Iron Maiden - officiell tråd

- Att TNOTB är sönderspelad beror väl i så fall på att den är bra. Ungefär som att säga att Ac/Dc’s Back in black är ett svagt album för att man spelat den för mkt. Enligt den logiken är väl i så fall något av de album man knappt lyssnat på bäst. Köpte TNOTB när den släpptes och även de två följande albumen. Ledsnade efter Powerslave. Efter TNOTB blev Maiden imo lite sämre, eller tråkigare för varje album. Även om det var så jag tyckte då kan jag nog hålla med om att de släppt några bra album efter det faktiskt sönderspelade TNOTB som t.o.m är bättre.

nej, det är den bästa. that girl rätt bra med

Dom bästa B-sidorna finnes på x-factor. Judgement day, live my way och justice of the peace

Har lyssnat lite mer på de nya låtarna och kommit på varför jag inte är särskilt på när det gäller ”fas 3-Maiden” (använder Maidenmartins kategorisering av Maidens långa karriär här).


Det finns i det senare materialet alltid en doft av ”harhörtdetnånstansförut”, t.ex inledningen av Stratego sparkar loss med ett riff som fick mig att kolla så att jag verkligen lyssnade på den och inte Powerslave (0:56). Självklart är det inte ett rent rip-off men känslan är ruskigt lik så man undrar om de inte hört sina egna skivor tidigare. Om jag hade varit Steve Harris skulle jag nog valt ett annat arr. Även refrängen har en melodi som jag inte kan sätta fingret på men jag är absolut säker på att jag hört det i någon annan låt, kanske t.o.m. av någon annan artist. För skojs skull lyssnade jag igenom hela Book of Souls när jag lagade krubb och reagerade flera gånger på diverse riff som är för nära andra låtar för att kännas bekväma.

Huvudriffet i Speed of Light bor visserligen bara i samma kvarter som Enter Sandman men introt i Shadows of the Valley är så likt Wasted Years att Maiden borde stämma sig själva för upphovsrättsbrott.

Naturligtvis överdriver jag en aning men det här är varför jag anser att Maiden gått från ”Great” till bara ”Good” genom de tre faserna. I början av karriären kändes varenda låt som extremt unik, det rådde inga tvivel om att Maiden karvade till sig en egen bit av musikhistorien genom att vara så satans speciella. På gott och ont, ett band som uppfinner en egen stil är nog alltid dömt att börja återupprepa sig då det bara finns ett bestämt antal variationer innan det börjar låta som något annat.

Vad tycker ni som lyssnat igenom hela diskografin ett antal gånger, hör ni någonsin samma saker som jag? Citerar en klassisk Maiden-refräng:

Har inte hört nya skivan ännu. Men jag får hoppas att den kommer ut i dagarna innan fredag.
Samtidigt så måste jag säga att Iron Maiden verkligen har lyckats med marknadsföring m.m.

Blev dock besviken på Book of Souls när jag lyssnade på den.
Men jag är även väldig taggad på Senjutsu

Ny skivrecension: Iron Maiden ”Senjutsu”.
https://themaloikrockblog.se/recension/ny-skivrecension-iron-maiden-senjutsu/?fbclid=IwAR3ySqLVlJ8v9j7ExULOW-N4YUn86Y5dJdSWwzqLJrLdEaLrJlqV8DnJvsg

Håller både med och inte med. Jag håller med i bemärkelsen att det kan finnas tendenser till upprepningar i Maidens katalog. Du nämndes Shadows Of The Valley och jag kan med fördel nämna The Book Of Souls som har ett riff som skriker Losfer Words. Att det är på det viset tror jag dock inte beror på att Maiden är "mätta" eller "trötta" musikaliskt. Snarare tror jag det beror på att Maiden har en såpass nischad stil att det är svårt att göra något unikt varenda gång. Samtidigt tycker jag det är fel att säga att Maiden bara återupprepar gamla idéer. På Book Of Souls finns ju exempelvis Empire Of The Clouds som är deras enda låt som dels innehåller piano, dels innehåller stråkinstrument. Finns ytterligare låtar på 00-talet som jag tycker har vissa inslag av originalitet med Maiden-mått mätt (Paschendale, Dance Of Death, When The Wild Wind Blows, The Legacy, Journeyman, Face In The Sand, Isle Of Avalon).

Så visst. Jag kan hålla med om att det finns gott om hintar till gamla dagar men jag ser inte det som ett problem. När man har en såpass distinktiv stil som Maiden ändå har är det svårt att vara 100 % originell varenda gång. Förr eller senare kommer det ju ett stopp så sett. Dessutom så tycker jag att Maiden är i det skedet av sin karriär där jag inte kräver nyskapande material varenda gång. Så länge jag får höra Maiden spela "Maidenmusik" kommer jag att va nöjd och uppskatta det de släpper.

Jag håller med om det du skriver, tror också att dessa ”stölder” är helt omedvetna och beror på att de verkligen utforskat sin speciella stil till max. Tills slut måste de hamna på redan utforskad mark på nytt så länge de vill behålla det ”maidenunika”. Jag är oerhört konservativ när det gäller dem, vill helst inte att de tar in nya influenser överhuvudtaget men om de måste så vill jag att de absolut inte låter som något annat band. Maiden är en koloss, en milstolpe, en av metallens bärande pelare. Undrar hur länge ett band kan hålla på utan att omgivningen börjar smälta in i materialet eftersom det inte går att krama ut mer av den egna stilen?

Nu ska jag svära i kyrkan men jag anser att det är bättre om de tar ner skylten än att försöka vara relevanta genom att tvingas anpassa sig till rådande tider. Maidenkatalogen är en kulturskatt, please don’t fuck it up in the end boys.

När vi ändå gaggar historia… Maidencommunitut verkar vara hyfsat överens om att debuten är ett mästerverk, jag är av samma åsikt och lyssnar gärna från början till slut när jag langar plattan på skivtallriken men vilken låt är egentligen ”best of the best” på debuten? Personligen menar jag att Iron Maiden är kronan på verket, vad anser ni?

Motivera gärna, mitt val bygger på att låten är i überklassisk Maidenstil med de legendariska gitarriffen. Utöver det är jag alltid svag för deras uptempolåtar, dessa bryter av på ett skönt sätt mot det vanliga lunket.

Gällande ”harhörtdetnånstansförut” har jag hört sådan kritik mot Dream Theaters senaste singel The Alien. Tycker det stämmer in väldigt mycket på både The Rolling Stones och AC/DC också. Det är helt enkelt svårt att släppa 100-200-300 låtar inom samma genre utan att börja låta för mycket som sig själva om de inte svävar ut ordentligt.

Bästa låten på debuten? Phantom of the Opera. Tycker det är märkligt att den nämns så sällan. För mig är det en värdig kandidat till bandets bästa låt!

Jag må ha mina problem med vissa av 80-talsskivorna men även jag måste ta och ge vika för debutens briljans. Tycker den är jämn och topp rakt igenom så det är svårt att välja en favoritlåt. Det måste dock bli Phantom. Gitarrspelet i den låten knäcker mig varenda gång. Måste dock begå en synd och säga att jag föredrar den med Dickinson före Di'Anno.

Utmärkt val. Jag brukar tveka mellan Operan och Maiden, det är oftast bara dagsform som avgör.