Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Fast hade väl varit bättre om platsen varit helt ren, då hade ju man ju inte 100% säga att H försvann så pass nära hemmet?

Jo det troligt, men som sagt varför inte ta med skorna?

Det fattar inte jag heller! Jag såg bilden på sandalerna och det är ju lätt hänt att såna glider av, men som du skriver, varför inte ta med sig dom också? Lika lätt att kasta in dom i bilen som i buskarna och smartare om man inte vill lämna spår

Jag citerade inlägg av några användare lite på "random" bara för att ni inte ska missa att jag skriver.

Jag hoppas verkligen att "Hanna" inte läser den här tråden, för med det språket och den attityden som Kromcom uppvisar, skulle hon garanterat ångra sig att hon överhuvudtaget sa något från första början! Dessutom är "Hanna" inte på något sätt unik när det rent generellt gäller att "inget säga/göra". Men: Det som alla i tråden verkar förbise är att "Hanna" har sagt att när bråket tystnade, trodde hon att ungdomarna hade blivit sams igen och att de sedan åkte iväg (notera just åkte iväg!). Jag tror att det var just det där sista om att allt verkade ha lugnat ner sig, som fick "Hanna" att släppa hela grejen då på natten.

Sedan måste vi ställa oss nästa fråga: Hur stor är sannolikheten att alla bråk mellan ungdomar skulle urarta i ett mord 1992 (idag är ju läget ett annat ...)? Det var orimligt att tro att allt tjafs som man har hört och hörde skulle leda till något så allvarligt. Det är lätt för oss att sitta här 29 år senare och "veta hur Hanna skulle ha gjort" bara för att vi har facit i hand! Tänk om jag skulle ha ringt polisen varje gång som jag har hört bråk ... - ja, då hade jag väl fått ringa flera hundra gånger vid det här laget (och helt i onödan, dessutom). Så funkar ju inte heller att hålla på. Jag tycker att vi måste behandla "Hanna" med respekt utan att döma henne, och inte sitta här och (oförskämt) veta allt bäst i efterhand! Däremot kan och ska vi dryfta själva sakinnehållet.

Vidare: Det tjänar inget till att börja klyva hårstrån om "i exakt vilken sekund" Hanna hörde just det eller just det när hon precis hade kommit ut. Avståndet från dörren till gång-/cykelvägen är ju bara typ 35 meter. Bättre att bara tänka att "Hanna kom ut och hörde bråket" = bråket pågick alltså redan när "Hanna" kom ut.

Det som däremot styr vårt sätt att spekulera om tiden ligger snarare i vilket typ av femminutersintervall som "Hanna" kom ut i.

* "Hanna" ut 02:10: Då kan Helena knappast ha gått (hela vägen) - såvida hon inte började gå hem redan före 02:00 - men det verkar ju inte vara fallet. Här måste skjuts gälla!
* "Hanna" ut 02:15: Då kan Helena ha hunnit att gå (hela vägen), även om det blir tajt.
* "Hanna" ut 02:20: Då kan Helena lätt ha hunnit att gå hela vägen, men hon kan självklart ändå ha fått skjuts i någon utsträckning.
* "Hanna" ut mellan 02:15 och 02:20, låt oss säga 02:17: Då kan Helena lätt ha hunnit att gå hela vägen, men hon kan självklart ändå ha fått skjuts i någon utsträckning.

Som sagt: Jag har gått sträckan fyra gånger - två gånger i vardera riktningen - och jag gick sträckan i ett högst normalt tempo på strax under 13 minuter. Vägen som jag tog sett från stan var över torget, ner vänster på Österlånggatan efter Knallen-huset, höger på Kungsgatan, Marieholmsbron, Marieforsleden fram till där vägen 1992 gick ner till Ekudden (idag är det gång-/cykelväg där), ner mellan de nya villorna utmed gång-/cykelvägen, utmed Ekuddenvägen och sedan in i Kohagen där skogsstigen gick in. Notera alltså att jag inte genade ner bakom de gamla, röda villorna!

