Stunder när ni varit nära att eller har kissat på er i vuxenålder

Ibland kan det ju bli extremt kissnödigt vid helt olämpliga tillfällen. Så här delar vi med oss av våra jobbigaste(roligaste ) tillfällen då det har varit nära eller hänt.

Att man har kissat på sig i vuxen ålder eller varit extremt nära. Hur uppenbarade sig situationen ? Hur steg paniken? Hur blev lösningen ?

Senast exemplet för mig var för 5 minuter sen påväg till jobbet. På vägen till tunnelbanan kände jag att känslan började komma. Tänkte äsch lär väll kunna hålla mig är ungefär 35 min till jobbet.

Pallade inte vända om i regnet hem. Men såklart efter 3 stationer blir man sådär panik kissnödig. Insåg snabbt att finns ingen chans att jag klarar det till jobbet ( hade gymmat innan då dricker man ju extra mycket vatten så kan ju gå fortare då att bli kissnödig).

Som tur byter jag ändå vid T-centralen och där finns ju betaltoaletter. Men tänkte om de varit avstängda hade jag fan inte vetat vad jag skulle göra. Skulle jag snabbt försökt hittat något avskiljt ställe och fått kissa utomhus helt enkelt. Så situationen löste sig.

Händer ju ibland när man är påväg från stan eller sitter kanske på bio och man blir extremt kissnödig. Så inte första gången.

Era värsta /pinsammaste /jobbigaste exempel. Har ni kissat på er i vuxen ålder , det värsta tillfället och var ni då nyktra eller påverkade. Vore ju extra pinsamt att göra det nykter.

Har ni några tips /tricks när situationen uppstår? Olämpligaste tillfällena ni har blivit extremt kissnödiga?

Har aldrig hänt, har dock varit så pissnödig att det känns som att blåsan ska sprängas. Var på väg till jobbet och hann inte gå på toa hemma och tänkte att jag lika gärna kan hålla mig och göra det där. Sedan var både buss och tunnelbana kraftigt försenade, och jag blev mer och mer pissnödig. När jag kom till närmaste betaltoaletter var de avstängda (min vanliga tur) så jag fick vänta ända tills jobbet i alla fall. Var kraftigt pissnödig i långt över en timme, tror inte jag var alltför långt ifrån att blåsan faktiskt skulle sprängas

Händer tyvärr lite titt som tätt numera.
Njurarna börjar tröttna rejält för mig.
Ännu har ingen "olycka" skett, men jag måste tacka nej till uppdrag som är för långt bort.

Hade en helt fruktansvärd upplevelse i Paris. Det var under en period där jag inte hade pengar, men en familj jag kände tog med mej till Disneyland (jag vet! Sjuk tur!) Problemet för mej var att jag hade så oss lite pengar att jag inte ens hade råd med vatten. På hotellet vi bodde + Disneyland kostade en halvliter vatten 35kr. Jag hade nån hundring som behövde räcka över 5 dagar 😅 Alltså drack jag inte ens en halvliter per dag.

Dag 3 tog vi tåg från disneyland in till Paris och familjen bjöd mej på middag. Under middagen fick jag så mycket vatten jag ville och jag drack tills jag mådde illa. När vi var klara hade jag ett snabbt toabesök, men redan knappt 100 meter senare blev jag paniknödig igen. Jag ville vända tillbaka, men familjen blev less på mej. Dom sa:
”Du har just varit på toa, du klarar dej!”
”[svärdotters namn] har inte heller så mycket pengar, men hon klagar inte!”

Jag hade skuldkänslor så jag följde med. När vi sedan gick på tåget tillbaka mot hotellet kände jag att jag hade några få minuter på mej att hitta en toa innan det helt enkelt bara skulle börja rinna. Så, likt en kissnödig actionhjälte slängde jag mej ut genom tågdörren trots att den redan börjat gå igen. Familjen skrek efter mej, men jag flydde in mot tågstationen i jakt på en toa. Jag hittade ingen. Till sist sprang jag in på en affär, gråtandes, med händerna på magen och sa ”Pleeeeease.”
Mannen där frågade om jag var gravid och jag typ: ”JAAAAAA!!” eftersom jag var rädd att annars inte få använda en toa.

