Citat:
Ursprungligen postat av
Amiron
Det fetade: Det finn en hel drös av dessa individer som inte håller ilskan inom sig, utan blir aggressiva och utåtagerande när de får nobben. Så jag har full förståelse om kvinnorna inte öppet avvisar friaren, de är helt enkelt rädda för hans reaktion. De flesta människor har en välutvecklad "radar" för sådant här, och det gäller specifikt kvinnor.
En av de möjliga orsakerna till detta (bortsett från ev diagnoser) är att samhället i stort numera är egocentrerat och det får till följd att dessa manliga individer är så pass fokuserade på sina behov att de helt enkelt missar kvinnans signaler om att hon är ointresserad. vilket ger det bryska uppvaknandet när kvinnan i fråga hittar någon som ser henne som person och inte något som skall utnyttjas för att tillfredställa behov.
Absolut finns det såna människor också, men upplever att de flesta nice guys oftast knyter näven i fickan eller ventilerar utbrottet via telefonen på nån chatt-app.
Yes, det mycket säkrare för tjejerna att göra en ”mjuk diss”, som typ de klassiska vi får se, jag hör av mig när jag får tid över, är upptagen en period fram och liknande och hoppas att det rinner ut i sanden än att säga rakt av nej inte intresserad, tack o adjö. Det negativa med det däremot är att många killar inte fattar vinken utan de flesta fortsätter vara på och frågar för 2a, 3e och 10e gången.
Ang sista stycket så skulle jag (förutom diagnoser då) skylla mest på bristande erfarenhet, eller rakt av 0 erfarenhet öht. Det blir en ond spiral som är sjukt svår att bryta. Om jag tar mig själv som exempel så hade jag bokstavligen 0 erfarenhet av tjejer fram tills typ 2an i gymnasiet då jag började interagera med dem mer. Under hela mellanstadiet och speciellt högstadiet var alla taskiga mot mig, tryckte ner mig och garvade åt mig. Jag har helt ärligt talat ingen aning om varför. Jag höll mig till mina 2 kompisar och gjorde inte så mycket annat, ändå ogillade de mig. De var snälla mot mina kompisar men av nån anledning hade de något emot mig. Bara en av alla började bli schyst och öppen mot mig efter ett bra långt tag, men alla andra och speciellt min allra första crush som var värst tryckte ner mig. Sånt sätter djupa spår i huvudet och hjärnan börjar associera tjejer med negativitet och rädsla. Där börjar spiralen som leder till i princip 0 interaktioner med tjejer —> ingen erfarenhet —> man hamnar många år efter i den biten av social kompetens —> det blir tuffare ju äldre man blir —> man har ingen aning öht hur man bär sig åt eller var man ska börja förutom att vara snäll och hoppas att tjejen ska inse hur snäll och bra man är.
Jag var 16-17 när jag för första gången fick erfara att tjejer faktiskt kan vara snälla och öppna mot mig, alla tjejer är trots allt inte ute efter att trycka ner mig. Det tog dock tid att släppa loss ordentligt, sen var det en lååång inlärningsperiod att fatta hur det där med attraktion och sex funkar, det funkar inte att bara vara snäll och sånt.
Alla behöver givetvis inte ha hamnat efter med tjejerna av samma anledning, men upplever att de av nån anledning hamnat snett socialt och inte har interagerat med tjejer och sen har de hamnat längre och längre ifrån och/eller ej haft någon att visa dem hur man ska göra.
O det brukar stämma att det är så när man lärt känna honom lite mer. Jag känner ju även folk över 30 med asperger som bor hos sin mamma o inte heller har utseendet till sin fördel... 