Det verkar som att "Hanna" själv placerar sig som "ut" i intervallet 02:15 till 02:20, och följaktligen "in" i intervallet 02:20 till 02:25 - om hon nu var ute så länge som fem minuter. Jag tror att "Hanna" var ute kortare tid, eftersom människor har en tydlig tendens att tro att mer tid har förflutit än vad som faktiskt var fallet. Själv skulle jag nog tipp på att "Hanna" var ute två till tre minuter.

Det här inlägget blev längre än vad det var tänkt att bli, men i huvudsak låg mitt fokus i de två första styckena.

Det var ju fler prylar borta vid lekplatsen. Säkerligen resultat av en eller två panikslagna GMs som bara ville bort, fort som fan.

Ärligt talat tror jag dessutom att GM inte var speciellt smart, men en jäkla tur hade han eller dom.

Men varför slänga iväg skorna, istället för att ta med sig dem?

Kanske för att förvilla genom att flytta fokus till ett annat ställe där överfallet inte hade skett?

Om vi antar att skorna är villospår så kan Skaraborg2 ha rätt. Ett annat alternativ är att förövarna är rädda att de blivit iakttagna med Helena. De kan då placera ut saker långt från Ekuddenvägen och hävda att de släppt av henne där och vinkat hej då.

Jag har själv varit inne på att det skulle röra sig om villospår.

Jag tycker dock att man skall beakta hur sakerna återfanns. Skorna bedöms vara kastade åt sidan men trots att skorna var kastade åt sidan så hittades en av skorna först. Jag vet inte när ringarna hittades, dvs vilken dag, men jag skulle tro att det faktum att ringarna inte hittades samtidigt som första skon visar att materialet faktiskt inte legat öppet någonstans. Om saker är utplacerade som villospår, borde de då inte ligga mer öppet?

En helt motsatt teori är att förövaren/na helt enkelt vill försvåra upptäckten av brottet. Om de är rädda att de iakttagits med Helena kan det vara en fördel att det blir svårare för polisen att fastställa när brottet inträffat.

Ringar och cerat har påträffats inom samma begränsade område vid lekplatsen. Jag tror Leif GW har rätt i att de fallit ur ryggsäcken. Jag tror dock att Leif GW har fel om varför Helena inte bar ringarna. Han utgår från sitt eget blodtryck om menar att Helenas fingrar svullnat. Jag tror snarare tvärtom. Vissa äldre foton på Helena visar att hon är rätt så plösig men på de sista fotona är hon tämligen slank. Ringarna kan helt enkelt ha blivit aningen för stora. Jag har själv samma problem med en ring, jag bär den av uppenbara skäl men är rädd att den skall trilla av och tar därför gärna av mig den när jag inte känner att jag behöver ha den på. Samtidigt känner jag mig inte så trygg i min nya vikt att jag vill låta förminska ringen, vilket ju har en viss förstörande effekt.

GM, han/dom, var nog stressade utav bara h-v, de ville nog bara bort från området fortare än kvickt då blev det väl en del slarv o hafs över försöken att sopa igen spår, logiskt tänkande är nog bortsopat.

Ja det är mycker märkligt.
Sen i 5 min? Illskrik! ( om rätt citerat? )
Varför gick hon inte mot skriken med hunden?
Eller gick in och ringde polisen?

[b] Jag tror att "Hanna" var ute kortare tid, eftersom människor har en tydlig tendens att tro att mer tid har förflutit än vad som faktiskt var fallet. Själv skulle jag nog tippa på att "Hanna" var ute två till tre minuter.

Ja precis, och ringarna m.m såg dom garanterat inte mitt upp i all stress. GM kanske inte var så smart men medhjälparen kan ju ha varit det.. känslokall och smart nog för att veta hur man dumpar ett lik på bästa sätt. El som du skriver, bara en jäkla tur!

Men tankenärvaro fanns att slänga iväg skorna?

Man kan så tycka men att förflytta intresset till ett helt annat område var i s f nog ingen dum idé med tanke på att fallet har förblivit ouppklarat.