Åldringsrån är alltså inte något nytt. Tidningen Svensk polis nr 2 1966 har en artikel och affärsidén och gärningspersonerna känns igen
Citat:
Vissa släkter synes ha specialiserat sig just på brott av detta slag. I en och samma familj avtjänar för närvarande modern, två döttrar och en son straff för åldringsbrott. Ytterligare en son är anhållen i sin frånvaro. Lägger man härtill att en av döttrarna även har sin make sittande på fångvårdsanstalt just på grund av åldringsbrott, så ger detta belägg för påståendet.
Citat:
En del - det gäller särskilt kvinnor - brukar uppge sig vara från någon allmän inrättning eller företräda något verk. Det kan vara socialstyrelsen "för att se hur åldringen har det" eller från pensionsstyrelsen "för att ordna med en tilläggspension". "Elverket" har också öppnat många dörrar för dessa brottslingar.
Försäljning av mattor, strumpor eller hemslöjdsalster, insamling till något behjärtansvärt ändamål, från radio/tv för att reka inför inspelning, nödlån för att bilen gått sönder (skuldsedel i namnet "Axel Vadd"), kvinnlig charm, förskott på hantverksarbeten som aldrig utförs.
Där har förstås skett ett antal uppgraderingar under de 55 år som förflutit sedan detta skrevs. Men affärsidén och förtroendenätverken är de samma.