Trots att jag inte sa toa så drog han med mej till en allmän toalett på stationen. En kvinna jobbade där inne och hon började genast skrika på mej när jag försökte ta mej in. Jag var så desperat att jag kastade på henne min plånbok och sa: ”Ta vad du vill!” På svenska 🤣 Sen flydde jag in på toan, kissade, kräktes, grät… och letade mej tillbaka till hotellet.

På vägen träffade jag mannen i familjen som bjudit mej på resan. Han hade gått av tåget för att leta mej. Trodde att alla skulle vara arga och det var dom tills jag kräktes igen.

Jag åker aldrig mer till Paris.

Hände mig en gång, pissade ner mig fullständigt.

Jag hade ett par långa träningsbyxor som jag alltid hade på mig när jag var ute och joggade. Efter ett tag gick resåret i dom sönder och jag kunde inte springa i dom, fick stanna hela tiden och dra upp dom. Jag är inte så händig vad det gäller att sy och sånt, men lyckades i alla fall fixa ett provisoriskt resår av ett par ihopknutna skosnören som jag lirkade in där det tidigare resåret satt. Tyckte inte byxorna satt bra ändå och knöt dom alltid riktigt hårt när jag skulle ut och springa. Eftersom jag inte hade kortat ner stumparna från skosnöret så knöt jag alltid dubbelknutar för att slippa ha ändarna slängandes när jag joggade.

En regnig dag så blev jag extremt kissnödig när jag var ute och joggade så jag svängde av vägen för att lätta på trycket. Problemet var att min dubbelknut satt stenhårt och jag kunde inte få av mig byxorna. Jag stod där och fipplade i panik samtidigt som jag joggade på plats med höga knän. Tillslut gick det inte längre och jag pissade ner mig totalt, men jävlar vad skönt det var.

Jag bara stod där med armarna rakt ned efter midjan och pissade ner mig samtidigt som jag kollade åt sidorna för att se om någon såg vad tusan det var jag höll på med. Ingen såg nåt så jag vände på klacken och kutade hemåt med en jävla fart.

Jag hade tur som var ute när det regnade för annars hade folk tittat snett på mig där jag kom med helt dyngsura byxor framtill.

