Citat:
Ursprungligen postat av
Sculley
“Hanna” hade ju 2-3 år tidigare hört Helena ropat på sin hund, så vi kan nog vara säkra på att det var Helena hon hörde skrika.
Kompletterande vittnesförhör 8 juli 1992
Hon sammankopplar skriket med att detta måste vara Helena Andersson. Hon gör detta därför att för cirka 2-3 år sedan så var hon tillsammans med Helena Andersson ute och rastade sin hund. Helena Anderssons hund, en spets, kallades Nita. Helena Andersson hade då ropat ett flertal gånger efter hunden. X sammankopplar därför Helena Anderssons rop efter hunden med det skrik hon hörde under söndagsmorgonen den 14 juni 1992.
Precis, och därför borde hon ha haft Helenas röst i "färskt" minne... 🤔 Eller kanske inte... 🤔
Inte heller meningen som Helena (?) uttalade väckte en klocka hos "Hanna" direkt. Om hon nu inte kände igen den som skrek direkt, borde hon inte ha kopplat rösten som uttryckte meningen på en gång, när hon hört allt och var på väg in efteråt: "Det var ju Helena som sade det där. Det var liknande den röst som skrek."
Dessutom borde väl rop på en hund inte vara av samma kaliber som ett eventuellt "dödsskrik"?
OBS! "måste vara". Måste det ha varit Helena eftersom hon var försvunnen, eller "var" det Helena eftersom hon kände igen Helenas röst?
Jag VILL tro på "Hanna", men det är så mycket som jag inte får ihop.