Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Fy f-n vad jag skulle skämmas och ha ångest om jag vore "Hanna". Förstår mig inte på henne alls. Hon borde som minst ha ringt polisen direkt när hon hörde det där hon säger att hon hörde. Och inte kom hon ihåg det dagen efter när polisen knackade dörr heller.

Otroligt att hon har kunnat med att uttala sig i tidningen dessutom.

För h-e människa!

Det kanske borde använts hypnosterapi på vittnena för att minnas rätt.

Hanna bodde på Vikignavägen 8, dvs huset längst in på vägen till höger. Cykelvägen ligger i kant med trädgården.

Jag tolkar henne som att hon hör bråk när hon kommer ut och skrik när hon kommer till cykelvägen.

Edit: Problemet är bara det att när man måste anta för att polisprotokollet är dåligt så kan ens antagande vara helt fel...

Nix. Och även nu när det har nämnts hundratals gånger så vet fortfarande ingen (med möjligt undantag av Sockerhals) vem det är eller hur han är. Snacka om att gå under radarn!

Människan fungerar många ggr som att .. jag vill inte bli inblandad och jag sköter mig själv och skiter i andra . Om du minns Malin som blev mördad på kyrkogården i Göteborg , en man som var ute och gick såg överfallet när Malin i principen blev strypt . Han stog kvar en stund och skyndade sig hemåt ! På morgonen berättade han för frun vad han hade sett , hon blev galen och ringde polisen drygt 11 Tim efter händelsen . GWPerson kom jag ihåg vad galen på vittnet och menade att med stor sannolikhet hade Malin överlevt och gubben hade skrikit eller sprungit ner på kyrkogården ? Men istället står han och ser detta kniper för frun stället för att gjort det rätta … skrikit för att uppmärksammat gärningsmannen att han hade blivit upptäckt . Ibland så är sköt dig själv skit i andra ett bevis på människans dumhet.

Sedan ska man nog tillägga att detta förmodligen har gått väldigt fort och Helena hann kanske inte reagera så mycket . Finns de som blivit överfallen att de inte hunnit skrika eller försökt komma fri . Tänkte bla. på Haga mannen där överfallen skedde fort och offren tordes inte skrika på hjälp eftersom de blev hotade .Förmodar att just hot i detta läge är vanligt när en person blir överfallen utomhus och att bli upptäkt är relativt stort . Man törs helt enkelt inte skrika 😕

Håller med till 100%!!
Det är helt ofattbart!
Men otroligt nog har man ju hört liknande berättelser i andra brottsfall.
Självklart borde hon ringt Polisen direkt.
Hon hade kanske kunnat hjälpa till att lösa allt där och då...
Hennes beteende får en att undra: var det vanligt att höra bråk och skrik i den trakten -92??

Jag citerade inlägg av några användare lite på "random" bara för att ni inte ska missa att jag skriver.

Jag hoppas verkligen att "Hanna" inte läser den här tråden, för med det språket och den attityden som Kromcom uppvisar, skulle hon garanterat ångra sig att hon överhuvudtaget sa något från första början! Dessutom är "Hanna" inte på något sätt unik när det rent generellt gäller att "inget säga/göra". Men: Det som alla i tråden verkar förbise är att "Hanna" har sagt att när bråket tystnade, trodde hon att ungdomarna hade blivit sams igen och att de sedan åkte iväg (notera just åkte iväg!). Jag tror att det var just det där sista om att allt verkade ha lugnat ner sig, som fick "Hanna" att släppa hela grejen då på natten.

Sedan måste vi ställa oss nästa fråga: Hur stor är sannolikheten att alla bråk mellan ungdomar skulle urarta i ett mord 1992 (idag är ju läget ett annat ...)? Det var orimligt att tro att allt tjafs som man har hört och hörde skulle leda till något så allvarligt. Det är lätt för oss att sitta här 29 år senare och "veta hur Hanna skulle ha gjort" bara för att vi har facit i hand! Tänk om jag skulle ha ringt polisen varje gång som jag har hört bråk ... - ja, då hade jag väl fått ringa flera hundra gånger vid det här laget (och helt i onödan, dessutom). Så funkar ju inte heller att hålla på. Jag tycker att vi måste behandla "Hanna" med respekt utan att döma henne, och inte sitta här och (oförskämt) veta allt bäst i efterhand! Däremot kan och ska vi dryfta själva sakinnehållet.

