser att det används ofta på forumet, så fann det intressant att fundera lite kring.

En narcissist visar utåt något annat och känner något helt annat inombords.

Att kalla folk för narcissist till höger och vänster är ett billigt knep för härskartekniker.

Narcissism är ju en paradox eftersom de ogillar sig själva. Det är pga självföraktet som narcissister trycker ner andra osv för de tror att de på så vis ska bli bättre och större. De är jävligt avundsjuka på dem som är mer lyckade ( snyggare, rikare, utbildade mm ). Min mor är narcissist och hon har alltid varit jävlig mot mig, talat om för mig vad ful jag är etc. För då blir hon snyggare Ordet narcissism kommer nog ifrån deras angelägenhet att synas och höras, ljuset ska riktas mot dem. Det är vidriga människor.....

Det är väldigt svårt att förstå tycker jag. Själva strategin de använder borde de väl genomskåda själva? Att det inte gör dem lyckligare vill säga.

Ta exemplet med din mor tex, hon skulle ju kunna uppleva den angenäma känslan av stolthet istället, genom blodsbandet ni delar.

Istället väljer hon alltså energikrävande avundsjuka och aversion gentemot dig. Jag förstår det inte. Det allvarligaste är egentligen inte det hon gör mot dig, utan mot sig själv. Det är ju självskadebeteende. Hon måste väl se hur kontraproduktiv hennes approach/livshållning är?

Förresten är det ju precis tvärtom, man blir vacker av att se det vackra hos andra.

Jag är ingen expert på begreppet.
Personligen har jag mest tänkt på det som en synonym för "självgod".

Läser jag detta så tycker jag att de flesta punkter inte låter mer konstigt än ett egoistiskt, självgott överklassbarn.

9 official criteria
* grandiose sense of self-importance
* preoccupation with fantasies of unlimited success, power, brilliance, beauty, or ideal love
* belief they’re special and unique and can only be understood by, or should associate with, other special or high-status people or institutions
* need for excessive admiration
* sense of entitlement
* interpersonally exploitative behavior

Man brukar säga att narcissisten inte egentligen känner sig själv.

Narcissisten har ett yttre jag, som är en väldigt uppblåst och grandios bild. Han försvarar denna bild med näbbar och klor.

Inuti narcissisten finns en liten kärna av narcissistens ursprungliga jag. Ömtåligt, väldigt ömtåligt. Men den yttre jagbilden som är väldigt pampig, ”skyddar” det inre, skröpliga lilla jaget.

I mycket sällsynta ögonblick kan narcissisten ”se” och konfronteras med sitt verkliga jag. Och drabbas då ofta av ett extremt självhat förstås.

Då måste narcissisten oftast (snabbt!) bli av med detta obehag. Lösningen är att införskaffa det som kallas ”narcissistic supply” på engelska. Dvs känslomässiga reaktioner, vilket är det som narcissisten ”lever av”. Detta kan narcissisten få i form av antingen positiva reaktioner:

- beundran, dyrkan, komplimanger, kärleksord, ”likes” på sociala medier, beröm i arbetslivet, utmärkelser, osv.

Eller negativa reaktioner:

- T.ex: Partner som skriker/gråter över saker narcissisten gjort (otrohet, lögner osv). Partner som ber narcissisten att sluta upp med hemska beteenden.

Så ja, det korta svaret är att narcissisten vanligen beundrar sig själv, sitt ”ytliga jag”. Men i korta ögonblick kan se sitt verkliga jag, och då drabbas av (tillfälligt) självhat.

Håller med!

Ordet ”självgod” är också klurigt tycker jag. En person som är verkligt god mot sig själv är ju inte provocerande. Det vi uppfattar som självgott är istället någon som har för stort ego för att ens känna in och vara lyhörd mot sig själv. Vilket leder till att hen även behandlar andra illa.

Egot(om det är för stort) ställer till mycket besvär upplever jag. Intressanta saker att fundera på.

Låter som genomsnitts svensken.

Håller inte med om att det har nån korrelation med att man behandlar andra illa.

4 av 5 som jag skulle kalla självgoda är snälla mot andra men skryter bara för mycket.

Ett klassiskt exempel där ordet "sjävgod" droppats på TV var kanske Stjärnorna på Slottet när Morgan Alling och och Claire Wikholm satt på en middag och Morgan pratade om alla som gått bra i hans karriär och Claire sa "du pratar mycket om hur bra allt går, du fick privatflyg och så vidare. Jag tycker du är lite självgod". Morgan uppfattade nog många som hur snäll som helst mot andra men kanske lite skrytig.
Claire uppfattade man som lite av en ragata som kan behandla folk illa, bra på att trycka dit folk, men samtidigt inte direkt självgod.

Ni har nog missuppfattat den verkliga betydelsen av ”narcissist”. Det innebär narcissistisk personlighetsstörning (obotligt) och är en mycket farlig personlighetsstörning att råka i lag med, särskilt om man hamnar i en nära relation med dem, såsom partner eller förälder.

Deras ”offer” får ofta gå många år i terapi, för att läka de psykiska skadorna som den personlighetsstörde narcissisten åsamkar.

Det handlar inte om att ”vara lite självgod”, det handlar om helt andra saker, när det rör sig om en verklig narcissist. De saknar helt empati, samvete och ånger. Och förgör andra människor psykologiskt…

Edit: de älskar ingen och är ej heller kapabla till kärlek. De älskar ej heller därmed sig själva. Men de beundrar sig själva.