Ni som är evigt ensamma, hur gör ni?

Frivillig/ofrivillig ensamhet är två olika saker.
Ofrivillig ensamhet skapar negativ stress.
Frivillig ensamhet skapar också stress men inte på samma sätt, du har ändå alltid möjligheten att vara ihop med någon, du ser ju trots allt bra ut och är smart, men du vill värna om din självständighet och inte vara en slav under andras vilja. Ja, det där är komplicerat, kanske vill man helt enkelt ha kvar sin frihet och inte känna sej bunden med massa krav på sej, kanske ett i-landsproblem.
Jag själv kan tänka mej att vara särbo, träffas när båda känner för det, ett kravlöst förhållande där båda tar hänsyn till den andre på ett förstående och fint sätt.

Felpost fel ämne. Mod får gärna ta bort

Försöker sysselsätta mig och tänka på annat då jag tror jag tillhör den skara ensamma män som när allt summerat inte mår optimalt under rådande tillvaro. Nu kanske begreppet ensam i sammanhanget går att definiera på olika vis - jag har familj (i meningen syskon och föräldrar) så inte helt allena i den bemärkelsen - men nära vänner försvann runt 30-strecket när många bildade egna familjer och försvann in i den svängen på heltid.

För några år sedan när ensamheten började leta sig in i livet bejakade jag den - ändå rätt introvert lagd. Kändes skönt att inte känna sig tvingad haka på saker (vilket jag oftast gjorde) jämt, kändes som en befrielse när dåvarande vänner började få fullt upp med att byta blöjor istället för att dra med en på äventyr, men med åren så har jag märkt av hur denna "lyx" inte skimrar lika mycket längre som den en gång gjorde.

En fet jävla holk och en Biteline-pizza

Jojo, men vad är syftet med att spara spara spara och vad ska du spendera det på om du är själv?

Ont: så tror jag att många som gör inlägg här på flashback är arbetslösa/sjukskrivna som är ensamma och gör trådar och klagar på det. Dom hade mått bättre med ett heltidsjobb. Har man ett heltidsjobb så orkar man nästan inte umgås med folk på veckodagarna, detta sparar man till helgerna och då vill man nog helst vara själv för att få lite egentid.

Vad driver ensamvargarna. Jobbar på kontoret sedan hem till ett tomt hus eller tom lägenhet. Kolla på ensam mamma söker som bara smetar på ännu mer hur ensamheten tär på en. Sedan är en jobbvecka avklarad och ensamheten ska knäckas på helgen. Söndagsångesten lika tung som vanligt och sedan börjar måndag igen med lika deprimerande insikt att man för alltid kommer att vara ensam. Vad är meningen?

Pekar och skrattar åt varenda jävla förhållande där det bråkas och gnälls om allting och inser att ensamhet är förbannat underskattat.

Skulle jag ibland sakna någon att dela livet med så tar jag en titt i denna forum så ändrar jag snabbt uppfattning

Man köper jävligt fina kläder helt enkelt. Kvalité!


Bra försvarsmekanism. När något inte går ens väg vill man ändå ”inte” ha det för att man inte orkar anstränga sig för att skaffa det.

Hur vi gör... Vi gör för det mesta inget men jag ska tala för mig själv. Mår ofta dåligt, praktiskt taget hela tiden. Jobbar, kommer hem, gr ut och går och försöker se upptagen ut. Har ingen vän som jag skulle kunna träffa kvinnor med. Går aldrig ut som förr och kontakten med kvinnor är så gott som borta. Tinder och nätet är hopplöst, kvinnor svarar inte och allt det där.
Jobbar och hoppas att det vänder helt enkelt. Finns inget annat alternativ än att hoppas.

Har dock insett att kvinnor gör mig egentligen mer olycklig än lycklig. Det är bra i början när man får närhet, sex och umgås osv men plötsligt kommer en blixt från klar himmel där hon inte vill ses mer, hon har träffat en annan bla bla bla, och man knuffas ner i det mörka hålet igen. Hopplöshet och ensamheten gör dig påmind igen.

Det är så gott som omöjligt att träffa nån numera. Seriöst förhållande kan man ju bara fetglömma. Ingen svarar, ingen skriver, ingen hör av sig och man får tänka tillbaka på alla 80 - 85 kvinnor som man trots allt lyckats knulla. Så tänker jag men samtidigt har jag aldrig haft ett seriöst förhållande och undrar vad jag har missat.

Annars suger ensamheten. Ensamhet är så grotesk jävla tråkigt, jobbigt och djupt deprimerande.

Fast jag jobbar heltid. Har ett bra jobb dessutom. Tjänar bra. Orkar lätt träffa folk på kvällarna eftersom jag gillar mitt jobb och inte ser det som energislukande.

Men går det att träffa nån som ensam? Knappast. Sverige är ett ensamt och isolerat land med fittiga och krävande kvinnor.

Visa lite värde istället för att gnälla. Ta dig ut på krogen och se bra ut med bra kläder och spendera lite pengar så löser det sig. Vad gör du annars med din lön? Sparar tills pensionen?

Vad skulle alternativet vara menar du? Sluta arbeta och gå på bidrag? Lägga sig ner och dö?