Vidare: Det tjänar inget till att börja klyva hårstrån om "i exakt vilken sekund" Hanna hörde just det eller just det när hon precis hade kommit ut. Avståndet från dörren till gång-/cykelvägen är ju bara typ 35 meter. Bättre att bara tänka att "Hanna kom ut och hörde bråket" = bråket pågick alltså redan när "Hanna" kom ut.

Det som däremot styr vårt sätt att spekulera om tiden ligger snarare i vilket typ av femminutersintervall som "Hanna" kom ut i.

* "Hanna" ut 02:10: Då kan Helena knappast ha gått (hela vägen) - såvida hon inte började gå hem redan före 02:00 - men det verkar ju inte vara fallet. Här måste skjuts gälla!
* "Hanna" ut 02:15: Då kan Helena ha hunnit att gå (hela vägen), även om det blir tajt.
* "Hanna" ut 02:20: Då kan Helena lätt ha hunnit att gå hela vägen, men hon kan självklart ändå ha fått skjuts i någon utsträckning.
* "Hanna" ut mellan 02:15 och 02:20, låt oss säga 02:17: Då kan Helena lätt ha hunnit att gå hela vägen, men hon kan självklart ändå ha fått skjuts i någon utsträckning.

Som sagt: Jag har gått sträckan fyra gånger - två gånger i vardera riktningen - och jag gick sträckan i ett högst normalt tempo på strax under 13 minuter. Vägen som jag tog sett från stan var över torget, ner vänster på Österlånggatan efter Knallen-huset, höger på Kungsgatan, Marieholmsbron, Marieforsleden fram till där vägen 1992 gick ner till Ekudden (idag är det gång-/cykelväg där), ner mellan de nya villorna utmed gång-/cykelvägen, utmed Ekuddenvägen och sedan in i Kohagen där skogsstigen gick in. Notera alltså att jag inte genade ner bakom de gamla, röda villorna!

Det verkar som att "Hanna" själv placerar sig som "ut" i intervallet 02:15 till 02:20, och följaktligen "in" i intervallet 02:20 till 02:25 - om hon nu var ute så länge som fem minuter. Jag tror att "Hanna" var ute kortare tid, eftersom människor har en tydlig tendens att tro att mer tid har förflutit än vad som faktiskt var fallet. Själv skulle jag nog tipp på att "Hanna" var ute två till tre minuter.

Det här inlägget blev längre än vad det var tänkt att bli, men i huvudsak låg mitt fokus i de två första styckena.

Jag har alltid trott att hon drogs in i bilen, efter att hon slagits medvetslös.
På den tiden, Helena skriker och bildörren stängs, finns inte tid att strypa någon.
Om vi nu ska tro Hanna?
Men jag tror definitivt mer på henne än de som sitter här i tråden och snickrar ihop en massa obegripliga scenarion.
Varför han/de åkte tillbaka igen, kan bero på at de tappade något personligt?
Eller skulle han/de dumpa skorna, fast der förstår jag inte riktigt motivet till?
Det där med påkörd tror jag definitivt inte på.

Ja det är mycker märkligt.
Sen i 5 min? Illskrik! ( om rätt citerat? )
Varför gick hon inte mot skriken med hunden?
Eller gick in och ringde polisen?

Hade jag varit hans fruga hade jag tagit ut skilsmässa direkt!
Han vågade alltså inte ens skrika?
Vilken jävla idiot!

Tack du allmänt hemska människa, jag vet det där att hon skyllde på att hon trodde det hade lugnat ner sig.

Vet vad jag själv skulle ha gjort i det läget. Har larmat ett antal gånger genom livet, när det har behövts. Kan komma på fyra gånger i alla fall och då har det inte varit något sådant här illa riktigt, bara illa och har behövts tillkallas polis. (Lever tryggt Svensson-liv om någon undrar.)

Jag struntar fullständigt i "Hannas" känslor när det gäller det här. Urdåligt av henne!