Jag skulle in på en jobbintervju i en grannstad och jag skulle ta bussen. Först skulle jag ta en buss in till resecentrum i hemstaden. Jag hade som vanligt druckit både mjölk, yoghurt, juice och ett par rejäla muggar kaffe på morgonen och började redan känna mig rätt kissnödig när jag gick ombord på lokalbussen. Nåväl, jag skulle ha gott om tid, dryga 25 minuter, att gå på toa när jag kom fram till resecentrum, så jag var inte ett dugg oroad.
Lokalresan skulle bara ta 20 minuter, men bussen blev påkörd mitt inne i en rondell när vi var halvvägs framme, så bussen blev försenad. Så pass försenad att jag var tvungen att springa för att hinna med expressbussen. Något toabesök hanns alltså inte med – men jag var ändå inte oroad eftersom jag inte var akutnödig och bussresan bara skulle ta en dryg timma – och jag var bra på att hålla mig.
Några minuter in på bussresan var läget annorlunda. Jag började bli ordentligt kissnödig och efter ytterligare några minuter började jag inse att det skulle bli svårt att hålla mig de dryga 50 minuter som var kvar av resan. Svårt, men alls inte omöjligt.
Efter ytterligare några minuter var läget verkligen akut. Och ingen toa fanns det på bussen. Jag hade aldrig känt mig såhär kissnödig tidigare och kunde inte längre sitta still och jag kände hur folk tittade på mig. Jag började inse att det här kunde sluta illa. Riktigt illa. Någonting måste hända, så jag tog mod till mig och gick fram till chauffören och berättade om min belägenhet och bad honom stanna. ”Tyvärr”, var det svar jag fick, så jag fick gå tillbaka till min plats och försöka härda ut.
Jag försökte fokusera på annat, men det blev allt svårare allt eftersom trycket i blåsan steg och trängningarna ökade. Vid det här laget var min situation nog rätt uppenbar för mina medpassagerare.
När lite drygt en halvtimme återstod av resan var jag helt kallsvettig och händerna darrade. Jag lyckades ändå, på något vis, att knipa – och jag tänkte för mig själv att det kan gå, det måste gå, det är ju bara en halvtimme kvar. Några minuter senare kom en trängning som var starkare än någonting som jag upplevt dittills och det var med yttersta möda som jag lyckades hålla kisset tillbaka.
Vid detta läge kom trängningarna allt tätare och starkare och ackompanjerades dessutom av en outhärdlig sveda. Sedan kom ytterligare en våg av trängningar och jag lyckades inte riktigt hålla det tillbaka. Jag kissade på mig för första gången sedan jag var ett mycket litet barn. Inte mer än några droppar, men fullt tillräckligt för att jag skulle sköljas av en våg av skam. Nu var det bara lite drygt tjugo minuter kvar av bussresan, men vid varje våg av trängningar kissade jag på mig några droppar.
Jag var fortfarande fullt besluten att klara mig från någon synlig olycka. Det fick bara inte hända! Jag hade ju en anställningsintervju inbokad som jag inte fick missa. För att inte tala om skammen! Den skulle jag inte kunna leva med. Ungefär då kom en våg av trängningar som fick alla tidigare att förblekna. Denna trängningarnas urmoder kunde jag inte slippa undan eller tränga undan. Nu var det inte längre tal om några droppar – nu kissade jag verkligen på mig! Efter någon sekund lyckades jag knipa – men nu hade jag en väl synlig fläck, stor som ett mariekex, framtill på jeansen. Jag kände även att rumpan blev varm, så det blev säkert en fläck baktill också. Skammen jag kände vid det här laget var fruktansvärd. Det kändes som om hela bussen tittade på mig.
Jag tänkte i alla fall att nu kan det inte bli värre – nu måste ju trycket i blåsan ha minskat och fokus nu blir att snabbt hitta en toalett när vi är framme, där jag kan kissa färdigt och sanera byxorna. Jag skulle utan problem hinna till jobbintervjun – skämmas fick jag göra senare.
Precis när jag tänkt detta, kommer det en trängning som till och med fick trängningarnas urmoder att förblekna. Nu gick det inte att hålla emot kisset alls, hur jag än försökte knipa. Jag kände hur kisset spred sig mellan benen och ned i sätet och fläcken framtill blev allt större.
När jag äntligen fick stopp på flödet var allt försent. Byxorna helt nerkissade. Bussätet helt nerkissat. Min stolthet helt nerkissad. Helt nergjord. Kände mig som en mycket liten människa. Skammen var desto större.
En stund senare var bussen framme. Jag lät de andra passagerarna lämna bussen innan jag gick av. Starkt rodnande berättade jag för chauffören om min olycka – han var mycket förstående och sa att detta händer rätt ofta på den här sträckan.
När jag gick av bussen var det en tjej som väntade på mig utanför och ville trösta mig. Hon sa att hon sett min kamp från början till slut och att hon kände igen sig – hon hade själv varit med om samma sak på samma buss några månader tidigare. Visst värmde det – men det tog lång tid innan jag kunde tänka tillbaka på händelsen utan att känna skam och misslyckande.

Men fick du jobbet?!

Jodå! Visst fick jag jobbet - men jag fick boka om intervjun och skyllde på att jag varit med om en olycka (vilket iof var sant)....

Vilken jävla story, lider med dig. Skönt att det ändå slutade lyckligt

Jag har drömt att att jag står på en toalett och ska kissa. Något känns fel men till slut gör jag det jag ska för att vakna och inse att jag ligger i min nerpissade säng.

Hänt typ två gånger i vuxen ålder.

Har nog aldrig varit nära att pissa ner mig i vuxen ålder. Att skita ner mig har jag dock varit nära ett par gånger.

Vi män har ju en fördel i det här fallet. Det är nästan alltid bättre att hala fram slangen och låta det rinna än att pissa ned sig. Inte alltid så populärt hos omgivningen, men man har ju liksom inget val. Till slut kommer det vare sig man vill eller inte, det måste alla förstå. Nr2 är värre, man kan ju inte gärna sätta sig och skita i rännstenen eller i en avloppsbrunn.