Längdskidsäsongen 2021/2022

Det är en lista på de som tidigare var anmälda snarare än startlista och sen den publicerades har Svahn meddelat att hon inte kommer att köra pga axelskadan https://www.skidor.com/Grenar/langdakning/foljoss/aktuelltlangdakning/2021/linnsvahnstarovertrollhattan/

Men det blir nog en bra tävling ändå. Lampic såg jag iaf anlände till Trollhättan igår. Får hoppas de slipper regn, rullskidstävlingar på blöt asfalt gör mig alltid lite nervös. Fattas bara att någon kraschar och ytterligare skador...

Överträningar och överbelastningar redan i så unga år som Frida befinner sig i finner jag mycket oroande.Det är annan tobak än om Kalla tränar för hårt en försäsong.

Blir ingen medverkan av Sundling i Trollhättan heller
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/k68WjL/sundling-hoppar-av-tavlingarna-i-trollhattan

Inte nödvändigtvis. På den nivån är det många idrottare som tränar mer än de klarar av.
Men grejen är att man vid en väldigt hård träningsperiod också tar det lugnare en tid och inte bara kör på.
Nu vet jag inte hur det ser ut i längdlandslaget, men känns som att de inte har full koll på det där.
Om det endast är Frida sj som slarvat med nåt i detta fall eller inte vet man ju inte.
Förhoppningsvis fixar det sig. Som sagt ett bra tag tills säsongen börjar.

Men ja. Man kan tycka att det är lite oroande när det händer så ofta.

Magproblem för Jonna:

Nya turer. Grip fick sparken av Sares - på order från förbundsledningen.


Han fick en order säger han, men vem tog egentligen beslutet?

https://www.svt.se/sport/langdskidor/nya-detaljer-om-personalkaoset-i-skidforbundet

Ja, sådana indikationer har man ju fått med jämna mellanrum under flera års tid. Ibland raka besked och ibland har man fått läsa mellan raderna. Det jag tycker mig kunna utläsa, rent generellt är att man helt enkelt kört för hårt med den tuffa intervallträningen och inte fullt ut litat på att distans/mängdträning. För fyra, fem år sedan (kanske till och med längre) var det ju en relativt stor sak om att man tävlat för mycket på träningen, och då mer specifikt på distanspassen. Man har alltså inte hållit isär då inte låtit distanspassen vara vad de ska vara. Detta sades rakt ut. Då minns jag att jag nästan häpnade för det var inga förtroendeingivande uttalanden direkt. Som om man bommat på det mest grundläggande i konditionsträning. Vikten av mängdträning.

För ett tag sedan läste en artikel/inlägg om Sveriges senaste riktiga storlöpare på långdistans i orientering Jörgen Mårtensson och hur han inspirerades av, *trumvirvel*, norrmännen i fråga om träningsfilosofi. I den artikeln skrevs det om en annan norrman (orienterare) som själv, efter att ha gått från träning i/med svensk klubb till norsk klubb hade uppmärksammat den stora skillnaden i träningsfilosofi och framför allt ration (hög)intensiv visavi lugn mängdträning. Och det var en hiskelig skillnad. Något i stil med att endast knappt 10% av totala träningsdosen var "hård kvalitetsträning", resten långa distanspass, lågintensivt. Medan det i svenska klubben hade varit runt 20% intensivt.

Här är artikeln för övrigt: https://www.oktor.se/traning/Referat--berattelser/Anders-Garderuds-syn-pa-traning

Detta kan man ju se som en kuriositet om man så vill och inte nödvändigtvis applicerbart på svensk skidlöpning 2021. Men jag har mina uppfattningar iaf. Dock tror jag att man som helhet är på rätt väg just nu och att det trots allt är finns utvecklingsbenäget folk från ledarhåll. Frida är så pass extrem på flera sätt att det inte behöver representera helheten.

Avhoppen på löpande band har nog tre delförklaringar.

1. Man tränar hårt, kanske för hårt i vissa fall.
2. Få eller inga andra tar så många "säkerhetsdagar" efter passerad åkomma som längdlandslaget.
3. Erfarenhet av hur det kan bli om man kommer till höghöjdsläger alltför högt belastad.

Tesen jag alltid haft är att även om den innersta kretsen var väldigt nöjda med Grip var många från bredden och högre uppsatta i förbundet missnöjda med laguttagningarna i allmänhet och försummelsen av touren i synnerhet. Kanske även med påtryckningar från ännu högre håll än det svenska förbundet på den sista punkten. Grip hade sina åkare med sig som tyckte det var fullständigt grymt att ha oförtrutet förtroende att satsa mot mästerskapen, medan förbundstoppar nog slet sig i håret över den svaga uppslutningen i andra tävlingar. Han har/hade en stor del i devalveringen av världscupen då fler tagit rygg.

Apropå tourer säger Kalla föga förvånande att hon planerar att stå över den. Det kommer dock vara helt avgörande för henne att prestera i början av säsongen om hon ska tas ut till OS i december. Och blir hon inte det så måste hon nog köra touren, kanske kanske räcker det att övertyga i Frankrike-helgen i januari men skulle tro att sistaminuten-uttagningar främst sker för yngre förmågor. Topp-8 är egentligen inte bekymret utan mer att hon måste vara tydligt i topp av distansåkarna bakom Frida och Ebba i början av säsongen, helst bäst då dom flesta övriga alternativen kan agera sprintreserv.

Landslagsåkarna verkar föga förvånande inte ha något större förtroende för Strömberg:
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/Jx6EOb/skidstjarnornas-kritik-efter-personalkaoset-ar-skakigt

Att de över huvud taget öppet är det minsta kritiska är ju enormt oroväckande. Det där omskrivet till vad de verkligen tycker i ett anonymt läge är ju i princip "karln är en komplett idiot och förtroendet är lägre än noll".